Jumbofinal
Idag möts jumbolaget och nästjumbolaget. Skillnaden är en poängs fördel till hemmalaget Preston North End gentemot gästande Sheffield Wednesday. De senaste tre mötena på Deepdale lagen emellan har alla slutat oavgjort. Fjärde gången gillt eller ska något av lagen ta sin första seger?
Snacka om att vara ur form. Fyra förluster på raken. Owls skrämmer inte skiten ur motståndarna från Preston North End precis. Vad finns det då som talar för Wednesday? Ja det måste väl vara att laget vill visa att de inte är så usla som statistiken säger.
Preston North End å sin sida har knappast rosat marknaden de heller. En ynka poäng är en stor besvikelse för hemmasupportrarna.
Manager Brian Laws har alla spelare i truppen att tillgå. Inga skador eller avstängningar.
I veckan spelade både Francis Jeffers och Wade Small i en träningsmatchen i veckan mot Grimsby Town.
Jeffers spelade ihop med Akpo Soje i första halvlek och byttes sedan som planerat ut i halvtid och ersattes av de unga anfallarna Luke Boden (sponsrad av Swedish Owls) Jason Bradley båda gjorde varsitt mål. Mål gjorde även Wade Small och så gjorde vår blivande storstjärna? Etienne Esajas två mål i matchen som slutade med hemmaseger 5-1.
I omklädningsrum och på plan ser det alltså bra ut, men utanför?
Herre min gud vilken soppa. I fredags beslutade sig klubben (läs ordförande Dave Allen) att stämma en supporter, Neil Hargreaves, för vad som skrivits på Owlstalk. Om det inte vore så tragiskt skulle man bara skratta åt det. Nu tvingas man gråta och ta sig åt huvudet och undra på vad i hela fridens dagar sysslar SWFC med?
Snacka om att skaffa klubben nya supportrar och vänner. Hej och hå, ett par stämningar till (det ligger åtskilliga tiotal och bara väntar på utgången av den första rättegången) så är väl läktarna snart tomma på folk annat än bortasupportrar eftersom inte f-n vågar öppna käften på Hillsborough.
Låt oss hoppas att inte spelarna tar åt sig och klappar ihop också, för händer det då är vi illa ute. Riktigt illa.
Men nu ska vara optimistiska och jag tror på en seger med sisådär 2-3 måls marginal.
Hos Preston har Paul Simpson inga större problem attta ut ett lag,bortsett från ett par skador på Wayne Henderson och Paul McKenna är truppen intakt och både spelare och manager kommer garant att vilja visa hemmapubliken att de inte är så usla som den näst sista platsen i tabellen antyder.
En som verkar vara på G det är Andy Caroll 19 åring inlånad från Newcastle United, I veckan debuterade han i Englands U-19 lag och gjorde ett mål. Alltså se upp.
De fyras gäng
Nej det handlar inte om Kina på 7o-talet utan om vilka av fyra målvakter som ska stå i mål.
Lee Grant var tänkt som förste målvakt, men imponerade inte i början av serien utan ersattes av Rob Burch i cupmatchen mot Hartleppol och fick förtroendet även i ligamötet med Bristol City. Personligen blev jag inte imponerade av Burchs insats mot City, fladdrig och halvhala händer. Nej vi måste nog köpa en ny.
Hos Preston är det även där två målvakter som slåss om målvaktströjan på lördag.
Wayne Henderson är normalt självskriven, landslagsmålvakt för Irand som han är, men på grund av en ryggskada blev det inget spel vare sig mot Slovakien eller Tjeckien i lördags och onsdags. Han har istället varit på en ryggklinik i London där han blivit nedsövd för att de skulle kunna ge en spruta i den disk han har ont i. Frågan är om Prestons manager Paul Simpson vågar chansa på att Henderson är kapabel att stå i mål. Om nu inte irländaren blir frisk så får Andrew Lonergran ställa sig mellan stolparna.
STATISTIK
Ska vi hålla oss till statistiken har Wednesday mindre chans till en seger. 10 segrar på 46 matcher är ett inget bra facit.
Senast lagen möttes var den 3/2 2007 på på Hillsborough och då vann Preston NE med 3-1.
