Fallna hjältar: José Luis Brown-"Tata", den elegante VM-hjälten har lämnat oss
José Luis Brown, mittback i det argentinska landslaget som vann VM 1986 har gått bort. Trots 15 år som fotbollsspelare på den högstanivån i flera olika länder så är det hans insats i VM-finalen mot Västtyskland 1986 som för evigt kommer att vara inristad i fotbollshistorien.
Jose Luis Brown, argentinaren med det brittiskt klingande efternamnet var mycket riktigt en ättling till en skotsk invandrare på 1800-talet. James Brown flyttade över till Argentina och startade ett liv som drygt ett sekel senare skulle producera en av de finaste försvararna i argentinsk fotbollshistoria.
Unge Brown startade sin karriär i Estudiantes där han under närmare ett decennium gjorde sig själv till en omåttligt populär spelare och utöver ett solitt mittbacksspel var han också en, med försvarsmått mätt, god målskytt. 1983 provade Brown lyckan i Colombia och Atletico Nacional och det var i samma veva som han fick göra landslagsdebut.
Browns medverkan i det VM-vinnande laget 1986 var aldrig självklar och till och med ganska kontroversiell. Han var från början kallad som backup till den stora backstjärnan Daniel Passarella men när denne blev sjuk så fick Brown ta steget in som ledare i backlinjen. Passarella, som inte alls tyckte att hans sjukdom var av den graden att han skulle ställas utanför, var däremot av åsikten att det hela var en petning som hade sin grund i att Passarella och Diego Maradona inte drog jämnt. Passarella ansåg att förbundskaptenen Carlos Bilardo tog Maradonas parti. Vad som är sant och inte sant i den historien kan vi lämna för tillfället och hursomhelst blev det Browns lycka.
Brown spelade varje minut i turneringen och i finalen blev han en av de stora hjältarna då han knoppade in ledningsmålet strax före paus. Mot slutet av matchen så kolliderade Brown med tysken Norbert Eder och slog då axeln ur led. Brown vägrade dock att bli utbytt och slutförde matchen i mitella. När Jorge Burruchaga rullade in 3-2 målet strax före slut sjönk Brown ner på gräset och gjorde segergest, guldet var säkrat.
Efter VM fortsatte Brown sin karriär med att spela i Europa och tillhörde då klubbar i både Frankrike och Spanien. Hans bästa tid hade dock varit och 1989 lade “Tata” som han kallades, skorna på hyllan för gott.
När karriären var slut så gick Brown över i managerrollen. Efter en räcka ganska ljumma insatser i diverse klubblag fick “Tata” 2007 uppdraget att träna Argentinas U17-landslag. Han förde dem till en silvermedalj i Sydamerikanska mästerskapet. Tillsammans med Sergio Batista så ledde Brown det argentinska laget till OS-guld i Peking 2008. Senare fick han även chansen att jobba med Diego Maradona i A-landslaget.
2013 gjorde Brown sin sista insats inom fotbollen då ha tränade Ferro Carril Oeste. Under de sista åren av sitt liv kämpade Brown mot Alzheimers sjukdom och det var i sviterna av den sjukdomen som han den 12 augusti gick bort.
Kondoleanserna har strömmat in från hela fotbollsvärlden och bland annat skrev Diego Maradona på sin instagram att “utan Brown hade Argentina aldrig vunnit VM 1986”.
Brown blev 62 år gammal.
