Shaunie Wright-Wright-Wright!
Shaun Wright-Phillips har lämnat oss för Queens Park Rangers och med honom även de sista spåren av det gamla City.
Shaun Wright-Phillips är en Citylegend. Tittar man i statistikböckerna kanske man inte häpnar över hans drygt tvåhundra matcher eller hans trettio mål för klubben men i statistikböckerna står det inget om det hopp eller den glädje han skänkt Citysupportrar. Där står det inget om hur viktigt hans 4-1 mål mot United 2004 var för klubbens självbild. Där står det inget om hur betydelsefullt det var att ha en extemt lovande talang i klubbens u-lag samtidigt som Pollock, Bradbury och Allsopp drog på sig matchtröjan varje lördag. Men framför allt så står det inget om hur mycket hjärta och glädje det kan finnas i en så liten kropp.
Shaunie trotsade oddsen redan från början med sin storlek. Att City gav honom chansen efter att Nottingham Forest dumpat honom som sjuttonåring skulle visa sig vara ett lyckodrag ur många aspekter. En fullständigt raserad ungdomsverksamhet började återigen fungera och Shaunie var det stora beviset på det. Jag har följt honom sedan han kom till City 1998 (mycket pga att jag från början trodde att han faktiskt var Ian Wright son) och jag var på plats när han gjorde en av sina första matcher i City borta mot Crystal Palace våren 2000. Även om Robert Taylor faktiskt gjorde mål i den matchen så var Shaunies uppenbarelse som en frisk fläkt jämfört med denna massa av fett och klumpighet. Att se en Cityspelare behandla en boll med lätthet eller glida förbi en motståndare som om det var det naturligaste i världen var knappast en syn man blivit bortskämd med under nittiotalet.
Säsongen efter blev det ännu fler matcher för lille Shaunie men hans Citykarriär haltade lite eftersom han inte riktigt hade en naturlig plats i laget. Han spelade anfallare, mittfältare och både till höger, i mitten och till vänster innan Kevin Keegan kom till City och placerade honom som wingback. Med Shaunie som ordinarie (och några andra nyförvärv) kunde Cityfansen för första gången på fyra år slappna av den sista dagen av säsongen våren 2002.
Året efter var han en av de tongivande i Keegans bygge och också en av målgörarna i den makalösa upphämtningen på White Hart Lane där City låg under med 3-0 och hade en man utvisad i halvtid men lyckades vinna med 4-3. På våren 2004 var han en av målskyttarna när United kördes över på Eastlands och året efter gjorde han tolv mål för City, som wingback!
Året efter hade dock Keegan vilda spenderande hunnit ikapp klubben och efter en säsong i bottenträsket såldes Shaunie till Chelsea för rekordsumman £21 miljoner. Tiden i Chelsea blev kanske inte vad han hoppats på även om det är hårt att säga att han floppade och han har trots allt hunnit göra 36 landskamper för England under sina år i City och Chelsea. Återkomsten till City 2008 blev inte heller den succé man hoppats på även om Shaunie alltid gjort sitt bästa och hjälpt klubben ta de där viktiga stegen mot den absoluta toppen. I fjol fick han mest agera reserv till reserverna och hans underbara flyt i spelet finns inte längre kvar. Med Shaunies flytt till London har de absolut sista resterna av nittiotalet lämnat oss, på både gott och ont. Shaunie är utan tvekan en av Citys mest älskade spelare de senaste decennierna och vi önskar honom all lycka i fortsättningen.
