Botten upp!
Sheffield Wednesday åker till Reading med förhoppningen att vända på kuttingen, stärkta av tre mycket viktiga poäng borta mot Norwich City i lördags. Kan det bli en ny trepoängare? Kan Owls bli det andra laget denna säsong att besegra “de kungliga” hemma på Madejski Stadium? Kan vi fortsätta klättringen uppåt? Svaren får vi i afton.
Reading är obesegrade i de senaste sex hemmamatcherna, varav fem är segrar, 9 - 2 i målskillnad. Mot detta står Wednesdays rad med bara en seger, två förluster och följaktligen tre oavgjorda, fyra mål framåt och sju bakåt.
Fast för Wednesday pekar formkurvan uppåt eftersom de vann senast och för Reading pekar kurvan nedåt för efter fem raka segrar hemma blev det bara oavgjort senast mot Leeds United. Vet man så att bästa laget i Yorkshire är Sheffield Wednesday är saken biff.
Paul Sturrock lär fortsätta att spela med lånet från Villa Gaby Agbonlahor i frontlinjen. Nu kanske han hunnit lära sig vad lagkamraterna heter. Inför matchen i lördags hann bara vara med på kort träningspass på fredag eftermiddag. Gaby Agbonlahor gjorde en klart godkänd insats. Försvaret mot Norwich var helt borta de första tjugo minuterna enligt Paul Sturrock, en förklaring kan vara att Coughlan som varit dominant i backlinjen skadade sig på träning och fick ersattes med Graeme Lee. Inget dåligt byte, men som bekant är backlinjen alltid känsligare för förändringar än andra lagdelar.
Räkna därför med att samma fyra startar ikväll. På mitten kanske Partridge får börja på Eagles bekostnad eftersom det var Partridge som låg bakom målet med sitt skott som målvakten släppte retur på så att Brunt enkelt kunde slå in det vinnande målet.
Förutom Coughlans olyckliga skada är läget på den fronten oförändrat, men Drissa Diallo och Steve Adams är på väg tillbaka, men Sturrock vill inte stressa fram återkomsten för att inte riskera nya skador.
Hos Reading lär revanschlusten vara stor eftersom de dominerade matchen emot Leeds som slutade 1-1 Båda målen gjorda av islänningar och Readingspelare. Gunnarsson gjorde ett noll och sedan var Ingimarsson olycklig som inte rensade bort bollen bättre än till Healy, som inte var dummare än att han sköt och skottet touchade islänningens ben och for in i målet.
Reading har annars imponerat stort så här långt i ligan och lär vara med länge i kampen om uppflyttning. Managern Steve Coppel har inga större problem att oroa sig över och lär inte ha särskilt svårt att motivera sina spelare att gå ut och jobba för en seger.
SPELARKONTAKTER LAGEN EMELLAN
Ingen av de båda lagens spelartrupper innehållare en spelare som haft på sig båda lagens tröjor. Fast genom åren finns det några i alla fall. Ian Porterfield, Chris Woods, Mark McKeever, Lloyd Owusu, Eric Nixon och Mark Robins.
STATISTIK
Det har inte varit många möten genom åren mot Reading, endast åtta stycken. Statistiskt sett är vi vinnare.
Senaste mötet i division 2 var hemma i Sheffield i januari 2003 då vann Wednesday med 3-2. I Reading förlorade Wednesday i augusti 2002 med 2-1.
Totalt
8 5 1 2 13 - 9
Reading
5 2 0 3 5 - 7
Hillsborough
3 2 1 0 6 - 4
HISTORIA
The History of Reading Football Club
Reading Football Club bildades 1871 och de första matcherna spelades på Reading Recreation Ground, följt av at Reading Cricket Ground, Coley Park och Caversham Cricket Ground innan laget kom till nuvarande hemmaplan, Elm Park den 5 september 1896.
Till en början spelade bara laget vänskapsmatcher och cupmatcher, inklusive FA-Cupen. Där inträffade klubbens värsta förlust genom tiderna när laget förlorade med 18-0 mot Preston North End i första omgången 1894.
Samma år var Reading med och grundade Southern League och klubben blev professionell 1895. Några stora framgångar blev det aldrig i den ligan.
När säsongen 1920-21 inleddes bildade lagen i the Southern League Division 3 södra i engelska ligan och 1925/26 vann Reading serien. Klubbens bästa FA-Cupinsats följde säsongen därpå när Reading nådde semifinalen. Den avgjordes i Wolverhampton och vanns av Cardiff City med 3-0, Cardiff som senare vann finalen. I femte omgången sattes nu gällande publikrekord för Elm Park, 33,042 såg Reading vinna med 1-0 över Brentford.
