Wigan-Reading 0-2
"Inga skador känns jobbiga, inga stolpskott känns orättvisa. Vi kan gå dit. Vi kan nå dit".
Wigan-Reading 0-2 (0-0)
Forster 55, 89
Publik:7512
Readings lag:
Hahnemann, Murty, Mackie, Ingimarsson, Shorey, Savage (Murray 37), Hughes (Harper 54), Watson, Sidwell, Salako, Forster.
Det skall först sägas att jag tillhör den nostalgiska och känsliga delen av folket. Jag tillhör kategorien som får tårar i ögonen av att se Ravellis straffräddning -94. Lika rörd kan jag bli av att se Loobs bakomryggen passning till Sandström -87. Det kan till och med röra sig i tårkanalerna när jag ser jätten Bengt Åke Gustafsson, i uppkavlade ärmar, på sin förskräckliga mönstrade kostym från samma Wien-VM, höja VM pokalen till tonerna av "Du Gamla du fria".
Om någon efter detta skulle rulla bilderna på Hysens kraftfulla nick, följt av Stefan Petterssons mål för Blåvitt på självaste Walter Zenga, mot Inter -87. Då skulle näsduken få göra själ för lönen.
Men alla dessa tårar skulle liknas vid ett sandkorn på Mallorca, om Reading nådde Premier League. För just det hoppet, hoppet om en större värld, tändes hos mig igår kväll. Readings 2-0 borta mot Wigan fick nämligen mig för första gången denna säsongen att inse: vi kan nå dit. Vi kan göra det som vi längtat efter så länge. "The promised land" , kändes plötsligt inte ouppnåeligt. Ingen motståndare känns helt plötsligt för svår. Inga skador känns jobbiga, inga stolpskott känns orättvisa. Vi kan gå dit. Vi kan nå dit.
Om du som Man U supporter eller liknande läser detta, så kommer du förmodligen aldrig att förstå. Möjligtvis ett bajenfans. Men en uppflyttning till Premier League skulle få till och med Björn Borgs femte set mot McEnroe i Wimbledon att blekna. Det skulle få Gärderuds och Bernt Johanssons upplopp att nästan försvinna.
För er likasinnade nostalgiker, kanske ni nu förstår?
En 2-0 vinst över Wigan tar oss inte till P.L, men så fruktansvärt skönt att känna hoppet..
Jag spekulerade i att Murray skulle starta matchen istället för Savage. Nu fick han komma in i första halvlek då risk fanns för rött kort på Savage.
För en månad sedan när vi spelade mot Wigan hemma så låg dom etta och vi låg nio poäng bakom. Efter dagens match så ligger vi femma och före Wigan. Bra jobb Steve Coppell.
Reading gjorde en mycket bra insats, två mål av Forster säkrade tre poäng.
Det skall sägas att vi var tillbakapressade stora delar av matchen, men att vårt försvar och målvakt återigen gjorde en bra insats. När Fozzie på topp visar sig från den vackra sidan är han inte lätt att stoppa. Ett skott i stolpen utöver de två målen, som för övrigt betyder ledning i den interna skytteligan före Sidwell.
Hoppas att nu klubben inser Fozzies storhet och förstår att vi behöver backup. Vi kan inte förvänta oss att han skall dra oss hela vägen fram. Se vad som hände i kvalet mot Wolves när han försvann. Idag finns det ingen spelare i klubben som kan axla hans roll, i alla fall inte vid 4-5-1 uppställning.
Tyvärr kan John Mackie ha brutit näsan i en kollision med egen spelare, vi får återkomma i ärendet.
I kväll tar jag mig en extra titt på tabellen innan jag somnar, man vet aldrig när den ser likadan ut igen.