Senaste mötet på Deepdale var i förra säsongens första match och den slutade 0-0. Säsongen innan blev det även då mållöst och gången före det blev 2-2, alltså tre oavgjorda på raken.
Senaste mötet på Deepdale var i förra säsongens första match och den slutade 0-0. Säsongen innan blev det även då mållöst och gången före det blev 2-2, alltså tre oavgjorda på raken.
Senaste segern i ligan på Deepdale var för 37 år sedan 1den 19 mars 1960, då Sheffield Wednesday vann med 4-3. Dessförrinnan blev det seger i Ligacupen med 2-0 1983 och samma siffror i FA-cupen 1992.
Första mötena lagen emellan var redan 1888 den 30/1 i Fa-Cupen ; The Wednesday 1 - 3 Preston North End. Första ligamötet var den 13/9 1892 då Preston slog The Wednesday med 4-1 på hemmaplan.
Totalt
94 36 20 38 122 - 140
Hillsborough
46 26 8 12 76 - 50
Deepdale
46 10 12 24 45 - 83
Neutral plan
2 0 0 2 1- 7
Första mötena lagen emellan var redan 1888 den 30/1 i Fa-Cupen ; The Wednesday 1 - 3 Preston North End. Första ligamötet var den 13/9 1892 då Preston slog The Wednesday med 4-1 på hemmaplan.
Totalt
94 36 20 38 122 - 140
Hillsborough
46 26 8 12 76 - 50
Deepdale
46 10 12 24 45 - 83
Neutral plan
2 0 0 2 1- 7
SPELARKONTAKTER
I Preston North End hittar vi inga ugglor, men hos ugglorna hittar vi Yoann Folly som våren 2005 var utlånad från Southampton i tre veckor, men det blev då bara två inhopp för Yoann.
I Preston North End hittar vi inga ugglor, men hos ugglorna hittar vi Yoann Folly som våren 2005 var utlånad från Southampton i tre veckor, men det blev då bara två inhopp för Yoann.
HISTORIA
PRESTON North End kan spåras tillbaka till 1863, men då var det cricket som gällde. Det var först 15 år senare som första fotbollsmatchen spelades. I början av 1860-talet var cricket den enda organiserade sporten att tala om som fanns i stan. Stället man normalt spelade på kallades the Marsh, en ojämn markplätt vid Ashton där det idag ligger en fabrik tillhörande GEC. Cricketen kan sägas höra ihop med Wellfield Road School.
År 1863 splittrades klubben när en majoritet valde att flytta till Moor Park där en ny allmän cricket plan öppnats. Den nybildade klubben som använde Moor Park döptes till North End av den enkla anledningen att visa att klubbens bas var i den norra delen av staden.
Den förste presidenten var George Howarth och medlemsavgiften var 2 pence ( £1 = 20 shilling, 1 shilling =12 pence). Klubben hade det tufft ekonomisk och var nära att upplösas, men tack vare att nya medlemmar kunde värvas lättade den finansiella krisen. En av dessa nykomlingar var William Suddell som blev medlem den 3 augusti 1867, 16 år gammal och som bott i staden hela sitt liv. Han var en duktig simmare och cyklist, en hängiven cricketspelare och en mycket bra rugbyforward.
Trots att de ekonomiska bekymren inte hade lösts så gjorde medlemmarna en modig och minnesvärd insats genom att den 21st januari 1875 besluta sig för att hyra Deepdale. En äng som kom att bli hem för det finaste fotbollslaget den här tiden.
Att hålla på att spela cricket och nojsa runt i andra sporter som lacrosse och rounders (någon sorts brännboll) var inte ekonomiskt hållbart. Så 1877 började medlemmarna spela rugby. Olyckligtvis var den satsningen ett misslyckande eftersom klubben inte kunde konkurrera med the Grasshoppers som redan var ett väletablerat lag. Den 5 oktober 1878 så var det dags för North End att spela sin första match enligt "association rules" (fotboll) mot Eagley. Matchen spelades på Deepdale och förlorades med 1-0. Laguppställningen i denna första match var som följer; W Sudell, W Turner, J Sefton, T Charnley, T Wadeson, J Wadeson, C Miller, T Parkinson, JF Dodgson, R Green och H S Carmel (lagkapten).
