Säsongsbetygsättning av spelartruppen 23/24 - målvakter & försvarare
Betygsättning av spelartruppen som utgjort Charlton Athletic säsongen 23/24. Först ut är de bakre lagdelarna innehållande målvakter och försvarare.
I sedvanlig ordning ska den nyss genomförda säsongen avslutas med en betygsättning av spelare och managers här på sidan. Likt tidigare år kommer det här att fördelas i två olika inlägg, varav målvakter och försvarare är först ut. Spelarbetygen är givetvis personliga och baseras utifrån mina nyktra åsikter gällande spelarens eller managerns förväntningar och prestationer.
Med tanke på den miserabla säsong som vi supportrar tvingades lida oss igenom så kan man nog redan på förhand lista ut åt vilket håll majoriteten av betygen barkar. Det blev en 16:e plats i League One - den sämsta tabellplaceringen sedan 1926, alltså på 98 år. För mer eller mindre samtliga levande Charltonsupportrar är det här alltså det sämsta man upplevt under sin livstid. Under de 46 ligaomgångarna blev det 53 inspelade poäng och 11 vinster, 20 oavgjorda och 15 förluster som resultat. 64 mål gjordes framåt, 65 släpptes in bakåt, vilket ger -1 i målskillnad.
Statistiken som presenteras utgår från League One, men prestationer i cuperna vägs naturligtvis in i betygsättningen. Här medföljer även den totala summan av de poäng som tilldelats i min personliga poängliga under säsongen.
Betygsättningen utgår som vanligt ifrån följande:
(5+) – Enastående, utomordentligt bra, överjävlig, m.m.
(4+) – Mycket väl godkänd
(3+) – Väl godkänd
(2+) – Godkänd
(1+) – Icke godkänd
(-) – För svagt underlag för betyg
Målvakter
#1 Ashley Maynard-Brewer (1+)
25 matcher, 2 hållna nollor, 13 poäng
Det blev ingen säsong att skylta med för lagets defensiv, i synnerhet inte för lagets målvakter som sammanlagt bara höll fem nollor. Två av dessa stod Ashley Maynard-Brewer för, som byggde vidare på sin vårsäsong från förra året och fortsatte att vara förstahandsalternativ under hösten. Det vore hårt att ensam lasta AMB för att det bitvis läckte i defensiven och för att laget uppvisade en fallenhet för att släppa in mål sent in på matcherna, men faktum är att han inte kan bedömas stå för en godkänd säsong. Visst, han gjorde sina spektakulära räddningar genom sina snabba reflexer, men hans i övrigt lugna aura ingav aldrig den trygghet som den virriga backlinjen framför honom behövde känna. Under vårsäsongen och Jones ledning fick han dessutom sedan se sig utkonkurrerad av Isted.
#21 Harry Isted (1+)
21 matcher, 3 hållna nollor, 11 poäng
Harry Isted anlände under sommaren som ett hyllat nyförvärv, efter att ha stått för en bitvis stark säsong i ett då nyligen play off-final förlorande Barnsley. En skadedrabbad inledning hos The Addicks gjorde att Isted först förpassades till rehabrummet och sedan bänken. Hela hösten får alltså sägas vara en missräkning för Isted i sin nya klubb. Efter lagets svaga vinterform, Michael Appletons avsked och Nathan Jones anställning vände situationen för Isted, som efter Jones presentation var nummer ett säsongen ut. Det räcker dock inte för att bedöma Isteds säsong i sin helhet som godkänd. Förväntningarna var högre på honom som målvakt och även fast att lagets säsong utvecklades till det bättre med Isted i målet så utstrålade han aldrig den pondus som vi vet att han kan utgöra på den här nivån. Typiskt att inte Charlton som plats skulle kunna plocka fram det hos en annars bra målvakt.
#40 Sam Walker (-)
0 matcher, 0 hållna nollor, 0 poäng
Hämtades in som backup när Harry Isted skadade sig tidigt under höstsäsongen. Spelade sammanlagt tre cupmatcher och gjorde inte bort sig i dem. Lämnade klubben när hans korttidskontrakt löpte ut i januari och skrev omdelbart på för Bradford i League Two, där det sedan blev 20 matcher som förstemålvakt.
