Ska det bli sex?
Sheffield Wednesday har spelat fem raka matcher utan att ha gjort mål, så risken finns att det blir sex raka. Lägg till, förutom oförmågan att göra mål, det faktum att vi nästan aldrig vinner i Preston. Ja då är det nog lika bra att måla fan på väggen och förutspå förlust.
Paul Sturrock har det inte lätt. Förlust på förlust och inga mål. Wednesday är nu nere på nedflyttningsplats och lär bli kvar där till dess att det börjar göras mål.
Dan före dopparedan så fanns bara David Graham av ordinarie anfallare att tillgå. Gaby Agbonlahor lånet från Villa och David Corr finns också, men det är ännu osäkert om Lee Peacock blir frisk från sin lätta ankelskada han ådrog sig i förlustmatchen mot Ipswich.
Inte en seger sedan i oktober och fem raka matcher utan mål mot ett Preston som inte förlorat på 13 matcher och med ett tätt försvar gör att uppgiften ser övermänsklig ut för Owls.
Trots det tror Sturrock på att Wednesday kan överraska:
- Jag ser på det som en möjlighet(att möta Preston). Vi kommer att betraktas som chanslösa, men vi måste kavla upp ärmarna än mer och svettas blod, säger Paul Sturrock.
Efter Preston väntar Wolves och Burnley även de svåra matcher och utan chans till förstärkningar.
- Vi måste ut på plan arbeta hårt och sätta klackarna i backen och dra med oss poäng från de här tre matcherna över helgerna.
Det finns fler som tror att det kan vända för Wednesday. Daryl Murphy som hastigt och lustigt blev återkallad till Sunderland är en.
- Jag tvivlar inte alls, jag är övertygad om att de kommer att bli okej. De behöver bara en vinst och sen kan de göra bra ifrån sig, säger Daryl Murphy till Sheffield today.
Murphy trivdes bra på Hillsborough och kom snabbt in i laget och blev väl mottagen. Hade han bara fått in boll hade det säkert blivit fler och han är glad över att komma till en så stor klubb som Wednesday.
En anan som tror på Wednesday är Graham Coughlan som tycker att laget haft oflyt och att laget förtjänar att bryta den negativa trenden. Enligt Coughlan gör Paul Sturrock allt han kan för att få till den vinnande formeln mot Preston. Lite tur och så vänder menar Coughlan.
Paul McKenna är skadad sedan i början av december och manager Billy Davies får även klara sig utan David Callum.
I övrigt har han full styrka inte minst David Nugent. Anfallare som kom till Deepdale från Bury i januari. 12 mål på 29 matcher förra säsongen har följts upp med 5 mål på 14 starter i år. Eftersom Nugent bara kostade £100 000 måste det klassas som ett kap.
Billy Davies räknar med en tuff match mot Wednesday och säger på klubbens hemsida att alla matcher i ligan är tuffa och att det gäller att laget har rätt inställning.
STATISTIK
Ska vi hålla oss till statistiken är det inte mycket lönt att fara till Preston. Bara tio vinster på 44 försök. Fast senast vi möttes lyckades Wednesday ta en poäng i matchen som slutade 2-2 den 14 september 2002. För att hitta en seger för Owls på Deepdale i ligan får vi ta oss ända tillbaka till sextiotalet! Närmare bestämt den 19 mars då vi kunde ro hem spelet med 4-3. Bättre har det då gått i cuperna. I Ligacupen 183 blev det bortaseger med 2-0 och i FA-Cupens tredje omgång 1992 blev det ännu en två-noll seger.
Totalt
90 35 18 37 119 - 137
Hillsborough
44 25 8 11 73 - 47
Deepdale
44 24 10 10 83 - 45
Neutral plan
2 0 0 2 1- 7
SPELARKONTAKTER
I Preston North End hittar vi inga ugglor, men hos ugglorna hittar vi målvakten David Lucas. Hans karriär började i Preston säsongen 1995/96 då David gjorde en match, de närmaste tre säsongerna blev han utlånad i perioder till Scunthorpe och Darlington två gånger. Från och med 98/98 blev det mer regelbundet spel i Preston fram till säsongen 2003/04 då han lånades ut till Wednesday och gjorde då 17 matcher och det så bra att han flyttade över permanent sommaren 2004.
Genom åren har bland annat dessa spelare haft båda lagen som arbetsgivare:
Martin Hodge, Greg Fee, David Reeves, Dean Barrick, Nigel Jemson, Lee Briscoe, Richard Cresswell, Kevin Gallacher, Marlon Broomes och Brian Barry-Murphy.