Framgångarna för andra klubbar i Lancashire som spelade soccer hade inte gått obemärkt förbi Deepdale så i maj 1880 så las ett förslag fram om att man skulle anta " the association code" av Mr Harry Carmel som fick stöd av. William Charnley, förslaget antogs enhälligt.
I mars 1881 mötte North End Blackburn Rovers och fick stryk med 10-0. Det här bakslaget som följde efter en förlust mot Turton i the Lancashire Cup dämpade på intet sätt entusiasmen. Nästa stora steg framåt togs sommaren 1883 när William Sudell som sett vilken taktik grannklubbarna använde, åkte han norrut till Skottland och såg till att knyta till sig tjänsterna tillhörande N J Ross från Heart of Midlothian, Ross kom att bli en den tidens bästa mittbackar, andra spelare som kom från Skottland var Drummond, Russell och Gordon. Dessa spelare kom att bilda grundstommen i det lag som skulle göra North End så berömda. so
Efter en oavgjord match mot Upton Park på Deepdale 1884 så lämnades en protest in till FA som ifrågasatte registreringen av några spelare i Preston. men den verkliga orsaken var att Preston avlönade sina spelare. Sudell förnekade inte detta så efter det att klubben uteslöts ur cupen så inledde han det historiska steget mot att klubben blev professionell. Samma år kom James Ross (yngre bror till NJ) och Sam Thomson ner från Skotland och Robert Howarth en ung grabb från staden anslöt som mittback..
Den succé som Sudell skänkte Deepdale och på så kort tid visas bästa av det faktum att från den 22 augusti 1885 till den 26 april 1886 så var North End obesegrade och vann under den säsongen 59 av 64 matcher och gjorde 318 mål och släppte bara in 60.
1886 fullbordade så Sudell sitt lagbygge genom att värva centern John Goodall, och de oövervinneliga var på gång att skapa fotbollshistoria. En annan säsong värd att nämna var 1887/88 då North End vann 42 raka matcher, men stor besvikelse vara att dom som jättefavoriter förlorade Cupfinalen West Bromwich Albion. med 2-1 den on 24 mars 1888.
Fast 188/89 var klubben inte bara med att grunda ligan utan de vann även FA- Cupen och var det första laget att vinna dubbeln och detta på första försöket 1889/90 vann North End återigen ligan och blev två de tre följande säsongerna. Ett aktiebolag bildades 1893 vilket blev slutet på Sudells styre, men hans genialitet att kunna bygga ett sånt lag och som med rätta förtjänade titeln de oövervinneliga är än idag levande.
North End är den enda av de klubbar som grundade ligan som har spelat obrutet på samma arena. Deepdale har varit skådeplatsen för fotboll i över ett sekel.
Tiden före första världskriget kallas för det mesta jojo åren när North End åkte ner i division 2 vid två tillfällen bara för att direkt återvända.
1922 tog sig klubben än en gång till final i Fa-Cupen, men besegrades av Huddersfield Town med 1-0 på straff. 1924 drog sig en klubbens verkliga veteraner sig tillbaka Joe McCall som spelat i 20 säsonger på Deepdale.
Med början från september 1925 och fyra säsonger framåt var Alex James en stor favorit och vars övergång till Arsenal 1929 toppade sportsidorna när övergångsumman som uppgick £9 000 blev känd.
Efter det att James lämnat så undkom klubben med nöd och näppe vid två tillfällen nedflyttning till division tre . Det som hände därefter under ledning av en styrelse på fyra personer under ledning av JM Taylor var en modern fotbollssaga. . Holdcroft, Lowe, Harper, Rowley, Tremelling, Shankly, Gallimore och Dougal värvades och det blev uppflyttning 1934. De två Beatties Andy och Bobbie (inte släkt) tillsammans med Mutch, Smith, Milne, Fagan och bröderna O'Donnell var några av de många skottar som kom till Deepdale.
North End nådde Cupfinalen 1937 som de förlorade mot Sunderland och 1938 lyckades de besegra Huddersfield Town med 1-0 och fick revansch för förlusten mot samma lag 1922. Vinstmålet kom på straff, den första någonsin på Wembley och det gjordes av George Mutch på tilläggstid med matchens sista spark.