#48 Lewis Ward (-)
0 matcher, 0 hållna nollor, 0 poäng
Värvades märkligt nog in i januari från Swindon för att bredda målvaktssidan och ersätta Sam Walker. Gjorde, likt den tidigare tredjemålvakten, inga matcher och kom inte längre än till bänken och matchuppvärmningarna vid några tillfällen. Lämnar nu klubben när hans kontrakt löper ut.
Försvarare
#2 Lloyd Jones (2+)
32 matcher (30+2), 2 mål, 0 assist, 16 poäng
Sommarens uttalade förstärkning och förbättring av mittförsvaret var Lloyd Jones från Cambridge United. Genom sin duellstyrka och placeringssäkerhet levde han länge faktiskt upp till det här och var under höstsäsongen lagets starkaste kort i det svaga försvaret. Dessvärre skulle de återkommande insläppta målen, individuella misstagen och kollektiva defensiva svagheten även få sin påverkan på Jones, som sjabblade till det mer och mer ju längre säsongen blev.
I Nathan Jones trebackslinje hade han sedan till och med svårt att hävda sig för en plats i matchtruppen, så det är endast en stark första halva av säsongen som ger Jones godkänt här. I skrivande stund ser han också ut att ha mer fokus på premiären av realityshowen “Love Undercover” där han medverkar tillsammans med bland annat Ryan Babel. Ett fokus och rampljus som inte är helt uppskattat av supportrar efter säsongen som nu varit, även om programmet spelades in under förra sommaren.
#3 Terell Thomas (3+)
40 (31+9) matcher, 0 mål, 1 assist, 24 poäng
Det var många som ställde sig frågande till varför Terell Thomas fick sitt kontrakt förlängt efter förra säsongen, trots att han visade sin användbarhet och stod för en stabil vårsäsong. Det här ständiga ifrågasättandet och tvivlandet på Thomas har fortsatt över den nuvarande säsongen. Med facit i hand gav han också svar på tal och visade att verkligheten var en annan än vad många kritiker ville påstå. Terell Thomas har över tid varit den här säsongens bästa försvarsspelare i Charlton Athletic.
Trots flertalet värvningar på samma position och mer namnkunniga konkurrenter, så är det Thomas som till slut står för flest matcher, mest stabilitet och bäst prestationer. Att han gjorde sig opetbar och startade varje match under Jones ledning är det främsta beviset på det här. Ja, den egna produkten fick två hela säsonger på SE7 efter sin återkomst och visade sig uppenbart lojal mot emblemet på bröstet. Klubben har nu trots allt tagit beslutet att inte erbjuda Thomas en ny förlängning och att framtiden är utan honom. Men då kan han också lämna bygget med huvudet högt och ryggen rejält rak, för när många svek under en svag säsong så blev Terell Thomas en av få stabila konstanter.
#5 Lucas Ness (1+)
15 (9+6) matcher, 0 mål, 0 assist, 3 poäng
Nej, det här blev inte riktigt den säsongen för Lucas Ness som man hade förhoppningar om inför. Förväntningarna var kanske något för höga på en relativt ung mittback som säsongen innan slagit igenom lite från ingenstans efter att gå från att vara utlånad till botten av National League till att starta för Charlton i FA-cupen mot Manchester United på Old Trafford. I alla fall så lyckades inte Ness bygga vidare på denna extremt snabba vägen, utan bromsades betänkligt av några skador och ganska uddlösa prestationer när han väl fick chansen från start. Det blev mest lite strömatcher här och där, och Ness tog sig aldrig fram i konkurrensen kring en för säsongen mycket svag försvarslinje. Klubben har dock fortsatt förhoppningar om en positiv utveckling för Ness, som har fått sitt kontrakt förlängt med en säsong genom en kontraktsoption.
