Orres tankar: är det bara bra att vinna mot Tottenham?
Att slå Tottenham borta som värdiga vinnare är givetvis en skön känsla. Men vad säger det om spänningen i ligan när en så stor klubb ligger så pass långt bakom City? Om City sprudlar det glädje men om Tottenham sprudlar det uppgivenhet.
I måndags tog City en extremt stark seger på Wembley mot Tottenham. Inför matchen fick jag en riktigt konstig känsla när jag besökte Tottenhams forum här på Svenska Fans. De mest optimistiska supportrarna verkade hoppas på kryss medan en del verkade vilja få matchen överstökad och undvika storförlust. Med tanke på att Tottenham inför matchen endast låg två poäng bakom City så var denna attityd bland Spursarna väldigt överraskande för mig.
När Mahrez sedermera gjorde 1-0 efter ett par minuter tänkte jag att det här blir väl 4, eller 5-0. Men matchen blev väl sammanfattningsvis jämnare än förväntat om man ska tro Tottenhams forum och City stod till slut som värdigare segrare och drog ifrån Tottenham i tabellen.
Även fast jag är glad över segern, så får jag en liten känsla av oro. Fotboll är underhållning och en stor del av den är spänningen. Nu var förvisso matchen mot Tottenham spännande men de ska ju vara ett av lagen som ska ha en extremt god chans att slå oss på förhand. När jag läste kommentarerna på Tottenhams forum innan matchen och dessutom såg att det var 4 i odds på Tottenham-seger, ja då blir jag ju orolig för att spänningen riskerar att dö på sikt.
Hur intressant blir ligan om ett lag som Tottenham är så här långt efter Manchester City? Några utmanare lär ju inte växa på sikt med tanke på Financial Fair Play. Jag läste till exempel att Wolverhampton på sikt vill bygga ett lag som utmanar om titeln på allvar. Men hur ska det bli möjligt om de inte får gå med kraftig ekonomisk förlust på spelarköp? På så sätt känns det ju viktigt för ligan att ett etablerat lag som Tottenham kan fortsätta drömma så smått om PL-titeln. Fotbollen kanske inte är på väg att dö för Tottenham, men åtminstone få punktering och tyvärr är det inte bra för Premier League.
Brahim Diaz levererade
Under gårdagen gjorde City jobbet i ligacupen mot Fulham. Det mest anmärkningsvärda är att 19-åringen Brahim Diaz gjorde matchens två mål. Ärligt talat tror jag inte dessa mål tar honom anmärkningsvärt närmare betydande speltid än innan, men det var i alla fall ett fint tillfälle för honom.
Oroande värre var det att Kevin De Bruyne fick en Fulham-spelare över sig och möjligen fick en smäll på vänster knä. Förra säsongens bästa spelare tvingades avbryta matchen och haltade av med ett par minuter kvar. Pep Guardiola sa efter matchen att det medicinska teamet skulle kolla på De Bruynes knä men att det än så länge är för tidigt att säga om han är skadad eller inte. De Bruyne har ju nyligen kommit tillbaka från en annan knäskada, men då var det höger knä som spökade.
En helg i Manchester
För min egen del väntar en stor helg. För första gången sedan julen 2014 är det dags för mig att besöka Manchester och Etihad Stadium. Det känns extremt bra och jag är väldigt laddad. Om tre timmar går tåget mot Kastrup och jag ser fram emot en härlig helg. Det är sällan jag planerar vad jag ska skriva i Orres tankar utan det mesta sker spontant. Men nästa fredag blir det säkerligen en bildbomb eller dylikt från mina upplevelser där.
Matchen mot Southampton på söndag kommer bevittnas på plats och givetvis räknar jag med vinst. Annars är har jag hittills blandat och gett på Etihad Stadium. Jag började hösten 2012 med 1-1 mot Arsenal och då missade jag Lescotts mål på grund av toabesök (det blev för många öl på Mary D’s). Detta följdes dock upp av en fin 4-0 seger hemma mot Newcastle i augusti 2013 då Manuel Pellegrini gjorde sin första match som Citys manager. Under våren 2014 avnjöts en 5-0 seger mot Fulham. Mitt senaste besök var i mellandagarna julen 2014 och då floppade jag med 2-2 mot Burnley.
