Stoke - Sheffield United, del II
Andra delan av Fredriks berättelse. Tyvärr har jag inte kunnat lägga upp bilderna än, men de kommer!
Det är stort bara att se en kille i Sheffield-tröja. (Man kan ju framstå som en sjuk människa!) Första uppgiften när vi klev in på själva arenan var att sätta upp våra svenska flagga vi hade med till England. Vi ville självklart visa att vi var på plats!
Klacken klappade händerna åt laget då de gick av planen efter uppvärmningen. Carl Asaba blev hyllad och fick mycket varma hejarop. Carl såg ut att trivas med uppståndelsen och klappade händerna åt klacken en lång stund samtidigt som han sprang in mot spelargången.
Snart var det dags för avspark och konstigt nog kommer jag inte ihåg så mycket av matchen. Det är vissa bitar som har etsat sig fast så jag antar att det är dessa ögonblick som är viktigast att referera. Första 20 minuterna är i det närmaste en katastrof. 2-0 till hemmalaget och jag undrade verkligen vad jag gjorde här på arenan. Från att ha varit smått lyrisk innan match stod jag och blickade ut i tystnad. Vad var det som hade hänt? Stokes supportrar stod nu för grannlåten och det var mest deppigt på våran sektion. Så småningom hittade laget in i matchen, och med lite bättre spel så vaknade även supportrarna till. Jack Lester hade en bra chans i slutet av halvleken, men 2-0 var ett faktum i halvtid.
Trots tvåmålsunderläget i paus kände jag positiva vibbar inför den annalkande halvleken. Det kunde knappast bli mycket sämre och The Blades är verkligen ett lag med hög moral. När spelarna sprang in på planen för andra halvlek syntes laddningen upp till läktarplats. Hemmaspelarna småjoggade ut lite lätt, medan - de för dagen mörkblå klädda - Sheffieldspelarna kom ut i kraftfulla löparsteg. Det skulle visa sig omgående att vi var taggade till tusen!
Direkt efter avspark var Stokes mittback ute och cyklade. Han rev fult ned en bortaspelare, med ett andra gult kort som följd. OFF, OFF, OFF skanderade Blades-klacken som vinkade hånfullt åt hemmaspelaren när denna sakta vandrade av planen. Detta tände laget ytterligare och inte blev det sämre när Rob Kozluk hittade rätt med ett lågt skott förbi Ed de Goey i hemmaburen. Nu tände bortafansen till på allvar och spelarna hade hittat stilen. Michael Tonge firade stora triumfer med sitt tekniska spel, och laget utnyttjade kanterna för att mata inspel mot boxen. Trycket mot hemmakassen var stort och hade inte Stoke haft en flygande holländare i målet hade 2-2 varit ett faktum bara minuterna efter kvitteringen. Chris Morgan hade en kanonnick som de Goey reflexräddade, och man hade även en boll i stolpen.
Trots flera chanser såg det ändå ut som om Stoke skulle ta hem de tre poängen. På övertid tråcklade dock Jack Lester sig fram i straffområdet. En Stokespelare fällde ut benet och straffen var ett faktum. Både hemma- och bortafansen blev som galna när de insett att kvitteringen hade ägt rum. Hemmafansen var mycket arga och var på väg mot bortasektionen då polis fick rycka in. Flaskor och program haglade mot våran sektion, men det dog ut rätt så snabbt. Vi på bortasektionen strålade av lycka efter ännu en upphämtning av vårat kära The Blades!!
Det var med lätta steg man vandrade mot tågstationen. 2-2 kändes som en seger och kvar på näthinnan satt främst känslan vid kvitteringen. Spelarna bildade en "TV-puckhög" precis framför oss Blades-fans. Ett stort ögonblick minst sagt!
/Fredrik Jakobsson