Schoolboy's Own Stuff - Life After Death
Schoolboy’s Own Stuff är mitt (Wallys) försök att sammanfatta händelserna den finare delen av stan, och ibland också på annat håll. OBS! Kan innehålla spår av ironi, sarkasm och bitterhet. Den här veckan pratas det grisfotboll, tidsomställning och vår kära samarbetsklubbs upptåg. Wenger-O-MeternTM har gett tydligt utslag. Feedback är som tidigare välkommet.
Dirty Pretty Things
Säsongen har varit skakig så här långt. Spurs stapplar fram på ostadiga ben. Pochettinos idé sitter inte än, spelare blandar och ger, supportrar gnäller, och tabellen bläddrar man gärna förbi. Men så händer något som känns som att det kan vara den lilla gnistan som tänder fyr på bålet, det där som behövs för att vända på steken. Jag minns att Niva talade om att Defoes-lite-för-korta-ben-som-inte-nådde-fram-och-stötte-in-2-3-på-Etihad-innan-icke-utvisade-Balotelli-gjorde-mål-i-andra-buren-på-straff var en vändpunkt som definierade säsongen 2012-13. Jag hoppas att vi, när vi summerar nuvarande säsong i vår, ser tillbaka på den här omgången som lika viktig.
Jag syftar förstås inte på Chelseas alltid lika väntade och billiga Chelseastraff, eller att Manchesterklubbarna tillfälligt slutade tjafsa om vem som slängt ut mest pengar på sitt lag och gjorde upp på planen. Nej, jag talar om vändningen på Villa Park. Jag talar om när ett Spurs som tidigare under säsongen sett ut som mesiga söndagsskoleelever plötsligt bröstade upp sig, blev lite sviniga, och dessutom kom undan med det. Det kan sägas mycket om Bentekes röda kort och om att Soldado och Mason på något sätt lyckades undgå något som helst straff. Och jag har full förståelse för Villa-supportrar som anser sig vara felbehandlade av domaren, allt jag kan säga är att jag tycker det är vår tur att få med oss lite tveksamma beslut som påverkar matchutgången. Sorry att ni kom i kläm.
Pochettino pratade i förra veckan om att problemet efter förlusten mot numera högtflygande Newcastle var mentalt mer än något annat. Därför var det så skönt att se Tottenham inse att om vi inte lyckas vända på det hela med bra spel, så får vi ta till den välkända metoden jävlar anamma. Grisa, smäll på och stå upp för varandra. The local lad Ryan Mason mopsar upp sig mot en tre gånger så stor Benteke, och sekunden senare har Bobby Soldado tagit en löpning dit för att backa upp honom. Jag vill också ge ett stort plus till Harry Kane som ger Lamela en åthutning när argentinaren gestikulerade efter kort. Det var länge sedan vi såg den här sidan av Spurs, men den avgjorde matchen åt oss den här gången.
Då har jag inte ens nämnt Harry Kanes inhopp och påverkan, hans avgörande, firandet nere i hörnet vid bortasupportrarna och Vertonghen som kastade tillbaka en förlorad sko (bra firat!) till en stackars supporter. Jag håller mig ifrån det, det är svårt att skriva med rysningar och ilningar längs ryggraden.
Like clockwork
I förra veckan var det som bekant dags att ställa om klockan till vintertid (har du missat det är det hög tid nu). Det gör man tydligen inte i Portugal. Nyligen hemflyttade Eric Dier trodde nämligen det var ett skämt när en sekreterare på Hotspur Way påminde honom om att ställa om sin klocka. Dier som lämnade England som åttaåring har inget minne av åren innan det, och menade att “ingen berättade för mig att det blir mörkt efter klockan fem på vintern i England när jag skrev på”.
I en intervju berättade Eric att omställningen efter flytten tillbaka varit lite klurig:
“Living here feels very strange. I feel like I am in a new country.”
Eh...kan det bero på att du faktiskt ÄR i ett nytt land, Eric?
Secret plans
Början på november är förstås högsäsong för ogrundade spekulationer av blicklösa “journalister” i diverse engelska skräptidningar, och en av dessa fantastiska artiklar handlade om vår favoritfransman och ligans bäste målvakt Hugo Lloris. Daily Express skriver nu att vår kära samarbetsklubb “förbereder” ett bud för att locka Hugo till Stadio Bernabeu.
Vi väntar nu spänt på att Slemproppen Perez (vart f-n är din ice bucket challenge, gubbe?), Sergio Ramos, klubbens städerska och Zinedine Zidane (Materazzi was right) ska uttala sig om Lloris kvaliteter.
Det hela känns förstås typiskt - att vi ska åka på Real Madrid DIREKT i lottningen när vi tar oss tillbaka till Champions League. Men det är ju skönt att samarbetet börjar ge frukt och att de vill betala Hugos biljett, och kul att resten av fotbollsvärlden också insett att vi efter vändningen mot Villa nu bara är formaliteter ifrån att vinna ligan och ta en CL-plats. Bernabeu, here we (and Hugo) come!
Woolwichkollen
Inte nog med lagets form, nu har du äntligen fått en lättmanövrerad jacka! Bra vecka, Arsene.
