Ja, jag håller på Sheffield United (del 3)
De flesta jag känner håller på lag som Arsenal, Man U och Chelsea för att inte tala om alla Barcelona- och Milanfans. Ibland hade det varit skönt att hålla på ett riktigt storlag som vunnit titlar eller åtminstone haft chansen att göra det. Nej, Sheffield United kommer aldrig att vinna högsta ligan igen, så insiktsfull är jag. Samtidigt tänkte nog många Blackburnfans så innan laget vann 1997.
Efter den oerhört bittra degraderingen avgick Warnock som tränare, något som lämnade en konstig känsla då Warnock varit i klubben ända sen jag började följa laget. Warnock var dessutom en av anledningarna till att jag började hålla på klubben. Vad skulle hända nu egentligen? Vem skulle ta över efter Warnock? Svaret blev den förre landslagsstjärnan Bryan Robson.
Efter säsongen försökte Uniteds ordförande istället få West Ham degraderade då de så uppenbart gjort sig skyldiga till fusk. Det lyckades, som de flesta vet, hur som helst inte och klubben fick förbereda sig för spel i den förhatliga läskligan igen och möten med klubbar som Southend och Scunthorpe istället för möten med t.ex. Arsenal.
Säsongen gick uruselt sett till spelarmaterialet men ett besök till Bramall Lane kändes det till trots oundvikligt. Första matchen blev mötet mot Arsenal i ligacupen där United åkte på pisk med 3-0 av ett gäng snorvalpar med en snittålder på 19,6. ”Robson out” ljöd över Bramall Lane och stämningen var inte den samma som förr.
I nästa match fick jag se den första oavgjorda matchen hittills. När spelarna annonserades var det särskilt ett namn som det pratades om, just det, David Unsworth. Efter att Wigan klarat sig kvar erbjöds Unsworth inte nytt kontrakt och hamnade till slut hos Burnley. När David Unsworths namn ropades ut var det många som buade men också en del applåder. Jag buade inte, jag såg Unsworth som en av mina favoritspelare under uppflyttningssäsongen och han gjorde bara sitt jobb för Wigan. I matchprogrammet uttryckte även Unsworth hur han såg på saken:
”I have a connection with Sheffield and took no personal pleasure in scoring the goal that sent them down, I just smashed it home and not for one second did I consider the implications because you don't in that situation.”
United var närmst segern men räckte inte riktigt till och matchen slutade 0-0 och ”Robson out” skanderade ut över Bramall Lane. Resten av säsongen fortsatte att gå riktigt dåligt. En av de få ljuspunkterna under säsongen var när United slog ut Manchester City ur FA-cupen genom det så kallade ”ballongmålet”. Robson fick tillslut sparken och Kevin Blackwell ersatte honom. Kevin Blackwell fick någorlunda ordning på laget och nosade på playoffplatserna men det blev för många poäng att ta igen och ännu en säsong i läskligan väntande.
United har inlett denna säsong starkt och ligger för närvarande på en fjärdeplats, värvningen av Brian Howard ger mittfältet en stabilitet som egentligen saknats sen Michael Brown lämnade klubben 2004. Jag har redan planerat nästa resa och det kommer bli ett besök på The Valley när United möter Charlton där den 22 november. En resa som jag verkligen ser fram emot. En annan match jag ser fram emot är den nästkommande, det heta derbyt mot Wednesday på söndag. En match ingen borde missa, inte ens gud eller jo förresten…
UP THE BLADES