Reading-Newcastle, en tillbakablick
Reading tog en viktig seger i lördags, här kommer en liten analys.
Då undertecknad har haft fullt med att fira på hemmaplan, så blev matchrapporten hängande lite i luften. Men här är lite tankar kring matchen.
Readings laguppställning:
Hahnemann; Murty (Rosenior 85), Duberry, Sonko, Shorey; Hunt, Harper, Gunnarsson, Doyle; Kitson, Lita (Long 83).
Lite överraskande med den ändå relativt offensiva uppställningen med Doyle som ytter. De senaste matcherna har ju handlat mycket om att hålla tätt bakåt, med tanke på en hel del insläppta.
Taktiken visade sig klockren, om bara inte Lita hade varit en sådan målsumpare. Doyle lägger upp ett läge efter c:a en kvart som många pojklagsspelare hade satt. Eller i alla fall träffat bollen. Leroy valde att missa bollen, den träffade faktiskt hans stödjeben....
Lite senare i halvleken hade Lita ytterligare en mycket bra chans. Men man förstod att denna gången försökte han bara träffa bollen, inte så noga var den hamnade. Och mycket riktigt så hamnade den någonstans mellan Reading och Heathrow.
Leroy Lita är en väldig humörspelare, och är väldigt beroende av ett bra självförtroende.
Förra säsongen var han också nere i en djup svacka, för att sedan göra mål på nästan allt. Låt oss hoppas att det kommer ett mål snart.
Newcastle och Owen blev i den första halvleken bestulna på en, om än tveksam, men ändå straff. England strikern tog ner bollen på bröstet, men bollen rann ifrån honom och Hahnemann gick ut och skulle möta upp. Men vår målis missade bollen och klippte Owen istället. Förvisso var bollen på väg att rinna ut bakom kortlinjen, men kontakten fanns där och en annan domare en annan dag kanske dömt straff?
Reading gjorde en bra match. Kanske vår bästa för säsongen. Eller i alla fall på ett bra tag. Newcastle var ovanligt bleka, eller var det vi som gjorde dom dåliga??
På lördag skall vi till Craven och då är det upp till bevis om detta var en tillfällig topp.
Come on uuurrrzzzzzzz