Efter andra världskriget och fram till han drog sig tillbaka så var det Tom Finneys konster som var den viktigaste faktorn för fotbollen på Deepdale. Hans genialitet och gentlemannalika uppträdande var och fortfarande är ett föredöme för alla fotbollspelare att ta efter och skänkte mycket erkänsla inte bara till mästaren utan även till hans hemstad Preston. Äran av att vara hedersmedborgare i staden och tilldelandet av en CBE av drottningen för sina tjänster till fotbollen var en rättvis belöning till denna fotbollslegend.
North Ends nederlag med 3-2 mot Albion i cupfinalen 1954, gav inga cupvinnarmedaljer och en annan besvikelse var året innan 1953 när ligatiteln förlorades till Arsenal på målskillnad med ett mål.
Som med så många andra klubbar så inleddes nedgången för North End med slopandet av lönetaket och koncentrationen av framgångsrika klubbar i de större städerna där arenorna kunde fyllas med hjälp av bara en liten procentuell del av befolkning.
.
North End nådde Wembley 1964 när de förlorade en match som än idag räknas som en klassisk final mot West Ham United, i laget fanns en ung Howard Kendall.
North End är också stolta över förknippas med fotbollskonsterna hos målvakten Alan Kelly som kom till klubben från Drumcondra 1958. Han hade en minst sagt en imponerande karriär innan en axelskada i matchen mot Bristol City den 15 september 1973 satte stopp för hans karriär i förtid. Han var förstemålvakt i 13 säsonger och innehar klubbrekordet i mest spelade matcher i ligan 447 stycken i 126 av dessa höll han nollan, han gjorde även 47 landskamper för Irland.
North Ends senaste besök på Wembley var säsongen 1993/94 när laget nådde slutspelet i division 4. Torquay United stod för motståndet i första rundan och matchen på Plainmoor vanns av Torquay med 2-0. Returmatchen spelades onsdagen den 18 maj 1994 på Deepdale där några minnesvärda saker utspelade sig. North End tog ledningen med 1-0 efter tio minuter bara för att få se Torquay återställa sin tvåmålsöverläge genom att kvittera och dessutom den extra bonusen att det var mål på bortaplan. En utvisning med tio minuter kvar av första halvlek av Torquays försvare Darren Moore satte fart på Preston . De gjorde två mål i andra halvlek och med bara tilläggstid kvar såg det ut som att Torquay skulle gå vidare med hjälp av sitt bortamål, men Paul Raynor gjorde mål efter fyra minuters övertid och laget var än en gång på väg till Wembley.
Laget denna kväll bestod av Steve Woods, Andy Fensome, Ryan Kidd, Lee Cartwright, Stuart Hicks, David Moyes, Gareth Ainsworth, Neil Whalley, Paul Raynor, Tony Ellis, Ian Bryson, reserver var Greg Challender and Richard Lucas.
Preston mötte Wycombe Wanderers i finalen, men förlorade med 2-4 trots halvtidsledning med 2-1.
1996 däremot så gick allt North Ends väg och under ledning av managern Gary Peters the club flyttades lag upp efter ha vunnit division 4. Under denna mästerskapssäsong invigdes the Sir Tom Finney Stand, detta som en hyllning till mästaren och detta inledde ombyggnationen av Deepdale för att förvandla den till en stadion för det 21:a århundradet.
Sir Tom Finney Stand rymmer restauranger och ett konferenscenter. Läktaren har mellan sju och åttatusen sittplatser. Nästa steg i renoveringen att bli kval var the Bill Shankly Stand som tidigare hette the Spion Kop Stand. Arbetet startade i december 1997 och var färdigt i juni 1998. Den här läktaren innehåller ett hälsocenter och ett nationellt fotbollsmuseum.
Ståplatserna på the Town End försvann in i historiens skrymslen i och med att läktaren revs i mitten av mars och just nu arbetas det på att göra klart den nya läktaren som när den är klar innebär att Deepdale ska ta in 30 tusen sittande.
Efter det att Gary Peters lämnade i januari 1998 så tog David Moyes över managerjobbet och under hans första hela säsong tog han laget till dess högsta position i ligan sedan 1980/81 och endast en slutspelsförlust mot Gillingham satte stopp för uppflyttning. Den kom dock säsongen därpå när Preston vann division 3 och var tillbaka i division 2 för första gången på 20 år.
