QPR-Burnley 1-1
QPR fortfarande obesegrade i The Championship - men nu har sviten blivit en belastning!
QPR spelade igår oavgjort för femte gången på de sex senaste matcherna, 1-1-matchen innebar i och för sig att Rangers fortfarande är obesegrade i The Championship men också att man förlorade sin serieledning då Cardiff ganska enkelt hemmaslog Norwich. 14 raka ligamatcher utan förlust i all ära men min personliga uppfattning är att den fina sviten nu mer börjar bli mer en belastning än en styrka. Rangers vågar inte tillräckligt för att vinna av rädsla för att förlora just nu, jag skall utveckla detta senare i denna rapport.
Neil Warnock tvingades göra en ändring framåt i sitt lag jämfört med tidigare matcher då Heidar Helguson var skadad och inte kunde spela på sin toppforwardsposition. Islänningens skada öppnade upp för nyförvärvet från Derby, Rob Hulse som nu fick starta. I övrigt så var laget sig likt med Paddy Kenny i mål, med Alejandro Faurlin och Shaun Derry framför en backlinje bestående av Kyle Walker, Kaspar Gorkss, Matt Connolly och Clint Hill och bakom ett offensivt 3-mannamittfält innehållande Jamie Mackie, Adel Taarabt och Hogan Ephraim. Hos gästerna fick den gamle QPR-spelaren Clarke Carlisle ett fint mottagande, Carlisle spelade ju i Rangers under Ian Holloways tid och fick mycket stöd och hjälp av klubben för sitt alkoholmissbruk då.
Matchens inledning präglades av ett ganska torftigt spel från båda lagen. Kaspar Gorkss hade dock matchens första halvchans då han fick ett bra nickläge på en hörna, bollen gick dock en bra bit utanför målet. Burnley hade dock tagit grepp om halvleken direkt från start och framför allt Chris Iwelomu fick gott om utrymme att skapa chanser för gästerna. Daniel Fox var stark på de fasta situationerna och efter ca 10 minuters spel så tvingade han Kenny till en fick fotparad efter en hörna.
Efter en kvarts spel så borde QPR ha tagit ledningen. Ephraim fick bollen på kanten och slog ett inlägg som rensades undan till Derry, denne försökte skjuta på volley men det blev istället till en passning som nådde Mackie, den sistnämnde saknar dock timingen just nu och chansen rann ut i sanden.
I mitten av halvleken hände allt under en minut. Burnley hade en hörna och QPR bommade på markeringen, Chris Eagles fick bollen och spelade ”döende svanen” i straffområdet, domaren friade helt korrekt varpå QPR gick till motattack. Nu var det Adel Taarabt som filmade å det grövsta i straffområdet men inte heller nu gick domaren på det hela, Burnley kontrade, Iwelumo sköt, Kenny lämnade en retur som hamnade hos Jay Rodriguez men Rangersmålvakten hann på något konstigt sätt tillbaka in i sitt mål och räddade även andraskottet till stort jubel från hemmapubliken.
Rangers ledningsmål var mycket snyggt då det kom efter ca en halvtimme spelad. Adel Taarabt tog tag i bollen på mitten och avlossade ett kanonskott från ca 20 meters håll, bollen borrade sig upp i krysset bakom Lee Grant i Burnleymålet, 1-0 till QPR och ett mål som kan konkurrera om säsongens snyggaste när denna så småningom läggs till handlingarna.
Rangers borde ha gjort 2-0 då Taarabt levererade ett perfekt inlägg som Faurlin bara hade att nicka i mål men istället försökte Rob Hulse sig på en bicycleta vilket var klart svårare såklart, inte blev det bättre av att han träffade Faurlins huvud snarare än bollen, inget mål där med andra ord.
Halvleken avslutades med att Burnley tilldelades en ganska billig straffspark. Matt Connolly och Dean Marney hakade i varandra i straffområdet men domaren menade att Connolly var syndabocken i dramat och pekade på straffpunkten. Graham Alexander gjorde inget misstag, 1-1 och QPR hade därmed släppt in sitt första mål hemma på Loftus Road för säsongen.