HISTORIA
PRESTON North End kan spåras tillbaka till 1863, men då var det cricket som gällde. Det var först 15 år senare som första fotbollsmatchen spelades. I början av 1860-talet var cricket den enda organiserade sporten att tala om som fanns i stan. Stället man normalt spelade på kallades the Marsh, en ojämn markplätt vid Ashton där det idag ligger en fabrik tillhörande GEC. Cricketen kan sägas höra ihop med Wellfield Road School.
År 1863 splittrades klubben när en majoritet valde att flytta till Moor Park där en ny allmän cricket plan öppnats. Den nybildade klubben som använde Moor Park döptes till North End av den enkla anledningen att visa att klubbens bas var i den norra delen av staden.
Den förste presidenten var George Howarth och medlemsavgiften var 2 pence ( £1 = 20 shilling, 1 shilling =12 pence). Klubben hade det tufft ekonomisk och var nära att upplösas, men tack vare att nya medlemmar kunde värvas lättade den finansiella krisen. En av dessa nykomlingar var William Suddell som blev medlem den 3 augusti 1867, 16 år gammal och som bott i staden hela sitt liv. Han var en duktig simmare och cyklist, en hängiven cricketspelare och en mycket bra rugbyforward.
Trots att de ekonomiska bekymren inte hade lösts så gjorde medlemmarna en modig och minnesvärd insats genom att den 21st januari 1875 besluta sig för att hyra Deepdale. En äng som kom att bli hem för det finaste fotbollslaget den här tiden.
Att hålla på att spela cricket och nojsa runt i andra sporter som lacrosse och rounders (någon sorts brännboll) höll inte ekonomiskt hållbart. Så 1877 började medlemmarna spela rugby. Olyckligtvis var den satsningen ett misslyckande eftersom klubben inte kunde konkurrera med the Grasshoppers som redan var ett väletablerat lag. Den 5 oktober 1878 så var det dags för North End att spela sin första match enligt “association rules” (fotboll) mot Eagley. Matchen spelades på Deepdale och förlorades med 1-0. Laguppställningen i denna första match var som följer; W Sudell, W Turner, J Sefton, T Charnley, T Wadeson, J Wadeson, C Miller, T Parkinson, JF Dodgson, R Green och H S Carmel (lagkapten).
Framgångarna för andra klubbar i Lancashire som spelade soccer hade inte gått obemärkt förbi Deepdale så i maj 1880 så las ett förslag fram om att man skulle anta “ the association code” av Mr Harry Carmel som fick stöd av. William Charnley, förslaget antogs enhälligt.
I mars 1881 mötte North End Blackburn Rovers och fick stryk med 10-0. Det här bakslaget som följde efter en förlust mot Turton i the Lancashire Cup dämpade på intet sätt entusiasmen. Nästa stora steg framåt togs sommaren 1883 när William Sudell som sett vilken taktik grannklubbarna använde, åkte han norrut till Skottland och såg till att knyta till sig tjänsterna tillhörande N J Ross från Heart of Midlothian, Ross kom att bli en den tidens bästa mittbackar, andra spelare som kom från Skottland var Drummond, Russell och Gordon. Dessa spelare kom att bilda grundstommen i det lag som skulle göra North End så berömda. so
Efter en oavgjord match mot Upton Park på Deepdale 1884 så lämnades en protest in till FA som ifrågasatte registreringen av några spelare i Preston. men den verkliga orsaken var att Preston avlönade sina spelare. Sudell förnekade inte detta så efter det att klubben uteslöts ur cupen så inledde han det historiska steget mot att klubben blev professionell. Samma år kom James Ross (yngre bror till NJ) och Sam Thomson ner från Skotland och Robert Howarth en ung grabb från staden anslöt som mittback..
Den succé som Sudell skänkte Deepdale och på så kort tid visas bästa av det faktum att från den 22 augusti 1885 till den 26 april 1886 så var North End obesegrade och vann under den säsongen 59 av 64 matcher och gjorde 318 mål och släppte bara in 60.
1886 fullbordade så Sudell sitt lagbygge genom att värva centern John Goodall, och de oövervinnerliga var på gång att skapa fotbollshistoria. En annan säsong värd att nämna var 1887/88 då North End vann 42 raka matcher, men stor besvikelse vara att dom som jättefavoriter förlorade Cupfinalen West Bromwich Albion. med 2-1 den on 24 mars 1888.
Fast 1888/89 var klubben inte bara med att grunda ligan utan de vann även FA- Cupen och var det första laget att vinna dubbeln och detta på första försöket. 1889/90 vann North End återigen ligan och blev två de tre följande säsongerna. Ett aktiebolag bildades 1893 vilket blev slutet på Sudells styre, men hans genialitet att kunna bygga ett sånt lag och som med rätta förtjänade titeln de oövervinneliga är än idag levande.