#6 Michael Hector (1+)
34 matcher (28+6), 0 mål, 1 assist, 15 poäng
Fallet Michael Hector är ett av de mer svårbedömda efter den här säsongen, och det handlar om hur hård sanningen ska vara. Truppens mest rutinerade spelare, med flertalet säsonger i Championship och spel i såväl Premier League som Bundesliga, spelade halva förra säsongen och gjorde flera starka prestationer som fullkomligt ordinarie. Med en förlängning av kontraktet i hand och en försäsong i bagaget var den minsta förhoppningen att Hector bara skulle fortsätta likt tidigare. Så blev det inte. Under delar av säsongen hade Hector svårt att göra sig ordinarie och när han väl spelade blev han ansiktet utåt för en ihålig försvarslinje.
Samma lugn och självsäkerhet som han utstrålar ena matchen, lika loj och ointresserad kunde han vara i nästa. Kanske att han ibland också hamnade i skottgluggen för lite väl obefogad negativ kritik, men samtidigt hade Hector behövt vara mycket mycket bättre om Charlton skulle vara bättre. Hector lämnar nu klubben, då han inte erbjudits ett nytt kontrakt.
#13 James Abankwah (1+)
2 matcher (2+0), 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Den unge irländska mittbacken och utlandsproffset faller in i kvoten av totalt felrekryterade lånespelare. Abankwah kom in sent i augusti som ett försvarslöfte från italienska Serie A. Han gjorde nästan omedelbart två starter mot Stevenage (b) och Wycombe (h) - dock som högerback - innan han försvann helt ur startelvan och all form av konkurrenssituation. Det spekulerades fortsättningsvis under hösten om han ens var kvar i klubben, fram tills att det kommunicerades i januari att hans låneavtal var avbrutet. Abankwah var uppenbart inte tillräckligt bra, så frågan man ställer sig är varför han ens hämtades in och tog en plats i truppen? Ja, underlaget är också snålt men att anlända som ett nyförvärv och bara göra två matcher, innan man blir bortplockad, är lika med underkänt.
#17 Tayo Edun (1+)
26 (21+5) matcher, 0 mål, 3 assist, 7 poäng
När det kommer till att klubben värvade in Tayo Edun från Blackburn under sommaren så infann sig en lättnad. För första gången sedan Ben Purrington hade man äntligen ett uttalat och renodlat vänsterbacksalternativ i truppen igen. Något lyckat sådant var det dock inte. Edun kom in med ett rubbat självförtroende efter en tung tid i Championship och det blev inte den rätta säsongen för att återuppbygga det i Charlton.
Efter att ha varit förstaval och erhållit mycket speltid under höstsäsongen, fick Edun se sig totalt utkonkurrerad när Thierry Small kom in i bilden - och det med all rätt. I långa stunder agerade han juniormässigt och såg direkt klen ut i kampen mot många motståndare. Någon leverans vad det gällde inlägg fanns heller aldrig där, utan vi fick snabbt lära oss att de allt som oftast fastnar på första gubben i straffområdet. Yes, det här blev en sågning men en befogad sådan. Edun går inte in som förstahandsalternativ på sin position kommande säsong.
#18 Tennai Watson (1+)
34 (33+1) matcher, 1 mål, 4 assist, 10 poäng
Tennai Watson presenterades som säsongens högerbacksalternativ under sommaren, när han hämtades in från nyligen nedflyttade MK Dons. Fick vi en påtaglig förbättring på positionen efter att ha tagit beslutet att inte förlänga och göra oss av med Sean Clare ett par månader tidigare? Svar: Nej, såklart inte. Watson gjorde positionen till sin under säsongen, men var under delar av den - framför allt höstsäsongen - direkt svag i sina prestationer. Till hans försvar ska det sägas att han lyfte sig märkbart när Jones kom in som manager och fyra assist får väl kanske anses vara helt ok. Men på det stora hela väger inte en något förbättrad vårsäsong upp hela säsongen till ett godkänt betyg. Det krävs betydligt mer från en så pass given startspelare i Charlton Athletic på den här nivån.