Burnley skulle komma att dominera större delen av den andra halvleken. Dean Marney började med att skjuta från distans knappt utanför varpå Elliot provade skott från ca 15 meter, bollen touchade ribban men innan dess så hade linjemannen redan vinkat av för offside. De defensiva mittfältarna i QPR, Faurlin och Derry hade båda en dålig dag och förlorade många nickdueller vilket innebar att Burnley ofta kunde erövra bollen på mitten och gå till snabbt anfall. Warnock ersatte Ephraim med Agyemang, store ”Aggy” kunde kanske bryta igenom gästernas försvarslinjer på ett bättre sätt än vad Hulse hade gjort?
Rangers lyfte sitt spel under matchens sista 20 minuter. Jamie Mackie fick fram bollen till Agyemang som dock nickade över. Även Burnley skapade dock bra möjligheter under slutet, bl a så hade Iwelumo en bra mörsare som flög precis över Kennys mål.
Warnock bytte in Tommy Smith med ca 10 minuter kvar och detta gjorde att QPR äntligen fick bra fart på sitt anfallsspel och man skapade nu en handfull riktigt bra chanser. Med 5 minuter kvar så sköt först Gorkss över från nära håll varpå Hill nickade en Smith-frispark just utanför. Smith skapade nästa chans på egen hand då han sprang ifrån sin bevakare och spelade in till Mackie vars låga skott smet just utanför målet. Smith hade därefter ett riktigt bra skott som såg ut att vara på väg in men som just innan vände utanför Grants kryss. Även under de fem övertidsminuterna så hotade Rangers, nu var det Shaun Derry som fick chansen från nära håll men även denna chans brändes och matchen slutade sålunda 1-1.
Var är det som är fel med QPR, varför vinner man inte längre? Tja, den som visste. Personligen så ser jag inte att Neil Warnock spelar med fel lag, möjligen så vill jag se Tommy Smith från start i nästa match, hans inhopp gjorde verkligen intryck och förhoppningsvis också hos Warnock. Nej, jag tror att orsaken till de något sämre resultaten i oktober är två:
Spelschemat.
Vi hade ett klart lättare schema i början av serien medan vi nu ställts mot bättre lag som Swansea, Norwich och Burnley. Vi har dock inte förlorat mot något av dem vilket är mycket bra, dock har vi heller inte det där riktiga flytet med avsluten som krävs för att det skall bli 3-poängare i stället för 1-poängare.
Obesegrade sviten.
Jag är ingen fan av sviter och rekord, jag tror att det tillslut sätter sig i huvudet på spelarna när man hela tiden försöker förbättra och försvara ett rekord. Missförstå mig rätt, det är självklart fantastiskt bra att ha spelat 14 raka ligamatcher utan förlust men jag misstänker att laget nu mer spelar för att undvika att förlora än att gå för full pott. Jag hade hellre sett att matcherna mot Bristol C och Burnley hade slutat med en seger och en förlust, inte bara för att det hade givit 3 istället för 2 poäng utan också för att man hade kunnat lägga sviten av icke-förluster till handlingarna och kunnat fokusera på att behålla sin topp-2-placering i tabellen. Sviter och rekord är till för historieböckerna men är inget värda om vi sedan inte förvaltar den fina starten till en bra slutplacering när The Championship slutsummeras framme i maj 2011.
Nu skall vi dock inte måla fan på väggen, QPR har inlett serien på ett strålande sätt och vem hade kunnat tro att när över 50 Swedish Hoopsare nu på lördag intar Shepherds Bush så har de tvärrandiga ännu inte kapitulerat i en seriematch. Om laget bara slutar tänka på att slå nytt klubbrekord och vågar gå för seger så både tror och hoppas jag att den svenska delegationer får se QPR sätta P för åtminstone en svit på lördag, den av oavgjorda matcher som nu börjar bli alltför lång.
Så var matchen:
Laguppställningar:
QPR:
Kenny
Walker, Connolly, Gorkss, Hill
Derry, Faurlin
Ephraim (Agyemang 62) Taarabt, (Smith 82), Mackie
Hulse (Clarke 74)
Burnley:
Grant,
Mears, Carlisle, Duff, Fox
Eagles, (Wallace 46), Alexander, Marney, Elliott
Rodriguez, Iwelumo (Thompson 83)
Mål:
QPR:
Taarabt (32)
Burnley:
Alexander (straff, 45)
Varningar:
QPR:
Taarabt, Gorkss, Mackie
Burnley:
Eagles, Duff, Alexander
Domare: Iain Williamson
Publik: 15,620 (på Loftus Road)
Matchens Swedish Hoops-stjärnor:
*** Paddy Kenny
** Tommy Smith
* Adel Taarabt