Säsongen 2000/01 överträffade Moyes sig själv ännu en gång när han tog laget till en imponerande fjärde plats i division 2. Det innebar slutspel ännu en gång och efter att ha slagit ut Birmingham i semifinalen efter straffar bar det av till Millennium Stadium i Cardiff för att möta Bolton Wanderers. Trots att Bolton tog en välförtjänt ledning i första halvlek så var det North End som hade det mesta av spelet i den andra halvleken . Trots ett hårt tryck mot motståndarmålet så lyckades Preston inte kvittera utan Bolton kunde säkra seger med två mål på slutet och vinna med 3-0 ett resultat som inte speglade vad som hände på planen.
Säsongen därpå kom att handla om folk som lämnade. I oktober lämnade ordföranden Bryan Gray efter sju år hos North End och vice ordförande Derek Shaw tog tillfälligt över.
Nio dagar in i mars såg slutet på en era hos North End när Jon Macken och David Moyes båda lämnade klubben. Macken gick till Manchester City för en rekordsumma £5 millioner, David Moyes flyttade till Everton.
Kelham O'Hanlon tog temporärt över styret och ledde klubben under svåra omständigheter till en hedervärd åttonde plats och bara en hårsmån ifrån en slutspelsplats. Sommaruppehållet kom att se förändringarnas vind svepa genom korridorerna på Deepdale. Den första stora förändringen var förre landslagsmanagern för Skottland Craig Brown tog över som manager. Kelham O'Hanlon belönades för sitt arbete genom att få bli assisterande manager samtidigt kom Motherwell s förre boss Billy Davies in som tränare.
Inflödet av nya ansikten fortsatte i och med att Ricardo Fuller landslagspelare från Jamaica blev det första nyförvärvet under den nya ledningen. Sent i juni sa firman Baxi Partnership upp samarbetet med PNE i och med att deras aktier köptes upp av Friends of Preston North End ett nytt bolag bildat av klubbordföranden Derek Shaw och Steve Jackson VD i New Reg Ltd, klubbens tröjsponsor.
2002/03 såg följande spelare till att fullborda omvälvning på Deepdale, Tyrone Mears, Marlon Broomes, Eddie Lewis, Brian O'Neil, Simon Lynch, Jonathan Gould och George Koumantarakis. Men trots alla nya spelare så blev tolfte platsen en liten besvikelse.
Detta ledde till att en rad erfarna spelare lämnade inför nästa säsong, Iain Anderson, Colin Murdock, Mark Rankine och Tepi Moilanen, men trots förändringarna blev det inte bättre utan det blev en femtionde plats.
Sommaren 2004 kom Callum Davidson, Youl Mawene och Gavin Ward vilket gav fansen anledning att hoppas på den kommande säsongen, men allt gick inte enligt planerna och med mindre än en månad före säsongstarten sparkades Craig Brown.
I augusti 2004 tog Billy Davies tillfälligt över managerjobbet och med fyra segrar på sex matcher fick jobbet på riktigt. Davies och hans nye assistent David Kelly fick arbetet den 27 september
Resten är som de säger historia, Davies tog North End till en slutlig femteplats och en plats i slutspelsfinalen i Cardiff, men det visade sig vara lite för tufft och efter ett mål av Bobby Zamora så var det West Ham som tog steget upp.
Källa: Preston North Ends hemsida.
År 1863 splittrades klubben när en majoritet valde att flytta till Moor Park där en ny allmän cricket plan öppnats. Den nybildade klubben som använde Moor Park döptes till North End av den enkla anledningen att visa att klubbens bas var i den norra delen av staden.
Den förste presidenten var George Howarth och medlemsavgiften var 2 pence ( £1 = 20 shilling, 1 shilling =12 pence). Klubben hade det tufft ekonomisk och var nära att upplösas, men tack vare att nya medlemmar kunde värvas lättade den finansiella krisen. En av dessa nykomlingar var William Suddell som blev medlem den 3 augusti 1867, 16 år gammal och som bott i staden hela sitt liv. Han var en duktig simmare och cyklist, en hängiven cricketspelare och en mycket bra rugbyforward.
Trots att de ekonomiska bekymren inte hade lösts så gjorde medlemmarna en modig och minnesvärd insats genom att den 21st januari 1875 besluta sig för att hyra Deepdale. En äng som kom att bli hem för det finaste fotbollslaget den här tiden.