Reading åkte ur division 2 1931 och blev kvar i trean fram till dessa att andra världskriget bröt ut. När ligan kom igång igen var Reading på G, i september kom lagets största seger hittills genom alla tider, 10-2 mot Crystal Palace och laget kom tvåa i division tre södra både 1948-49 och 1951-52 men på den tiden var det bara vinnarna som gick upp. Säsongen 1951/52 satte nu gällande målrekord för en säsong då Ron Blackman gjorde 39 mål. Efter att Reading slutade som femma i division 3 södra och blev därmed bland de lag som bildade den nya sammanslagna trean. I den serien blev laget kvar fram till klubbens hundraårsjubileum säsongen 1970-71. Något att jubla åt blev det inte eftersom laget åkte ner i fyran.
Det tog sedan fem år innan Reading var tillbaka i division 3 efter en tredje plats 1975-76 ,men klubben halkade ner till fyran direkt. 1978-79 vann Reading division 4 och satte ett nytt rekord i ligan genom att inte släppa in ett enda mål på 1 074 minuter. Steve Death var målvakt under den tiden och verkar ha varit rena döden för motståndarnas anfall. och Death har gällande rekord för antalet spelade matcher i liga och cup med 536 matcher mellan åren 1969 och 1982.
Säsongen 1982-83 var det nära att Reading FC upphörde att existera. Nedflyttning till division fyra var illa nog, men klubben hade också att kämpa emot en föreslagen sammanslagning med Oxford United och försäljning av Elm Park. Till sist kunde Reading räddas och i slutet av säsongen blev gamle spelaren Roger Smee ny ordförande. Han tillsatte Ian Branfoot som manager och han ledde Reading till division tre efter en tredjeplats säsongen 1983-84. Efter bara två år vann Reading division tre 1985-86 och återvände till tvåan efter 55 års frånvaro. Klubben satte ett nytt ligarekord genom att vinna 13 raka matcher, men efter bara två säsonger åkte Reading ner i trean igen 1987-88.
Reading blev kvar i division 3 i många år fram till dess att John Madejski blev ordförande 1990 och Mark McGhee blev manager. Under deras ledning blev Reading ett lag som kom att spela attraktiv anfallsfotboll.
En stadig utveckling grundad på ett bra ungdomsarbete gjorde att Reading vann division 3 1993-94. Reading blev därmed den enda klubben att ha vunnit både division två, division tre, division tre södra och division 4.
1994-95 blev turbulent där managern Mark McGhee fick gå i december men trots det låg laget i topp säsongen igenom och slutade som två, den högsta placering Reading nått i ligasystemet. Det gav en plats i slutspelet och efter att ha besegrat Tranmere Rovers med totalt 3-1 i två matcher var det dags för final på Wembley. Mål av Lee Nogan och Adrian Williams gav laget en 2-0 ledning, men efter det att Readings Stuart Lovell missat en straff blev det så att Bolton Wanderers lyckades vända på steken och vinna efter förlängning med 4-3 efter en mycket spännande match. Lite surt för Reading var att det var första gången som tvåan i serien inte gick upp automatiskt.
Säsongen 1995/96 gick trögt och det var först efter en 3-0 seger över Wolves (med Mark McGhee som manager i sista omgången som räddade kontraktet. Bottenstriden fortsatte säsongen därpå och även påföljande säsong, men tredje gången gillt blev det en sistaplats. En liten tröst var att laget kunde flytta till en ny arena Madejski Stadium med plats för 25 000 åskådare. Därmed sattes punkt för en 102 år lång vistelse på Elm Park.
Det tog sex år innan den nya stadion fick hysa division 2 fotboll efter det att Reading efter det att säsongen 2001/2 blivit tvåa och publiksnittet blev hyfsade drygt 14 000, den högsta siffran på 50 år. Säsongen därpå blev även den framgångsrik med en plats i slutspelet, men där satte Wolverhampton stopp för vidare avancemang.
The Hoops
Tvärrandiga var tröjorna från start en 1871 något som varade några år, men efter inträde i Southern League 1894 övergick klubben till randiga tröjor, kanske för att inte förväxlas med andra rutmönstrade lag. Tvärränderna återkom 1939 då det blev obligatoriskt med nummer på tröjorna och siffrorna var lättare att se med en bakgrund av rutor. Sedan dess har det ändrats fler gånger. I mitten av 60-talet blev det ljusblå tröjor efter förebild från Coventry och denna färg blev kvar till 1969. Då managern Jack Mansell beordrade att tväränderna skulle återkomma. Sedan dess har laget haft olika tvärrandiga tröjor med undantag för .i mitten på 80-talet då det var blå och vita rutor på tröjorna innan tvärränderna återvände 1992.
Klubben har antagit smeknamnet the Royals (de kungliga) och anledningen lär vara närheten till Windsor Castle.
Det är ganska nytt (nåja), det har bara använts sedan 1974. Då ersatte det the Bisquitmen (kexgubbarna) och det berodde i sin tur på att det fanns en stor kexfabrik i Reading.
(Låter hederligare med kexgubbar som gör nytta än kungligheter som bara är)
Källa till historien är i huvudsak Reading Football Club och så Spoof.