North End är den enda av de klubbar som grundade ligan som har spelat obrutet på samma arena. Deepdale har varit skådeplatsen för fotboll i över ett sekel.
Tiden före första världskriget kallas för det mesta jojo åren när North End åkte ner i division 2 vid två tillfällen bara för att direkt återvända.
1922 tog sig klubben än en gång till final i FA-Cupen, men besegrades av Huddersfield Town med 1-0 på straff. . 1924 drog sig en klubbens verkliga veteraner sig tillbaka, Joe McCall som spelat i 20 säsonger på Deepdale.
Med början från september 1925 och fyra säsonger framåt var Alex James en stor favorit och vars övergång till Arsenal 1929 toppade sportsidorna när övergångsumman som uppgick £9 000 blev känd.
Efter det att James lämnat så undkom klubben med nöd och näppe vid två tillfällen nedflyttning till division tre . Det som hände därefter under ledning av en styrelse på fyra personer under ledning av JI Taylor var en modern fotbollssaga. . Holdcroft, Lowe, Harper, Rowley, Tremelling, Shankly, Gallimore och Dougal värvades och det blev uppflyttning 1934. De två Beatties Andy och Bobbie (inte släkt) tillsammans med Mutch, Smith, Milne, Fagan och bröderna O'Donnell var några av de många skottar som kom till Deepdale.
North End nådde Cupfinalen 1937 som de förlorade mot Sunderland och 1938 lyckades de besegra Huddersfield Town med 1-0 och fick revansch för förlusten mot samma lag 1922. Vinstmålet kom på straff, den första någonsin på Wembley och det gjordes av George Mutch på tilläggstid med matchens sista spark.
Efter andra världskriget och fram till han drog sig tillbaka så var det Tom Finneys konster som var den viktigaste faktorn för fotbollen på Deepdale. Hans genialitet och gentlemannalika uppträdande var och fortfarande är ett föredöme för alla fotbollspelare att ta efter och skänkte mycket erkänsla inte bara till mästaren utan även till hans hemstad Preston. Äran av att vara hedersmedborgare i staden och tilldelandet av en CBE av drottningen för sina tjänster till fotbollen var en rättvis belöning till denna fotbollslegend.
North Ends nederlag med 3-2 mot Albion i cupfinalen 1954, gav inga cupvinnarmedaljer och en annan besvikelse var året innan 1953 när ligatiteln förlorades till Arsenal på målskillnad med ett mål.
Som med så många andra klubbar så inleddes nedgången för f North End med slopandet av lönetaket och koncentrationen av framgångsrika klubbar i de större städerna där arenorna kunde fyllas med hjälp av bara en liten procentuell del av befolkning.
.
North End nådde Wembley 1964 när de förlorade en match som än idag räknas som en klassisk final mot West Ham United, i laget fanns en ung Howard Kendall.
North End är också stolta över förknippas med fotbollskonsterna hos målvakten Alan Kelly som kom till klubben från Drumcondra 1958. Han hade en minst sagt en imponerande karriär innan en axelskada i matchen mot Bristol City den 15 september 1973 satte stopp för hans karriär i förtid. Han var förstemålvakt i 13 säsonger och innehar klubbrekordet i mest spelade matcher i ligan 447 stycken i 126 av dessa höll han nollan, han gjorde även 47 landskamper för Irland.
North Ends senaste besök på Wembley var säsongen 1993/94 när laget nådde slutspelet i division 4. Torquay United stod för motståndet i första rundan och matchen på Plainmoor vanns av Torquay med 2-0. Returmatchen spelades onsdagen den 18 maj 1994 på Deepdale där några minnesvärda saker utspelade sig. North End tog ledningen med 1-0 efter tio minuter bara för att få se Torquay återställa sin tvåmålsöverläge genom att kvittera och dessutom den extra bonusen att det var mål på bortaplan.. En utvisning med tio minuter kvar av första halvlek av Torquays försvare Darren Moore satte fart på Preston . De gjorde två mål i andra halvlek och med bara tilläggstid kvar såg det ut som att Torquay skulle gå vidare med hjälp av sitt bortamål, men Paul Raynor gjorde mål efter fyra minuters övertid och laget var än en gång på väg till Wembley.
Laget denna kväll bestod av Steve Woods, Andy Fensome, Ryan Kidd, Lee Cartwright, Stuart Hicks, David Moyes, Gareth Ainsworth, Neil Whalley, Paul Raynor, Tony Ellis, Ian Bryson, reserver var Greg Challender and Richard Lucas.
Preston mötte Wycombe Wanderers i finalen, men förlorade med 2-4 trots halvtidsledning med 2-1.
