Säsongsupptakten!
Nio matcher in i säsongen toppar Sheffield United division 1. Här sammanfattar vi säsongens alla matcher.
Sheffield United har startat säsongen med två kryss (0-0 i båda), hemma mot Gillingham, och sedan spelade man till sig ett kryss på Upton Park, mot West Ham.
Många hade räknat med minst 4 poäng dessa två matcher, men ett medelmåttigt Gills och ett kraftigt försvagat (och degraderat) Hammers gav the Blades problem. Fansen var trots denna lilla missräkning inte alls oroade, utan man kom ihåg fjolårssäsongen där laget startade ganska halvdant, men efter ett par matcher fick Warnock igång laget och man plockade 3-poängare efter 3-poängare.
Och visst skulle Tonge, Jagielka och resten av laget visa att man är minst lika heta som i fjol.
Norwich innebar i och för sig vissa problem hemma på Bramall Lane, men efter en halvvolley (!) av mittbacken Page stod 1-0 segern klar. Detta var hans första mål i blades-tröjan, och det kom i hans 97:e match. Bättre sent än aldrig brukar det ju så fint heta.
Tre poäng blev det i alla fall och efter tre matcher stod det 5 i kolumnen för antal ihopskrapade poäng.
Nästa match, borta mot dåvarande serieledarna Crystal Palace, blev till synes en händelserik match. Men med lite tur kunde vi ta med oss tre poäng hem till Sheffield igen. I den här matchen kan man lugnt säga att det var arbetsinsatsen och lagandan som gav poängen, och det finns få lag i division 1 som krigar lika mycket som Warnocks gubbar, de går alltid för tre poäng.
Ndlovu började matchen bra, och gjorde sedermera 0-1. Men saker och ting skulle förändras.
I 24: e minuten fick Palace straff, och en psykad Shipperley fick se sin straff fint räddad av duktige Kenny i målet. Precis efter straffen fick Palace ytterligare en motgång när Dougie Freedman fick utgå pga skada.
I den 39:e matchminuten blev Paddy Kenny svårt knäskadad och fick bäras ut på bår. Tyvärr fanns ingen målvakt på bänken, utan Jagielka fick kliva in mellan stolparna.
I den 7: e tilläggsminuten i den första halvleken lyckades Wayne Allison komma högst på en hörna slagen av Tonge. 0-2.
Fler dramatiska saker skulle inträffa. I 67:e minuten blev Michael Brown utvisad efter en tuff tackling på hemmatalangen Routledge, och nu var alltså United en man mindre och med en högerback i målet, men trots det ledde man med 2-0.
Minuterna senare slog en frispark av Tommy Black i muren och i momentet senare fick Palace sin andra straff - nu slogs den in av Johnson. Men resultat stod sig till full tid och vi kunde knipa 3 pinnar - kul!
Efter Palace-matchen var det dags för Coventry hemma, och det började bra. Vi tog ledningen i 38:e minuten efter en straff inslagen av Michael Brown.
Tyvärr lyckades gamle United-favoriten Suffo kvittera i den andra halvleken med ett snyggt skott som letade sig förbi inhyrde Gerrard i målet. Men det var inte slut än. Geniale Warnock satte in Jack Lester i den 55:e minuten, och 3 minuter före full tid nickade han in segermålet förbi en besviken Scott Shearer i motståndarkassen.
Nästa match för United var borta mot Nottingham, en repris från förra årets play-off. Med Brown avstängd och ett taggat Forest föll vi med 1-3. Målet gjordes av Ndlovu på straff. Den här matchen kommer inte direkt att gå till historien som en av de bättre insatserna, och efter matchen behövdes en del frågetecken rätas ut. Hur mycket betyder Michael Brown, tex?
Den 16: e september var det dags för revansch. Fiaskot mot Forest var glömt och det var lokalderby mot Rotherham. Brown var fortfarande avstängd, men alla hoppades på 3 poäng. Vilket det också blev.
Segersiffrorna skrevs till slut 5-0, och med en publiksiffra på 22 572 kunde man inte annat än vara nöjd. Blades spelade ut rejält och målen gjordes av Tonge, Peschisolido 2, Ndlovu 2. Tabelläget såg fortfarande bara relativt bra ut, man låg 6:a, men spelet klaffade ju trots Browns frånvaro.
Nästa match var mot tippade topplaget Cardiff hemma. Även om Cardiff kvalade sig upp från division 2 har man en stark trupp. Med värvningar som Langley (Q.P.R.) och Lee (Rotherham), samt redan etablerade profiler som Gabbidon, Earnshaw, Thorne och Kavanagh. Ekonomin är riktigt bra, och det är den som har fött framgångarna. Avundsjuka managers har sett hur Cardiff haft råd att köpa spelare hit & dit. Bara Kavanagh och Thorne kostade tillsammans dryga 40 000 000 kr, inte dåligt för en klubb som då låg i division 2!
En målrik match utspelade sig på Bramall Lane lördagen den 20 september 2003. Hela 8 mål blev gjorda, och för andra gången på 4 dagar gjorde the Blades 5 mål på sina gäster.
Ndlovu stod för ett hattrick, Tonge och Lester fixade en strut var. Målen av Cardiff gjordes av Earnshaw (2) och Langley.
I Carling Cup blev det respass i den andra omgången sedan Cardiff blivit för svåra hemma på Bramall Lane. United ställde över sju man och QPR kunde vinna med 2-0.
Därefter var det dags för ett nytt lokalderby då Bradford stod för motståndet på bortaplan. Blades lyckades vända ett tidigt underläge och vinna matchen med 2-1. Noterbart är att Stuart McCall avgjorde mot sin tidigare klubb.
Fotnot: Sheffield Uniteds lagsida kommer "officiellt" upp i morgon.