Att hålla på att spela cricket och nojsa runt i andra sporter som lacrosse och rounders (någon sorts brännboll) var inte ekonomiskt hållbart. Så 1877 började medlemmarna spela rugby. Olyckligtvis var den satsningen ett misslyckande eftersom klubben inte kunde konkurrera med the Grasshoppers som redan var ett väletablerat lag. Den 5 oktober 1878 så var det dags för North End att spela sin första match enligt "association rules" (fotboll) mot Eagley. Matchen spelades på Deepdale och förlorades med 1-0. Laguppställningen i denna första match var som följer; W Sudell, W Turner, J Sefton, T Charnley, T Wadeson, J Wadeson, C Miller, T Parkinson, JF Dodgson, R Green och H S Carmel (lagkapten).
Framgångarna för andra klubbar i Lancashire som spelade soccer hade inte gått obemärkt förbi Deepdale så i maj 1880 så las ett förslag fram om att man skulle anta " the association code" av Mr Harry Carmel som fick stöd av. William Charnley, förslaget antogs enhälligt.
I mars 1881 mötte North End Blackburn Rovers och fick stryk med 10-0. Det här bakslaget som följde efter en förlust mot Turton i the Lancashire Cup dämpade på intet sätt entusiasmen. Nästa stora steg framåt togs sommaren 1883 när William Sudell som sett vilken taktik grannklubbarna använde, åkte han norrut till Skottland och såg till att knyta till sig tjänsterna tillhörande N J Ross från Heart of Midlothian, Ross kom att bli en den tidens bästa mittbackar, andra spelare som kom från Skottland var Drummond, Russell och Gordon. Dessa spelare kom att bilda grundstommen i det lag som skulle göra North End så berömda. so
Efter en oavgjord match mot Upton Park på Deepdale 1884 så lämnades en protest in till FA som ifrågasatte registreringen av några spelare i Preston. men den verkliga orsaken var att Preston avlönade sina spelare. Sudell förnekade inte detta så efter det att klubben uteslöts ur cupen så inledde han det historiska steget mot att klubben blev professionell. Samma år kom James Ross (yngre bror till NJ) och Sam Thomson ner från Skotland och Robert Howarth en ung grabb från staden anslöt som mittback..
Den succé som Sudell skänkte Deepdale och på så kort tid visas bästa av det faktum att från den 22 augusti 1885 till den 26 april 1886 så var North End obesegrade och vann under den säsongen 59 av 64 matcher och gjorde 318 mål och släppte bara in 60.
1886 fullbordade så Sudell sitt lagbygge genom att värva centern John Goodall, och de oövervinneliga var på gång att skapa fotbollshistoria. En annan säsong värd att nämna var 1887/88 då North End vann 42 raka matcher, men stor besvikelse vara att dom som jättefavoriter förlorade Cupfinalen West Bromwich Albion. med 2-1 den on 24 mars 1888.
Fast 188/89 var klubben inte bara med att grunda ligan utan de vann även FA- Cupen och var det första laget att vinna dubbeln och detta på första försöket 1889/90 vann North End återigen ligan och blev två de tre följande säsongerna. Ett aktiebolag bildades 1893 vilket blev slutet på Sudells styre, men hans genialitet att kunna bygga ett sånt lag och som med rätta förtjänade titeln de oövervinneliga är än idag levande.
North End är den enda av de klubbar som grundade ligan som har spelat obrutet på samma arena. Deepdale har varit skådeplatsen för fotboll i över ett sekel.
Tiden före första världskriget kallas för det mesta jojo åren när North End åkte ner i division 2 vid två tillfällen bara för att direkt återvända.
1922 tog sig klubben än en gång till final i Fa-Cupen, men besegrades av Huddersfield Town med 1-0 på straff. 1924 drog sig en klubbens verkliga veteraner sig tillbaka Joe McCall som spelat i 20 säsonger på Deepdale.
Med början från september 1925 och fyra säsonger framåt var Alex James en stor favorit och vars övergång till Arsenal 1929 toppade sportsidorna när övergångsumman som uppgick £9 000 blev känd.
