Säsongen 2023/24 är över
Säsongen 2023/24 är - tack och lov - över för Charltons del. Här följer en summering av vad som hände under mars- och aprilmånad, och vad som väntar framöver.
Föregående helg satte Charlton Athletic - äntligen - punkt för säsongen 2023/24. Detta genom att förlora på Adams Park i High Wycombe, mot Wycome Wanderers med 1-0. En säsong på förhand präglad av optimism baserat på en ok vårsäsong 2023, ett nytt ägarskap i form av Global Football Partners och värvningen av främst Alfie May. Men fel skulle man ha, även denna gång. På nytt blev det en hädisk säsong i tredjedivisionen, och då betonar jag verkligen på HÄDISK. De två senaste säsongerna, 2021/22 och 2022/24, har inte heller varit lätta att ta sig igenom utan har varit fyllda av falska förhoppningar. Men årets säsong tar priset och har verkligen satt mitt supporterskap på prov, om jag får hävda att jag varit med sedan mitt födelseår 1998. Denna uppfattning stärks bara av faktumet att Charlton Athletic gör sin sämsta säsong på över en livstid, det vill säga 98 år och då är vi tillbaka på 1920-talet.
Av förklarliga skäl är jag nu i behov av att skriva av mig, något som det av personliga skäl blivit en mindre vara av den här säsongen. I vanlig ordning kommer det att presenteras en betygssättning av säsongens involverade spelartrupp och redan vid dags datum har det börjat att publiceras nyheter från klubbens håll gällande lagbygget till kommande säsong. Så även om League One-säsongen inte är över för samtliga lag, så har Charltons silly season inför kommande inletts.
Om jag tar vid där pennan senast slutade att vara aktiv här på sidan så sammanfattades Charltons februari månad i resultatväg - den första månaden under Nathans Jones mangerskap. En månad som ändå föll i munter ton på grund av att den innehöll fyra raka förlustfria matcher, vilka innehöll tre oavgjorda (Portsmouth, Lincoln & Bolton) och en vinst (Derby).
Hoppar vi då över till mars månad så fick Jones denna svit att hållas intakt med ytterligare fem matcher som kunde adderas till denna svit. Kryss mot Northampton (1-1), vinst mot Cheltenham (1-3) och Carlisle (3-2), för att sedan åter spela 1-1 två gånger - nu mot Fleetwood och Exeter.
En månad också präglad av någorlunda positivitet. Man gjorde vad som krävdes mot bottenlag som Cheltenham och Carlisle, även om det bara blev en pinne mot Fleetwood. Det borde samtidigt blivit tre poäng mot Northampton men då sjabblade Harry Isted och bjöd bort en poäng. På andra hållet går det att argumentera för Charlton hann rädda detsamma i och med ett sent självmål från Exeter i matchen lagen emellan. Exeter ledde fram tills minut 87, efter mål av januarinyförvärvet och den före detta Charltonspelaren Ben Purrington.
Sviten höll sedan i sig in i, och genom, april månad. Långfredagens resultat mot nämnda Exeter följdes upp med ett tredje raka kryss, denna gång mot Stevenage (0-0) i en helt uddlös match på annandagen. Detta bröts sedan av med en stark vinst hemma mot Barnsley (2-1), innan åter tre oavgjorda matcher avlöpte varandra mot Wigan (2-2), Cambridge (1-1) respektive Shrewsbury (1-1). I epilogen och säsongens sista match blev det sedan - som redan är beskrivet ovan - en förlust mot Wycombe med 1-0.
Ska de här två sista månaderna summeras så är det enkelt att på det stora hela vara mer positiv än negativ. Nathan Jones intåg på managerposten var precis vad klubben, laget och supporterskaran behövde för att få ny energi. Vid datumet för Jones anställning var klubbens existens i divisionen hotad på grund av tabelläget, varpå jag kan villigt erkänna att jag för en stund på allvar trodde att Charlton skulle spela League Two nästa säsong. Men nu verkade klubben ha träffat rätt i sin tränarrekrytering och det fick effekt direkt.
