Highway to Helsingborg: Släktskapet - ett vidrigt hittepo
Vi är inte släkt! Har aldrig varit - kommer aldrig bli det...
Derbydax mellan di röe kommunalarna och svenska mästarna och genast är snacket igång om "lillebror mot storebror" eller "kusinmötet". Men inte f-n vill vi vara släkt med patrasket från norr?
När och vem som instiftade detta släktskap vet jag ej, men det är ett vidrigt hittepo. När vi äntrar Olympia och ser hur spillrorna av fjantline försöker göra sig hörda där borta på andra sidan det gröna ingemansland som skiljer fienden från oss, tänker ni verkligen då: "där borta står ju våra brödrar och kusiner"?
Hemska tanke...
Vi är Malmö FF och vi står allena. Något släktskap med mindre klubbar som inte är i närheten av våran storhet är inget som vi varken vill eller ska beblanda oss med.
Det verbala stödet till våra himmelsblåa pågar har inte varit det bästa himma på stadion. Möjligtvis har de tråkiga matcherna mot de mindre attraktiva lagen varit avtändande men mot hif på Olympia ska det väl inte vara så svårt för alla att tända till ordentligt.
Då hif varit äckligt snikna med biljetterna så har vi alltså endast fått tillträde till norra kortsidans ståplatssektion så nu kommer vi alla vara samlade på ett och samma ställe. Rutinerade klackrävar, ultras, casuals och nya klackbesökare. En härlig himmelsblå mix som ska sjunga starkt och vackert tillsammans.
På läktarna ställs vi alltså mot en publik bestående av fjantlineare, syndsbysar, raggelineare och en flock som kallar sig "södras mentala grabbar" som enbart ägnar sig åt att försöka vara så brittiska som möjligt; inget fel i det, men då de frenetiskt använder anglofilska runkrörelser och "up yours"-tecken får vår "r-nkar vi till fotbollskväll" att framstå som rena barnvisan.
Man har även svalt stoltheten och insett klackens sämre tillstånd och nu har man plockat in en megafon(!) som ett hjälpverktyg. Trymma nästa?
Sedan hif kravlat sig tillbaka till allsvenskan har en drös med anti-hif sånger komponerats efter hand under årens gång. Många av dessa är idag arkiverade och sjungs väldigt sällan på läktarna, dock ska de aldrig försvinna, de är en del av den Malmöistiska läktarkulturen.
Ett par gamla godingar från 90-talet:
Vem är det som står där och hoppar,
som varken syns eller hörs?
Vem är det som låter som spädbarn,
jo det är ju fjantline förstås!
Fjantline, fjantline kom och hata om ni törs
Fjantline, Fjantline ni varken syns eller hörs
*******
Hif e ett jävla pack
saknar hjärta saknar klack
hif e ett jävla pack
*******
Det är tyst det är sorg det är helsingborg
*******
Ola Nilsson springer över stäppen
kulsprutesmatter, Ola faller ner
Köttflis, slamsor ligger där och ruttnar
Ola Nilsson ser vi aldrig mer
Hurra, hurra för han är faktiskt död
*******
Ola Nilsson - den skiten, den skiten
*******
Roland - har varit otrogen
*******
Hata helsingborgs if
hata trelleborg
hata blåvitt från götet
men vi älskar MFF
*******
Nu laddar vi struparna och på måndag gäller bara en sak:
Full patte!