#24 Zach Mitchell (-)
0 matcher, 0 hållna nollor, 0 poäng
Spenderade hela säsongen som utlånad till Colchester Utd i League Two. Gjorde sammanlagt 28 matcher och två mål, varav det mesta kom under höstsäsongen när laget leddes av Charltons före detta tränare Ben Garner. Återvänder nu till Charlton med mer senior rutin än när han lämnade.
#26 Deji Elerewe (1+)
2 (1+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Det blev en ny sönderryckt säsong för mittbacken som lyftes upp och upplevdes som ett framtidsnamn inför säsongen 2021/22. Sedan dess har det aldrig blivit något riktigt genombrott och det kom inte heller den här säsongen. Han startade en match i augusti mot Oxford (b), för att sedan bli utlånad till Bromley i oktober. På grund av den påtagliga skadekrisen i slutet av 2023 blev Deji sedan återkallad två månader senare och gjorde ett inhopp mot Cambridge (h) direkt, för att sedan åter falla ur konkurrenssituationen och till slut ansluta till Bromley i en permanent övergång i februari. Nej, det blev aldrig riktigt något av den här lovande egna produkten i Charlton och Deji gör rätt i att få igång sin karriär i Bromley - som nästa säsong gör EFL-debut efter att ha spelat sig upp till League Two via play off från National League.
#26 Thierry Small (2+)
14 (14+0) matcher, 1 mål, 1 assist, 5 poäng
Det är egentligen svårt att nå högre än ett godkänt betyg efter bara 14 matcher och knappa tre-fyra månader i klubben. Men det ska sägas att unge Small tafsar på ett VG betyg här. Vänsterbacken kom in sent på säsongen - i början av februari - på ett korttidskontrakt och gjorde direkt vänstersidan till sin i Jones startelva. Det blev inte sämre av att han inledde med att göra ett snyggt mål mot Bolton (b) i sin debut och sedan bara fortsatte att sprudla av självförtroende i ett självförtroendelöst lag. Ja, Small tog chansen när han visade upp sig och gjorde ingen besviken på sin korta tid, som nu kommer att bli längre eftersom klubben har aktiverat en kontraktsoption och förlängt Smalls avtal. En mycket intressant spelare inför kommande säsong.
#27 Macaulay Gillesphey (1+)
17 (14+3) matcher, 0 mål, 1 assist, 1 poäng
Hm, jag vet inte. Kanske är det här ett hårt betyg gentemot en spelare som kom in i en dysfunktionell backlinje och som ändå var med och förbättrade den så pass att laget slutade att förlora matcher. Man kan ju undra varför Gillesphey är underkänd men inte Edmonds-Green i så fall? Men jag hade faktiskt högre förväntningar på Gillespheys intåg från Plymouth i januari. Kanske framför allt baserat på hur han har presterat på den här nivån tidigare. Han gjorde sig till en början till alternativet som vänstermittback i trebackslinjen men slarvade en hel del i duell- och passningsspelet och fick stundtals utgå från bänken. En ringrostighet på grund av utebliven speltid under höstsäsongen med Plymouth låg säkert till grund för detta. Ja, förväntingarna är högre på Macaulay, som säkert också kommer att gynnas av en rejäl försäsong och att finnas med från start kommande säsong.
#28 Richard Chin (-)
0 matcher, 0 hållna nollor, 0 poäng
Den mångsidige ytterbacken började aldrig att konkurrera på allvar på seniornivå i Charlton. Spenderade delar av säsongen som utlånad till Dartford och Bath i National League South. Lämnar nu klubben när hans kontrakt löper ut.
#32 Nathan Asiimwe (2+)
17 (9+8) matcher, 0 mål, 0 assist, 2 poäng
Den unge högerbacken och egna produkten har avverkat sina första hela seniorsäsong, då han endast under den föregående fick göra ett inhopp i den sista omgången. Från det blev Asiimwe permanent uppflyttad och signerade snart sitt första proffskontrakt med klubben. Han gick också in i säsongen som ordinarie under Dean Holdens ledning och gjorde inte bort sig. I vanlig ordning blev det svårt att både upprätthålla den nivån och att behålla sin startplats genomgående under säsongen. Det blev snarare så att Asiimwe syntes till mindre och mindre ju längre säsongen led. Men för att återkoppla till inledningen så var det likväl Asiimwes första säsong, som bedöms som godkänd, och här finns det mycket mer att utveckla.