Jones stoppade, den sedan november, pågående blödningen och omvandlade ömsom förluster och oavgjorda matcher till ömsom vinster och oavgjorda. Resultatet blev 14 raka matcher utan förlust. Allt som allt hann det bli 16 matcher, varav fyra vinster, tio oavgjorda och två förluster. En resultatrad man hade tagit på förhand, samtidigt som det går att vara kritisk till att det blev någon oavgjord match för mycket. Länge såg man ut att sikta mot någon form av rekord för antal oavgjorda matcher i divisionen, men dit nådde man inte riktigt med sina sammanlagt 20 oavgjorda resultat.
Under dessa månader och matcher satsade Jones helhjärtat på sin 3-5-2 formation, som allt som oftast innehöll samma namn. Harry Isted har stått i mål samtliga matcher trots sitt schabbel mot Northampton borta. Ashley Maynard-Brewer har inte synts till. I försvarslinjen har Terell Thomas varit konstanten som spelat samtliga matcher och som inte givit någon anledning att heller bli bortplockad. Han har mestadels flankerats av Rarmani Edmons-Green, Macauley Gillesphey och - sedan april - Michael Hector. Lloyd Jones och Lucas Ness gjorde endast korta visiter. På ytterkanterna har Thierry Small och Tennai Watson framgångsrikt varit givna på vänster- respektive högerkanten. En skada på Watson mot slutet gjorde att Kayne Ramsay också fått några enstaka möjligheter.
I den fortsatta centrallinjen har sedan Jones valt ett tremannamittfält med kapten George Dobson, Conor Coventry och Karoy Anderson, samtidigt som Alfie May och Daniel Kanu kamperat på forwardsplatserna. Här nämns det som varit lagets bärande och mest tongivande kort i duon Dobson och May. Dobson klev verkligen fram när det nu behövdes som mest och May började producera mål igen, vilket gav honom titeln som divisionens skyttekung med 23 mål (Vilken bedrift egentligen!). Ungdomarna Anderson och Kanu ska också nämnas för att de verkligen växte med Jones förtroende och spelade sin hittills bästa fotboll under de två återstående månaderna, där båda stod för viktiga mål i diverse matcher. Tyreece Campbell, Tyreeq Bakinson, Connor Wickham och Chuks Aneke är också spelare som bidragit under dessa matcher.
Sedan går det inte att blunda för att stora delar av säsongens förhäxning har hängt i trots en förbättring av insatser och resultat. Det finns många anledningar till att Charlton 2023/24 slutar på en 16:e plats och på tredjedivisionens undre tabellhalva. Man har genomgående under säsongen haft påtagligt svårt att hålla nollan. Endast fem nollor hölls, något som tabelljumbon Carlisle bara är sämre med. Ja, statistiken talar sitt tydliga språk angående detta och det är bara ett stort långfinger till lagets kollektiva försvarsspel. Jones har fått erfara detta under sina relativt få matcher i klubben och det visar på vilket strukturellt problem det har varit och att det inte har funnits någon quick fix till att täppa till läckan.
Anmärkningsvärt många av dessa insläppta mål har dessutom sett till att komma i slutet av matcherna. Och då menar jag verkligen anmärkningsvärt många. Flera gånger har man egentligen bara suttit och väntat på att ett avgörande eller kvitteringsmål skulle falla för motståndarna och många gånger är det precis vad som har hänt. Någonstans är det det här som kommer att bli sinnebilden för den här säsongen när man ryser och tänker tillbaka på den i framtiden.
Med det sagt så får det vara punkt för den här gången. I närtid kommer alltså en betygssättning av spelartruppen 2023/24 att presenteras och en genomgång av klubbens så kallade “retained list” som presenterades under fredagen (den 3/5). Silly Season-artikeln kommer som tidigare också att uppdateras löpande gällande truppnyheter och så vidare.
UP THE ADDICKS!!!