Efter det att James lämnat så undkom klubben med nöd och näppe vid två tillfällen nedflyttning till division tre . Det som hände därefter under ledning av en styrelse på fyra personer under ledning av JM Taylor var en modern fotbollssaga. . Holdcroft, Lowe, Harper, Rowley, Tremelling, Shankly, Gallimore och Dougal värvades och det blev uppflyttning 1934. De två Beatties Andy och Bobbie (inte släkt) tillsammans med Mutch, Smith, Milne, Fagan och bröderna O'Donnell var några av de många skottar som kom till Deepdale.
North End nådde Cupfinalen 1937 som de förlorade mot Sunderland och 1938 lyckades de besegra Huddersfield Town med 1-0 och fick revansch för förlusten mot samma lag 1922. Vinstmålet kom på straff, den första någonsin på Wembley och det gjordes av George Mutch på tilläggstid med matchens sista spark.
Efter andra världskriget och fram till han drog sig tillbaka så var det Tom Finneys konster som var den viktigaste faktorn för fotbollen på Deepdale. Hans genialitet och gentlemannalika uppträdande var och fortfarande är ett föredöme för alla fotbollspelare att ta efter och skänkte mycket erkänsla inte bara till mästaren utan även till hans hemstad Preston. Äran av att vara hedersmedborgare i staden och tilldelandet av en CBE av drottningen för sina tjänster till fotbollen var en rättvis belöning till denna fotbollslegend.
North Ends nederlag med 3-2 mot Albion i cupfinalen 1954, gav inga cupvinnarmedaljer och en annan besvikelse var året innan 1953 när ligatiteln förlorades till Arsenal på målskillnad med ett mål.
Som med så många andra klubbar så inleddes nedgången för North End med slopandet av lönetaket och koncentrationen av framgångsrika klubbar i de större städerna där arenorna kunde fyllas med hjälp av bara en liten procentuell del av befolkning.
.
North End nådde Wembley 1964 när de förlorade en match som än idag räknas som en klassisk final mot West Ham United, i laget fanns en ung Howard Kendall.
North End är också stolta över förknippas med fotbollskonsterna hos målvakten Alan Kelly som kom till klubben från Drumcondra 1958. Han hade en minst sagt en imponerande karriär innan en axelskada i matchen mot Bristol City den 15 september 1973 satte stopp för hans karriär i förtid. Han var förstemålvakt i 13 säsonger och innehar klubbrekordet i mest spelade matcher i ligan 447 stycken i 126 av dessa höll han nollan, han gjorde även 47 landskamper för Irland.
North Ends senaste besök på Wembley var säsongen 1993/94 när laget nådde slutspelet i division 4. Torquay United stod för motståndet i första rundan och matchen på Plainmoor vanns av Torquay med 2-0. Returmatchen spelades onsdagen den 18 maj 1994 på Deepdale där några minnesvärda saker utspelade sig. North End tog ledningen med 1-0 efter tio minuter bara för att få se Torquay återställa sin tvåmålsöverläge genom att kvittera och dessutom den extra bonusen att det var mål på bortaplan. En utvisning med tio minuter kvar av första halvlek av Torquays försvare Darren Moore satte fart på Preston . De gjorde två mål i andra halvlek och med bara tilläggstid kvar såg det ut som att Torquay skulle gå vidare med hjälp av sitt bortamål, men Paul Raynor gjorde mål efter fyra minuters övertid och laget var än en gång på väg till Wembley.
Laget denna kväll bestod av Steve Woods, Andy Fensome, Ryan Kidd, Lee Cartwright, Stuart Hicks, David Moyes, Gareth Ainsworth, Neil Whalley, Paul Raynor, Tony Ellis, Ian Bryson, reserver var Greg Challender and Richard Lucas.
Preston mötte Wycombe Wanderers i finalen, men förlorade med 2-4 trots halvtidsledning med 2-1.
1996 däremot så gick allt North Ends väg och under ledning av managern Gary Peters the club flyttades lag upp efter ha vunnit division 4. Under denna mästerskapssäsong invigdes the Sir Tom Finney Stand, detta som en hyllning till mästaren och detta inledde ombyggnationen av Deepdale för att förvandla den till en stadion för det 21:a århundradet.