#47 Rarmani Edmonds-Green (2+)
14 (12+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 3 poäng
Edmons-Green hämtades in från Championship och - numera nedflyttade - Huddersfield Town. Detta för att förbättra försvarsalternativen i den implementerade trebackslinjen och täppa till luckor från höstsäsongen. REG utförde den här uppgiften och blev verksam i en backlinje som åtminstone såg till att laget slutade att förlora matcher, även om mål fortsatte att läcka in. Han visade sig lojal i en skakig tid och hanterade flera olika roller i defensiven. Något som kan vara till stor nytta framöver. Godkänd.
#66 Kayne Ramsay (2+)
7 (3+4) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Klubbens utstuderade deadline-day värvning hämtades in från Harrogate Town i League Two, varifrån hyllningarna gällande Ramsay var påtagliga. Några mindre skavanker gjorde att speltiden inte blev fullt så tillräckligt som han hade hoppats på, men vi hann ändå se glimtar av att Ramsay kan bli ett namn för högerbacken när han fått en försäsong i ryggen. Avig, snabb och kraftfull i sin spelstil - som gjord för wingbacksroll i Nathan Jones formation, eller?
Managers
Augusti - Dean Holden (-)
5 matcher, 1 vinst, 0 oavgjorda, 4 förluster, 0,60 poäng per match
För tredje säsongen i rad genomförde Charlton en sommar med en manager som sedan inte skulle sitta särskilt länge på sin post efter en svag säsongsinledning. Dean Holden kom med en hyfsat stabil vårsäsong i ryggen och hade tydligt byggt inför kommande säsong, det vill säga den som nu varit. Han fick även se konsortiet Global Football Partners - som anställde honom vid det första misslyckande uppköpet i december - genomföra sitt övertagande av klubbens ägarskap under sommaren.
Just därför var det ändå en överraskning när klubben, med tekniska direktören Andy Scott i spetsen, valde att arbetsbefria Holden från sin tjänst efter endast fem ligamatcher på den nya säsongen. Uppenbarligen så skar det sig tidigt i samarbetet mellan Scott och hans först utpekade tränarval, och uppenbarligen så pass att det inte gick att fortsätta eller lösa det. Anledningen beskylldes på den svaga säsongsinledningen med fyra förluster men hade bara förtroendet funnits där så hade man nog kunnat se bortom det. Det är i alla fall svårt att bedöma Holdens säsong mer än att det inte blev vad någon trodde och att vi inte heller vet hur det hade kunnat sluta om han hade fått fortsätta.
September till Januari - Michael Appleton (1+)
22 matcher, 5 vinster, 9 oavgjorda, 8 förluster, 1,09 poäng per match
Ja, då har vi väl hamnat på det mest solklara icke godkända betygen av dem alla. Michael Appleton har redan gått till historien som bland de värre tränarrekryteringar man någonsin gjort. Det går absolut att peka på den inledande smekmånad han fick med sex förlustfria matcher och att hans spelartrupp senare skulle vara påtagligt sargad av skador. Men det går inte att i närheten försvara den tid som följde från december till januari, där Appleton radar upp tio matcher utan vinst och där flertalet poäng tappades på grund av sena insläppta mål.
Under denna tid går det inte att minnas en manager som haft ett sämre förtroende hos supporterskaran och som utstrålat mindre benägenhet att få ordning på saker och ting. Anställningen av Appleton skulle aldrig ha gjorts, den var fel från första början och han borde faktiskt ha fått lämna långt innan han gjorde det. Det går faktiskt att peka på månaderna med Appleton som de mörkaste någonsin under mitt supporterskap. Jag har aldrig förr känt mig mer bortkopplad från klubben.
