Kloka ugglor mot sluga rävar
Frågan idag är om Sheffield Wednesday är kloka nog att inte låta sig luras på poängen av gästande Leicester. Owls har två raka segrar i ligan och gästerna kommer stärkta av att ha slagit ut Spurs ur Cupen.
Sheffield Wednesdays manager Paul Sturrock har varit flitig efter nyår. Två nya forwards Deeon Burton och Marcus Tudgay har kontrakterats, liksom lånet från Leicester Peter Gilbert. Samtidigt har en rad spelare lämnat eller är på väg bort.
Paul Heckingbottom som gjorde två mål senaste mot Leicester har gått till Barnsley på lån, men lär lämna för gott. Graeme Lee är på väg till Rotherham United för femtiotusen pund. Danny Reet är mer eller mindre klar för Mansfield Town, priset £25 000 och en procentsumma om han säljs vidare.
Jämfört med senaste matchen mot Charlton är fyra spelare tillbaka i laget. John Hills som var avstängd. Deon Burton som spelat i cupen för Rotherham och Nicky Weaver som inte fick spela för Manchester City och så Peter Gilbert som varit skadad. Den sistnämnde som kommer från City ser extra mycket fram emot att få möta sina gamla lagkamrater.
Det gör att Sturrock har ganska angenäma problem när det gäller att ta ut laget. Skotten tror att Wednesday har en bra chans att ta sin tredje raka seger i ligan, men varnar för Leicester som har ett bra lag som borde ligga bättre till.
Leicester som alltså har ett bra lag slog i cupen ut Tottenham och dessutom värvat målskytten Matt Fryatt från Walsall som gjort 15 mål på 25 matcher i år.
Managern Craig Levein menar att segern mot Tottenham inte får innebära att man tror att man är något utan att det gäller att ge allt emot Wednesday eftersom det är en viktig match. Det handlar om att skapa andrum nedåt i tabellen.
Inställningen hos managern är dock helt klar. Seger mot Wednesday idag är det som . Två skadade spelare lär vara tillgängliga; Patrick Kisnorbo och Patrik Gerrbrand, men saknas gör Momo Sylla som deltar i Afrikanska mästerskapen och så de båda avstängda spelarna Ryan Smith och Danny Tiatto.
KONTAKTER LAGEN EMELLAN
Hos Sheffield Wednesday hittar vi Peter Gilbert. Backen som strax efter nyår skrev på ett kontrakt med klubben efter ett par månader långt lån ifrån Leicester City. Dit kom Peter i somras från Plymouth Argyle. I Leicester blev det fyra matcher plus ett inhopp, i Wednesday är det uppe i sju matcher redan.
STATISTIK
När det gäller Leicester är det nästan statistiskt helt jämt, Leicester har totalt sett en seger mer än Wednesday.
Men när det gäller hemma och borta så är det hemmalagen som dominerar. Senast vi möttes i Leicester blev det förlust med 0-2 den tionde september. Senast vi möttes i ligan på Hillsborough var den 21 september och då slutade det mållöst i division 2 mötet. Då ser vi hellre en repris av resultatet från när båda lagen spelade i division 1. Den 14 maj 1999 blev det 4-0 till hemmalaget.
Det första mötet mellan lagen Leicester Fosse (som de hette då) och The Wednesday spelades den 25 november 1899 i Leicester och slutade 0-0.
Totalt
99 35 28 36 151 - 151
I Leicester
49 11 14 25 66 - 97
Hillsborough
50 24 14 12 85 - 54
HISTORIA
1884 Leicester bildades av medlemmar i en bibelklass i old Emanuel Church på New Park Street.
och namnet Leicester Fosse kom sig troligen av att man till att börja medspelade på en äng intill Fosse Road.
Fotbollen var vid den här tiden på väg at etablera sin popularitet över hela landet som arbetarklassens sport. I Leicestershire var den på väg att utmana utbudet från redan existerande cricket och rugbyklubbar.
Klubben spelade sin första match på en privat äng intill Fosse Road där ett annat lokalt lag från norra delen av staden stod för motståndet: Syston Fosse. Fortsättningsvis den säsongen spelades matcherna vanligtvis på the Racecourse, mer känd som Victoria Park. De första sju åren spelade Fosse bara vänskapsmatcher. Ligafotbollen grundades 1888 och runt om i landet bildades det regionala ligor för att fungera som en språngbräda för ambitiösa klubbar. Under den här perioden var klubben utan fast arena där Victoria Park, Belgrave Road och Mill Lande omväxlande användes. 1888 visade Fosse att de hade ambitioner genom att anlita sitt första proffs, Harry Webb från Stafford Rangers. Han fick 2 shilling och 6 pence i veckan, 12,5 pence i dagens mynt.