Vi får hoppas det blir en vinst denna gång.
När Mahrez sedermera gjorde 1-0 efter ett par minuter tänkte jag att det här blir väl 4, eller 5-0. Men matchen blev väl sammanfattningsvis jämnare än förväntat om man ska tro Tottenhams forum och City stod till slut som värdigare segrare och drog ifrån Tottenham i tabellen.
Även fast jag är glad över segern, så får jag en liten känsla av oro. Fotboll är underhållning och en stor del av den är spänningen. Nu var förvisso matchen mot Tottenham spännande men de ska ju vara ett av lagen som ska ha en extremt god chans att slå oss på förhand. När jag läste kommentarerna på Tottenhams forum innan matchen och dessutom såg att det var 4 i odds på Tottenham-seger, ja då blir jag ju orolig för att spänningen riskerar att dö på sikt.
Hur intressant blir ligan om ett lag som Tottenham är så här långt efter Manchester City? Några utmanare lär ju inte växa på sikt med tanke på Financial Fair Play. Jag läste till exempel att Wolverhampton på sikt vill bygga ett lag som utmanar om titeln på allvar. Men hur ska det bli möjligt om de inte får gå med kraftig ekonomisk förlust på spelarköp? På så sätt känns det ju viktigt för ligan att ett etablerat lag som Tottenham kan fortsätta drömma så smått om PL-titeln. Fotbollen kanske inte är på väg att dö för Tottenham, men åtminstone få punktering och tyvärr är det inte bra för Premier League.
Brahim Diaz levererade
Under gårdagen gjorde City jobbet i ligacupen mot Fulham. Det mest anmärkningsvärda är att 19-åringen Brahim Diaz gjorde matchens två mål. Ärligt talat tror jag inte dessa mål tar honom anmärkningsvärt närmare betydande speltid än innan, men det var i alla fall ett fint tillfälle för honom.
Oroande värre var det att Kevin De Bruyne fick en Fulham-spelare över sig och möjligen fick en smäll på vänster knä. Förra säsongens bästa spelare tvingades avbryta matchen och haltade av med ett par minuter kvar. Pep Guardiola sa efter matchen att det medicinska teamet skulle kolla på De Bruynes knä men att det än så länge är för tidigt att säga om han är skadad eller inte. De Bruyne har ju nyligen kommit tillbaka från en annan knäskada, men då var det höger knä som spökade.
En helg i Manchester
För min egen del väntar en stor helg. För första gången sedan julen 2014 är det dags för mig att besöka Manchester och Etihad Stadium. Det känns extremt bra och jag är väldigt laddad. Om tre timmar går tåget mot Kastrup och jag ser fram emot en härlig helg. Det är sällan jag planerar vad jag ska skriva i Orres tankar utan det mesta sker spontant. Men nästa fredag blir det säkerligen en bildbomb eller dylikt från mina upplevelser där.
Matchen mot Southampton på söndag kommer bevittnas på plats och givetvis räknar jag med vinst. Annars är har jag hittills blandat och gett på Etihad Stadium. Jag började hösten 2012 med 1-1 mot Arsenal och då missade jag Lescotts mål på grund av toabesök (det blev för många öl på Mary D’s). Detta följdes dock upp av en fin 4-0 seger hemma mot Newcastle i augusti 2013 då Manuel Pellegrini gjorde sin första match som Citys manager. Under våren 2014 avnjöts en 5-0 seger mot Fulham. Mitt senaste besök var i mellandagarna julen 2014 och då floppade jag med 2-2 mot Burnley.
Vi får hoppas det blir en vinst denna gång.
Oskar HanssonOrreHans2018-11-02 12:00:00
