RIP Ray Kennedy
"That was the longest three minutes I have ever known. As Tottenham came back I remember thinking that perhaps it might have been better had my header not gone in."
3 Maj 1971 klev Ray Kennedy in i Gunners-himlen för första gången. Han avgjorde mot Tottenham på White Hart Lane och gav Gunners den första ligatiteln sedan 1953.
Igår klev han in den för gott.
Ray Kennedy avled igår efter 35 års kamp med Parkinsons sjukdom och med honom försvinner ytterligare en från vårt klassiska dubbel-lag 1970/71.
Född i nordöstra England och via den lilla klubben Port Vale, så landade han med ett lärlingskontrakt i Arsenal 1968. Hans kraftfullhet, explosiva löpningar och vänsterskott gjorde att han snabbt togs med i Bertie Mees tankar och var en värdefull del i det lag som 1969-70 vann Mässcupen. Han gjorde mål mot Anderlecht i ena matchen och när säsongen 70/71 kom så var en av de spelare som gjorde flest matcher. 19 mål under säsongen och han var tillsammans med Charlie George och John radford en av de stora ledarna i anfallet. Som ovan nämnts så avgjorde han den sista matchen och är episk i Gunners-historien.
Efter ytterligare några år så lämnade han klubben och gick till Liverpool, där han upplevde en ny vår med fem ligatitlar och tre Europacuper. Sedan blev det Hartlepool och Swansea innan han som som 35 åring blev diagnosticerad med Parkinsons sjukdom. Han startade en kampanj kallad "Ray of Hope" i syfte att samla in pengar till forskningen; det spelades matcher för att samla ihop pengar och Ray Kennedy var länge på mpngas läppar när det gällde denna sjukdom. Tyvärr bryter den långsamt ned och igår tog den slutligen hans liv.
Ray Kennedy - för evigt en hjälte i vår ärorika Arsenal-historia och även i LIverpool. RIP Ray Kennedy.