Fosse började så småningom även möta lag utanför sitt eget närområde, men rivaliteten mellan lagen i staden var fortfarande stor och störst intresse tilldrog sig möten mellan de två dominerande klubbarna i norra Leicestershire: Leicester Fosse och Loughborough Town. Båda klubbarna ville hemskt gärna få spela ligafotboll och både tog ett första steg genom att 1891 ansöka om att få bli medlemmar i Midland League något som de också lyckades med.
Fosses planer höll på att gå i stöpet när the Leicester Corporation stängde the Mill Lane Ground eftersom de ville använda marken för byggnation.
The County Cricket Club klev dock omedelbart in som en räddande ängel och hyrde ut sin anläggning, Aylestone Road Ground i inledningen av säsongen. Samtidigt såg Fosse snabbt att få ett hyreskontrakt på ett område nära kanalen på ena sidan av Filbert Street.
Ett år tidigare hade Fosse gått med i Fotbollförbundet; FA och de spelade sin första cupmatch på Mill Lane i oktober 1890. Flytten till Filbert Street skedde endast 13 månader senare. Efter tre år i Midland League med en andraplats på slutet var nog för att övertyga klubben om att det nu var dags att ansöka om en plats i den nybildade division 2. Klubben måste ha lyckats lobba bra för sin sak för med samtliga 29 röster valdes Fosse in i division 2 sommaren 1894.
Första ligamatchen slutade med en 4-3 förlust borta mot Grimsby. men första segern kom redan veckan därpå hemma mot Rotherham Town. Fosse noterade samma säsong klubben största seger genom tiderna när Notts Olympic besegrades med 13-0 i kvalomgången till FA-Cupen
Fosse kom snart at bli ett etablerat lag i tvåan och Filbert Street blev också efterfrågad första som en kvalmatch för att avgöra upp och nedflyttning 1895 och två Amatör cupfinaler 1896 och 1900.
Runt sekelskiftet var det stundtals hårda tider för Fosse som fick söka om att bli återvalda 1904.
Bättre tider följde dock och efter en seger borta mot Stoke i april 1908 gav uppflyttning till högsta serien efter seriesegrande Bradford City
Den bistra verkligheten var dock den att Fosse inte var redo för division 1 fotboll så det blev snabbt respass. I april 1909 skedde något som blivit kvar i historieböckerna i en match där Fosse var inblandade i en match med rekordmånga mål. Tyvärr var det Leicester som var det förlorande laget i mötet med lokala rivalerna Nottingham Forest som vann med 12-0.
I en undersökning om varför Fosse's spelat så dåligt kom det fram att spelarna dagen före matchen hade varit ute på bröllopsfest för förre lagkamraten "Leggy" Turner, som gått till Everton någon vecka tidigare.
Tillbaka i division 2 1910, så fick Fosse smaka på känslan av en bra serie i FA-Cupen där laget nåde kvartsfinal där blivande cupmästarna, Newcastle United vann på St James' Park. Sommaren 1913 genomförde laget sin första turné utomlands och spelade fem matcher i Sverige.
Finanserna var i olag och klubben började sladda i ligan ännu en gång samtidigt som krigsmolnen sänkte sig över Europa. När ligaspelet ställdes in 1915 var det sista Fosse gjorde att klubben än en gång framgångsrikt lyckades bli återvalda med flest röster:33 stycken.
Efter fyra års spel i den regionala krigsserien så hade de ekonomiska problemen lett till vägs ände och klubben gick i graven. En ny klubb rekonstruerades på resterna och tog Fosses plats i juli 1919.
Eftersom den gamla köpingen Leicester hade blivit stad tidigare på sommaren så namnades klubben mycket lämpligt till Leicester City Football Club.
Åren mellan de båda världskrigen kom att innehålla viktiga milstenar i klubbens historia. Många av dessa under ledning av den nye manager Peter Hodge en slug skotte som värvade några av Citys finaste spelare, som Johnny Duncan, Adam Black, som kom att sätta klubbrekord för mest spelade ligamatcher 528 stycken; Ernie Hine, Arthur Lochhead och den ojämförlige målspottaren Arthur Chandler, som med 273 mål för City är oöverträffad.
