Reading snart i Premier League
Ingenting kan nu stoppa Reading. Premier League är inte längre en våt dröm.
Många har väntat en hel livstid, andra bara några år. Alla har dock det gemensamt, att inom någon vecka kommer alla Readingfans att för första gången finna sitt lag i den högsta serien.
Albert Svanberg sa en gång att glädjen blir som störst när längtan varit lång. Han syftade då på Tre Kronors underbara seger i Wien 1987. Tommy Svensson citerade Karin Boye 1994, när han menade att det är resan som gör målet värt, och ”den bästa dagen är en dag av törst”.
Nu hade väl inte Karin Boye det blåvita laget från Berkshire i tankarna när hon skrev sina dikter. Hon hade väl heller inte tänkt sig att resan skulle vara i 135 år. Men precis så lång tid har de äldsta Readingsupportrarna väntat på att få uppleva fotboll från högsta serien. Men snart, väldigt snart är drömmen snart ingen dröm längre.
Hundratals gånger har jag fått frågan: Varför Reading? Efter att ha berättat den historien betydligt fler gånger än vad Alexander Östlund fått gult kort, så ändrade jag inriktning för ett par år sedan. Jag svarade istället: -vänta ett par år så får du se. Nu trodde väl inte jag riktigt på det själv, men känns ju skönt nu.
Jag har hållit på Reading i 20 år nu, och många gånger har ångrat mitt val. Men likt en strandad val på en strand finns det ju liksom ingen väg tillbaka. Tack vare Svenskafans så har jag hittat jämlikar i Sverige som jag kunnat dela mina bekymmer med. För bekymmer är precis vad dessa år innehållit, inte speciellt mycket framgång.
När jag fick upp ögonen för The Royals hade de precis lämnat den tredje divisionen och var nykomlingar i den gamla division två. Det var första gången på 55 år som Reading spelade i den näst högsta serien. Tyvärr varade lyckan bara i två år och sedan parkerade vi i division tre ett antal år.
Säsongen 93/94 var det dock dags att ta steget upp igen. Som nykomlingar slutade vi dessutom som tvåa i division två. Den högsta placeringen någonsin i Readings historia, så här långt….
Ironiskt nog så var det första gången någonsin som andraplacerade laget inte gick direkt upp i högsta serien. För att spä på Cliff Barnes känslan så förlorade vi kvalfinalen mot Bolton med 4-3 efter att ha varit 2-0 upp, och missat en straff. Detta betecknas nästan av samtliga Readingfans som det tråkigaste minnet i fotbollsklubbens historia.
1997/98 var det så dags igen att åka ner till ”trean”. Där stannade vi några år efter ytterligare en förlorad kvalfinal. För fyra år sedan tog vi steget upp till den seriestatus vi innehar idag.
Efter Pardews och Coppells placeringar, 4: a, 9: a och 7: a, har vi så blivit ett permanent topplag i The Championship.
Efter att ha träffat Steve Coppell i somras så måste jag säga att inte riktigt trodde på hans filosofi att ta en match i taget. Inget direkt mål uppsatt för säsongen, utan bara vinna nästa match. Oj vad rätt han hade. Han står fortfarande fast vid detta mantra, trots att Reading förmodligen kommer att vara klara innan snön ens smält bort. Steve Coppell kommer att för alltid vara en av mina stora. Fullt i klass med Gärderud, Johansson, Brolin, Sandström och Foppa. Som alla givit mig(om än inte i realtid) oförglömliga idrottsupplevelser.
Så efter 20 år av mycket smärta och tårar så är det äntligen vår tur. Vår tur att få uppleva det som så många av våra supportrar aldrig fick uppleva. När man inser att många levt ett helt liv utan större framgångsupplevelser, så inser man hur priviligerad man är. Vad som än händer i
framtiden så inser jag att vår bästa tid är nu.
Aldrig har ett Readinglag spelat så bra fotboll.
Aldrig har ett Readinglag spelat så framgångsrik fotboll på sån hög nivå.
Aldrig har en säsong slutat på ett sådant här underbart sätt.
Kanske kommer vi aldrig att få uppleva ett sådant här år igen. Kanske är detta höjdpunkten under mitt liv som Readingsupporter? Hur som helst så kommer jag aldrig att glömma säsongen 05/06, året då till och med Chelseas tabellrad bleknar som jämförelse.
Readings lag (15 spelare) i huvudsak säsongen 05/06.
Målvakt:
Hahnemann, spelat alla matcher och släppt in minst mål i serien
Backlinjen (som sammanlagt bara har sex gula kort på denna säsong!)
Murty, 35 matcher. Kapten och den enda gubben som ännu inte gjort något mål.
Ingimarsson, 39 matcher, 2 mål. Mittbackslås från Island.
Sonko, 39 matcher, 3 mål. Mittback från Senegal.
Shorey, 33 matcher, 2 mål. Ytterback med frisparkskvaliteter.
Mittfältet (som gjort 29 mål tillsammans)
Little, 33 matcher, 5 mål. Kanske vår bästa spelare i år?
Sidwell, 23 matcher, 9 mål. Readings Viera
Harper, 38 matcher, 4 mål. Readings Linderoth
Convey, 39 matcher, 7 mål. Snabb Jänkare med kanonskott.
Gunnarsson, 17 matcher, 4 mål. Stand in för Sidwell när han varit skadad
Anfallet
Doyle, 34 matcher, 14 mål. Årets fynd från Cork.
Kitson, 21 matcher, 15 mål. Stjärnan som håller högt målsnitt.
Lita, 22 matcher, 11 mål. Grym striker.
Avbytare:
Hunt, 29 inhopp, 1 mål.
Oster, 21 inhopp, 0 mål
Fotnot: Med vinst på lördag borta mot Leicester är det matematiskt helt säkert att Reading går upp.