Sir Tom Finney Stand rymmer restauranger och ett konferenscenter. Läktaren har mellan sju och åttatusen sittplatser. Nästa steg i renoveringen att bli kval var the Bill Shankly Stand som tidigare hette the Spion Kop Stand. Arbetet startade i december 1997 och var färdigt i juni 1998. Den här läktaren innehåller ett hälsocenter och ett nationellt fotbollsmuseum.
Ståplatserna på the Town End försvann in i historiens skrymslen i och med att läktaren revs i mitten av mars och just nu arbetas det på att göra klart den nya läktaren som när den är klar innebär att Deepdale ska ta in 30 tusen sittande.
Efter det att Gary Peters lämnade i januari 1998 så tog David Moyes över managerjobbet och under hans första hela säsong tog han laget till dess högsta position i ligan sedan 1980/81 och endast en slutspelsförlust mot Gillingham satte stopp för uppflyttning. Den kom dock säsongen därpå när Preston vann division 3 och var tillbaka i division 2 för första gången på 20 år.
Säsongen 2000/01 överträffade Moyes sig själv ännu en gång när han tog laget till en imponerande fjärde plats i division 2. Det innebar slutspel ännu en gång och efter att ha slagit ut Birmingham i semifinalen efter straffar bar det av till Millennium Stadium i Cardiff för att möta Bolton Wanderers. Trots att Bolton tog en välförtjänt ledning i första halvlek så var det North End som hade det mesta av spelet i den andra halvleken . Trots ett hårt tryck mot motståndarmålet så lyckades Preston inte kvittera utan Bolton kunde säkra seger med två mål på slutet och vinna med 3-0 ett resultat som inte speglade vad som hände på planen.
Säsongen därpå kom att handla om folk som lämnade. I oktober lämnade ordföranden Bryan Gray efter sju år hos North End och vice ordförande Derek Shaw tog tillfälligt över.
Nio dagar in i mars såg slutet på en era hos North End när Jon Macken och David Moyes båda lämnade klubben. Macken gick till Manchester City för en rekordsumma £5 millioner, David Moyes flyttade till Everton.
Kelham O'Hanlon tog temporärt över styret och ledde klubben under svåra omständigheter till en hedervärd åttonde plats och bara en hårsmån ifrån en slutspelsplats. Sommaruppehållet kom att se förändringarnas vind svepa genom korridorerna på Deepdale. Den första stora förändringen var förre landslagsmanagern för Skottland Craig Brown tog över som manager. Kelham O'Hanlon belönades för sitt arbete genom att få bli assisterande manager samtidigt kom Motherwell s förre boss Billy Davies in som tränare.
Inflödet av nya ansikten fortsatte i och med att Ricardo Fuller landslagspelare från Jamaica blev det första nyförvärvet under den nya ledningen. Sent i juni sa firman Baxi Partnership upp samarbetet med PNE i och med att deras aktier köptes upp av Friends of Preston North End ett nytt bolag bildat av klubbordföranden Derek Shaw och Steve Jackson VD i New Reg Ltd, klubbens tröjsponsor.
2002/03 såg följande spelare till att fullborda omvälvning på Deepdale, Tyrone Mears, Marlon Broomes, Eddie Lewis, Brian O'Neil, Simon Lynch, Jonathan Gould och George Koumantarakis. Men trots alla nya spelare så blev tolfte platsen en liten besvikelse.
Detta ledde till att en rad erfarna spelare lämnade inför nästa säsong, Iain Anderson, Colin Murdock, Mark Rankine och Tepi Moilanen, men trots förändringarna blev det inte bättre utan det blev en femtionde plats.
Sommaren 2004 kom Callum Davidson, Youl Mawene och Gavin Ward vilket gav fansen anledning att hoppas på den kommande säsongen, men allt gick inte enligt planerna och med mindre än en månad före säsongstarten sparkades Craig Brown.
I augusti 2004 tog Billy Davies tillfälligt över managerjobbet och med fyra segrar på sex matcher fick jobbet på riktigt. Davies och hans nye assistent David Kelly fick arbetet den 27 september
Resten är som de säger historia, Davies tog North End till en slutlig femteplats och en plats i slutspelsfinalen i Cardiff, men det visade sig vara lite för tufft och efter ett mål av Bobby Zamora så var det West Ham som tog steget upp.
Källa: Preston North Ends hemsida.
Lennart Odström2007-09-15 00:33:00