Krönika: Den som väntar på nåt gott väntar för länge och förgäves?
För en fotbollssupporter behöver lycka inte nödvändigvis vara skinande pokaler och rekord av alla de slag. Lycka kan även vara ett sent kvitteringsmål i slutminuterna på en skitig plan i Rotherham en svinkall och becksvart novemberkväll. Detta är en krönika om hur det är att hysa sympatier för ett lag som inte direkt vinner minst en titel per säsong och som inte har elva världsspelare i startelvan.
Jag hade förmånen att se mitt favoritlag på TV häromveckan. Vad är det med det då? frågar ni er kanske. Det gör väl de flesta varje vecka. Om man håller på ett storlag vill säga...
Mina sympatier ligger dock hos Sheffield Wednesday, ett före detta storlag som halkade ur Premier League för fem säsonger sedan och har harvat två år i League One, eller division 3 om man ska räkna på sättet som man gjorde innan Premier League kom till.
Jag hade givetvis förväntat mig att ”ugglorna” skulle återvända till The Premiership efter bara en säsong i ettan, men ack vad jag bedrog mig. Sheffield W slutade inte bättre än 17:e lag i League Championship säsongen 2000-01. Man klarade sig kvar med endast fem poäng marginal och jag började inse att det kanske skulle dröja ett tag innan jag åter fick se mitt favoritlag möta de stora drakarna i Premier League på lördagseftermiddagarna.
Säsongen efter så skiljde det bara en enda poäng mellan Sheffield W och Crewe Alexandra, som förpassades till League One. Nu handlade det inte längre om att ta sig tillbaka till Premier League snarast möjligt. I stället så började jag blicka neråt i ligasystemet för att kolla vilka som var de potentiella motståndarna om nu ugglorna, mot all förmodan skulle trilla ur även League Championship.
Detta inträffade redan den kommande säsongen och jag tvingades ställa in mig på att de största matcherna för året skulle spelas mot storheter som Chesterfield, Rushden & Diamonds och Notts County i stället för Man United, Arsenal och Liverpool.
Hur är då supporterlivet för någon som valt att följa ett av de något sämre lagen i seriesystemet? Tja, när polarna som håller på storheter som Arsenal, Man U, Chelsea eller Liverpool följer EM och VM med vissheten om att deras favoritlag kommer att värva ett par av de mest framstående spelarna, så funderar en annan mer på vilka divisioner som Sheffields nyförvärv kommer att hämtas från.
Blir det ett par från skotska division 1, någon från den kinesiska ligan och kanske en avdankad 35-åring som blev mätt på framgångar för tre, fyra år sedan? För att inte glömma lånespelarna som kommer till klubben! En lovande tonåring som behöver speltid men som mest längtar tillbaka till hemstaden, familjen och moderklubben kanske inte är den bästa lösningen, men vad gör man inte när ekonomin är körd i botten och skadelistan innehåller nästan halva spelartruppen.
TV-matchen som jag tittade på för ett par helger sedan var derbyt i Sheffield mellan United och Wednesday. Den näst senaste matchen som jag såg med Sheffield W var mot Stoke den 28 december 2002. Med andra ord nästan på dagen tre år sedan! Då som nu så slutade det hela med uddamålsförlust, 2-3 till Stoke då och 0-1 till United nu.
Senare den säsongen så blev det hissen ner till divisionen under, även kallad League One.
I samma veva så bestämde jag mig för att skita fullständigt i hur det gick för Sheffield W. Varför skulle jag lägga ner energi på ett lag som ändå bara förlorade och gjorde mig besviken? Säkerligen är det mängder av supportrar som bestämt sig för att ”nu får det vara nog!”. För att bli kvitt giftet som kallas favoritlag så behövs det dock avvärjningskliniker utöver det vanliga för att få det ur kroppen.
På något sätt så kan man nämligen inte låta bli att kika i tidningen eller bläddra fram tabellen på text-tv för att se hur det gick i den senaste matchen mot något brödgäng från nån obskyr håla i norra England. Med ens så kom jag på mig själv med att allt oftare knappa in sidan 337 på text-tv för att se tabellen i League One. Och vips så är man inne i tänkandet igen. ”Får se nu, om vi vinner mot Brentford samtidigt som Wrexham och Barnsley spelar oavgjort, då kan vi klättra två placeringar. Och då så har vi bara fjorton poäng upp till play off.”
Säsongen blev inte riktigt som spelarna och ledningen i Sheffield W hade trott. Det rensades friskt i spelartruppen och man hoppades på en snabb återvändo till League Championship. Behöver jag nämna att en sextondeplats, med fem ynka poäng till godo på lagen som flyttades ner var en besvikelse?
Jag var dock fast i mitt engagemang över laget igen, likt en drog kallade ugglorna från Hillsborough på mig och med ens så var jag åter fast. Hur kunde jag någonsin besluta mig för att strunta i det här laget som skänkt mig både glädje och sorg under årens lopp?
Detta var även säsongen då jag upptäckte Svenska Fans och att det faktiskt existerade likasinnade supportrar ute i landet som, liksom jag, en gång i tiden hade fallit pladask för det blåvitrandiga laget från Sheffield. När jag sedermera blev skribent på sidan så innebar det att jag hade bättre koll på laget än någonsin tidigare.
Fyra dagar efter att kompisarna som håller på Liverpool firat Champions League-titeln efter den osannolika finalen mot Milan i Istanbul så kunde jag glädjas åt den första tillstymmelsen till titel som Sheffield W har tagit under åren som jag har hållit på laget.
Det var play off-final på Millennium Stadium i Cardiff, Sheffield W mot Brentford.
Efter att ha tagit ledningen med 1-0 så lyckades mina favoriter tappa till 1-2 för att sedan kvittera på straff i slutminuterna och vinna med 4-2 efter förlängning!
Sheffield W hade tagit ett första kliv mot det stora målet, nämligen att det åter ska spelas Premier Leaguefotboll på Hillsborough.
Ett par intressant värvningar senare, några skapliga resultat i träningsmatcherna och man var som ett barn på julafton när det blev dags för premiär nu i höstas.
Årets säsong så här långt då? Tja, i skrivandes stund så befinner sig Sheffield W en enda poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Efter att ha en närmast skrattretande otur med skador på de allra viktigaste spelarna så har man ändå skrapat ihop en del poäng.
Den nuvarande sviten på sex raka utan vinst imponerar knappast på någon. Och det var 360 minuters spel sen som ugglorna åstadkom ett mål. Om det fortsätter i den här stilen så kommer det åter att bli en nervkittlande säsong med en spännande upplösning kanske i de allra sista matcherna där varje poäng blir oerhört viktig i jakten på ett nytt kontrakt.
Men vem ha sagt att livet som fotbollssupporter ska vara lätt? I sådana fall så ska man vända kappan efter vinden och hålla på de lag som ”alltid” vinner. För närvarande gäller detta Chelsea, men det är inte länge sedan som det var Man United och Arsenal dominerade Premier League och som ”alla” höll på.
Tänk om det kunde svänga lika snabbt mellan de dominerande lagen i de något lägre regionerna av ligasystemet med…