Den första milstolpen var dock av det mindre roliga slaget eftersom det bestod i att City var inblandad i en match som bara drog 13 åskådare. Matchen spelades på Old Trafford mot Stockport County eftersom deras arena var stängd. Matchen kom att bli den första av två den dagen på Old Trafford eftersom Manchester United mötte Derby County tidigare på eftermiddagen.
De totalt 13 åskådarna var de som löst entré, men man räknar med att omkring två tusen såg matchen.
Hodges lag vann division två titeln för första gången 1925 framför den nya Main Stand som byggts 1921 och med lagkapenen John Duncan sättandes ett nytt målrekord genom att göra sex av de sju målen i krossande av Port Vale juldagen 1924. I september 1926 toppade faktiskt , City divsion ett för första gången och var med på allvar och slogs om titeln i flera år. Den bästa placering kom att bli tvåa efter Sheffield Wednesday 1929.
Samma säsong upprepade Arthur Chandler, Duncans målrekord genom at göra sex av målen när Portsmouth besegrades med 10-0 på hemmaplan. Ett rekordseger som står sig än idag. Säsongen före hade Filbert Street fyllts till taket bokstavligen då rekordpubliken 47 298 kom för att F A Cupens femte omgång mot Tottenham Hotspur.
Trettiotalet kom att se Citys finaste lag tvina bort, trots att laget lyckades ta sig till semifinal i FA-cupen 1934 för första gången. Portsmouth vann på St Andrews.
Nedflyttning blev det 1935, men klubben lyckades vinna tvåan två säsonger senare. Något som Jack Bowers starkt bidrog till genom att gör 33 mål på 27 matcher . När kriget än en gång närmade sig var Citys lycka på upphällning och flyttades ner 1939.
Den här gången blev det regional fotboll i sju säsonger under kriget och när ligan kom igång igen såg City ut som ett medelmåttigt division två lag. Laget fick kämpa för att undvika nedflyttning 1949, samma år som de gav sig iväg på sin första resa till Wembley. En fantastisk insats i semifinalen inspirerade av Don Revie såg till att Portsmouth som flyttats upp till ettan besegrades på Highbury. Wolves för motståndet nedanför tvillingtornen och trots en förlust med 3-1 kunde det inte ta ifrån laget stoltheten av att ha nått finalen. En vecka senare lyckades laget spela oavgjort i sista matchen borta mot Cardiff och tog den poäng som gjorde att man undvek nedflyttning till division 3.
Att bygga ett nytt lag tog sin tid och ett viktigt förvärv på vägen var Arthur Rowley. Hans mål såg till att City tog ännu en division 2 titel 1954 . Kanoniären toppade sedan säsongen 1956-57 skytteligan med 44 mål och City vann sin fjärde titel med rekordmånga poäng och gjorda mål. När Rowley lämnade Leicester 1958 hade han noterat sig för 265 mål och kom att totalt göra 434 strikes i ligan..
Mellan 1957 och 1969 så hade City sin längsta sammanhängade period i högsta serien. Större delen av den tiden under ledning av managern Matt Gillies ännu en skotte och en av sportens verkliga gentlemän. Den här tiden kom också att etablera fotbollspel på kvällarna när Filbert Street fick elljus sommaren1957.
The swinging sixties kom att se City nå inte mindre än fem cupfinaler under ledning av Gillie. FA-Cup finalerna på Wembley 1961,63 och 69 slutade med förlust. Tottenham vann den första finalen med 2-0 och blev i och med det första laget detta århundrade at ta dubbeln. Den andra finalen blev en besvikelse då man mötte Manchester United som då var på dekis, men som helt plötsligt hittade formen och vann med 3-1.över Leicester. Ett lag som lett serien fram till och med påsk och som slutade på fjärde plats i ligan.
I båda dessa matcher stod Gordon Banks i mål för Leicester och Citys väktare skulle komma att representera Englands bästa lag genom tiderna som vann VM på Wembley 1966. En annan hjälte för klubben denna tid var försvaren Graham Cross som kom at sätta ett klubbrekord för mest matcher totalt i alla turneringar med 599 matcher.