1996 däremot så gick allt North Ends väg och under ledning av managern Gary Peters the club flyttades lag upp efter ha vunnit division 4. Under denna mästerskapssäsong invigdes the Sir Tom Finney Stand, detta som en hyllning till mästaren och detta inledde ombyggnationen av Deepdale för att förvandla den till en stadion för det 21:a århundradet.
Sir Tom Finney Stand rymmer restauranger och ett konferenscenter. Läktaren har mellan sju och åttatusen sittplatser. Nästa steg i renoveringen att bli kval var the Bill Shankly Stand som tidigare hette the Spion Kop Stand. Arbetet startade i december 1997 och var färdigt i juni 1998. Den här läktaren innehåller ett hälsocenter och ett nationellt fotbollsmuseum.
Ståplatserna på the Town End försvann in i historiens skrymslen i och med att läktaren revs i mitten av mars och just nu arbetas det på att göra klart den nya läktaren som när den är klar innebär att Deepdale ska ta in 30 tusen sittande.
Efter det att Gary Peters lämnade i januari 1998 så tog David Moyes över managerjobbet och under hans första hela säsong tog han laget till dess högsta position i ligan sedan 1980/81 och endast en slutspelsförlust mot Gillingham satte stopp för uppflyttning. Den kom dock säsongen därpå när Preston vann division 3 och var tillbaka i division 2 för första gången på 20 år.
Säsongen 2000/01 överträffade Moyes sig själv ännu en gång när han tog laget till en imponerande fjärde plats i division 2. Det innebar slutspel ännu en gång och efter att ha slagit ut Birmingham i semifinalen efter straffar bar det av till Millennium Stadium i Cardiff för att möta Bolton Wanderers. Trots att Bolton tog en välförtjänt ledning i första halvlek så var det North End som hade det mesta av spelet i den andra halvleken . Trots ett hårt tryck mot motståndarmålet så lyckades Preston inte kvittera utan Bolton kunde säkra seger med två mål på slutet och vinna med 3-0 ett resultat som inte speglade vad som hände på planen.
Säsongen därpå kom att handla om folk som lämnade. I oktober lämnade ordföranden Bryan Gray efter sju år hos North End och vice ordförande Derek Shaw tog tillfälligt över.
Nio dagar in i mars såg slutet på en era hos North End när Jon Macken och David Moyes båda lämnade klubben. Macken gick till Manchester City för en rekordsumma £5 millioner, David Moyes flyttade till Everton.
Kelham O'Hanlon tog temporärt över styret och ledde klubben under svåra omständigheter till en hedervärd åttonde plats och bara en hårsmån ifrån en slutspelsplats. Sommaruppehållet kom att se förändringarnas vind svepa genom korridorerna på Deepdale. Den första stora förändringen var förre landslagsmanagern för Skottland Craig Brown tog över som manager. Kelham O'Hanlon belönades för sitt arbete genom att få bli assisterande manager samtidigt kom Motherwell s förre boss Billy Davies in som tränare.
Inflödet av nya ansikten fortsatte i och med att Ricardo Fuller landslagspelare från Jamaica blev det första nyförvärvet under den nya ledningen. Sent i juni sa firman Baxi Partnership upp samarbetet med PNE i och med att deras aktier köptes upp av 'Friends of Preston North End' ett nytt bolag bildat av klubbordföranden Derek Shaw och Steve Jackson VD i New Reg Ltd, klubbens tröjsponsor.
2002/03 såg följande spelare till att fullborda omvälvning på Deepdale, Tyrone Mears, Marlon Broomes, Eddie Lewis, Brian O'Neil, Simon Lynch, Jonathan Gould och George Koumantarakis. Men trots alla nya spelare så blev tolfte platsen en liten besvikelse.
Detta ledde till att en rad erfarna spelare lämnade inför nästa säsong, Iain Anderson, Colin Murdock, Mark Rankine och Tepi Moilanen, men trots förändringarna blev det inte bättre utan det blev en femtionde plats.
Sommaren 2004 kom Callum Davidson, Youl Mawene och Gavin Ward vilket gav fansen anledning att hoppas på den kommande säsongen, men allt gick inte enligt planerna och med mindre än en månad före säsongstarten sparkades Craig Brown.
I augusti 2004 tog Billy Davies tillfälligt över managerjobbet och med fyra segrar på sex matcher fick jobbet på riktigt. Davies och hans nye assistent David Kelly fick arbetet den 27 september
Resten är som de säger historia, Davies tog North End till en slutlig femteplats och en plats i slutspelsfinalen i Cardiff, men det visade sig vara lite för tufft och efter ett mål av Bobby Zamora så var det West Ham som tog steget upp.
Som belöning fick både Davies och Kelly nya och förbättrade kontrakt i juni 2005.
Källa: Preston North Ends hemsida.