City vann sin första buckla 1964, när Stoke City besegrades efter två matcher i the Football League Cup. Finalen året därpå förlorade laget mot Chelsea.
Klubben kom detta årtionde också att få smaka på spel i Europa. 1961-62 blev det spel i Cupvinnarcupen, men hoppet om framgångar grusades av ett betydligt mer erfaret Atletico Madrid som vann i andra rundan och så småningom hela cupen.
Citys senaste final i FA-Cupen slutade med en 0-1 förlust mot Manchester City och tre veckor senare var deras sissta insats detta decennium att åka ner i tvåan ännu en gång.
Vidd det här laget hade Peter Shilton ersatt Banks mellan stolparna och han hjälpte klubben till änne en division två titel 1971. Klubben firade detta med att vinna the Charity Shield genom att slå Liverpool med 1-0 på Filbert Street. Den populäre managern Jimmy Bloomfield anlände också. Den populäre Londonbons lag kom snart att bli kända för sitt att spela fotboll med stil och elegans. I laget fanns; Keith Weller, Alan Birchenall, Len Glover och den ojämförlige Frank Worthington. Trots detta lyckades City inte vinna någonting stort under den här tiden. Det närmaste man kom var en semifinal i FA-Cupen 1974 som slutade med förlust i omspelet på Villa Park mot Liverpool.
1978 blev det nedflyttning och inledning på en jojoperiod. Jock Wallace anlände och inspirerade ungdomarna till att ta en sjätte titel i division två 1980 och trots at det blev nedflyttning året därpå tog sig laget till ännu en semifinal i FA-Cupen 1982. En av ynglingarna som klev fram under Wallace var en lokal grabb vid namn Gary Lineker, vars blixtrande snabbhet och målsinne skulle leda honom till att vara den som gjort flest mål för det engelska landslaget.
Uppflyttning blev det ännu en gång 1983 efter en stark avslutning, men laget var tillbaka i tvåan 1987 och var nära ännu en nedflyttning 1990-91. En seger som kom att bli berömd över Oxford United med 1-0 visade sig vara tillräckligt för att bevara klubbens stolta rekord att inte ha spelat annat än i division 1 och 2 bevarades. Det viktiga målet gjordes av Tony James.
I och med ankomsten Brian Little var det början på en ny blomstrande period.
Nittiotalet har visat sig överträffa sextiotalet genom att det blivit hela sex besök på Wembley för den blå armén av fans.
På grund av tidsbrist hinner jag inte skriva mer utan hänvisar intresserade till Leicester Citys hemsida för mer information.
Dock får ni här en kort-kort historik hämtad från Citys hemsida från nittiotalet och framåt.
1992 Full Members (Zenith) Cup Northern Area finalists
Promotion Play-Offs finalists (0-1 v Blackburn
Rovers)
Played in (reconstituted) Anglo-Italian Cup for
first time
Division renamed as Division One due to formation
of Premier League
1993 Staged home game away from Filbert Street for
first time
Promotion Play-Off finalists (3-4 v Swindon Town)
Main Stand demolished
New Carling Stand built
1994 Promoted to F.A. Carling Premiership by beating
Derby County 2-1
1995 Relegated to Division One
1996 Promoted to FA Carling Premiership by beating
Crystal Palace 2-1
1997 Coca Cola Cup winners (1-0 after replay at
Hillsborough)
Played in UEFA Cup
1999 Worthington Cup finalists (0-1 v. Tottenham
Hotspur at Wembley)
2000 Worthington Cup winners (2-1 v. Tranmere Rovers
at Wembley)
2001 LG Electronics announced as new club sponsors.
Work commences on new stadium at Freemen's
Wharf site.
Peter Taylor replaced by management team of
Dave Bassett and Micky Adams.
2002 Micky Adams takes over as manager from Dave
Bassett. Club move in to The Walkers Stadium in
Division One after relegation from the
Premiership.
2003 A Gary Lineker led consortium buy the Foxes out
of administration.
The team finished second in the Division One
table to secure promotion back to the Premiership
at the first attempt.
The Alliance & Leicester become the club's new
sponsor.
2004 Despite a valiant effort the Foxes fail to retain their
Premiership status and are relegated to the
newly named Coca Cola Championship. The club
unveil big plans to celebrate their 120th year in
existence. Micky Adams resigns as manager
in October and Craig Levein is brought in from
Hearts as his replacemen
