Vintrigt fågelmöte
Blåsångarna, Cardiff City tar sig idag an ugglorna från Sheffield. Sheffield Wednesday har varit i en djuuuuuuuuuuuuup svacka, men det känns som att vinden kanske är på väg att vända. För två veckor sedan togs en otroligt viktig seger hemma på Hillsborough då bottenkollegan Preston North End besegrades med 2-1. I söndags var det ytterst nära att Derby slogs ut ur FA-Cupen, efter bra spel, men trots tidig 2-0 ledning blev det 2-2 och omspel.
Under fredagen så blev det klart att franske mittfältaren Yoann Folly går till Plymouth medans Ronnie Wallwork går till Wednesday. Wallwork som spenderat den senaste tiden hos Huddersfield på lån från WBA är enligt managern Brian Laws en fantastisk värvning som tillför erfarenhet och energi på mittfältet. WBA och Wallwork kom överens om att bryta kontraktet och kommer därför på en free transfer till klubben.
Brian Laws har förutom nye Wallwork tre spelare som kan vara aktuell för spel efter skador.
Wade Small, Steve Watson och Richard Wood ska alla vara redo för spel med A-laget.
Lee Bullen, Wednesdays lagkapten, ser inte skarp ut och om Watson är frisk och Wallwork spelklar så skulle det kunna innebära att Whelan och Wallwork spelar på mittfältet samtidigt som Watson spelar höger back eller mittback om Hinds spelar högerback.
Men att Wallwork skulle spela idag (från start iaf) ser ut att vara en hypotes i bästa fall.
Det ger även mittfältet chansen till rokader.
Burton O´Brien har redan konkurrans från Etienne Esajas om vänster ytter positionen och med Wade Small frisk ökar den ytterligare. Wade kan även spela på höger ytter positionen där Jermaine Johnson huserar.
Glenn Whelan sägs vara en av ligans bästa mittfältare och hans fortsatta bojkott av nya kontraktsförslag blandat med den hysteri som råder kring hans framtid har påverkat hans insatser. Laws kanske borde spela med Watson/O´Brien?
I anfallet ser det dock ut att bli Tudgay/Jeffers.
Skyttekungen Sodje behöver vila och kommer med största sannolikhet inte riskeras mot Cardiff. Samtidigt så ryktas det om en flytt för Jamaicanske anfallaren Deon Burton som inte är glad över att vara fjärde valet på Hillsborough. Jeffers ser skarpare och skarpare ut för varje match och kapaciteten finns där, frågan är bara hur länge han får gå skadefri?
I Cardiff så hittar vi Steve Maclean... läs mer under Spelarkontakter. Om han spelar så är väl oddsen för att han skulle göra mål ganska låga då det verkar vara en ful ovana för ex Owls att göra mål på sin gamla klubb.
Blackburns Peter Enckelman har gått till klubben på lån och ska ge ordinarie målvakt en fight.
Man har även en spännande spelare i unge Joe Ledley som oftast spela på vänsterkanten.
Man har en frisk och stark trupp och är en av mina outsiders till att gå upp via play off spel.
Att åka till Wales och ta tre poäng är inte lätt, speciellt inte nu när Cardiff går riktigt bra.
Men jag tror att försäljningen av Folly kan ge en positiv effekt då han inte var glad och kanske spred lite negativitet kring sig, samtidig så får vi Wallwork som är en terrier och lite av en Roy Keane. Att vi sedan får tillbaka Watson tror jag kan betyda extremt mycket. Watson pratar och skriker och ger spelarna kring sig lite mer energi.
Skulle jag titta på form och tabell läge så skulle jag säga en säker seger för Wales stolthet. Men tittar man på lagen så är det faktist inte någon större klasskillnad. Det enda namnet som skrämmer är väl Hasselbaink, men han börjar bli till åren och deras största hot frammåt är Perry och MacLean.
Vi besegrade dom på Ninian Park med 1-2 föregående säsong och varför inte en repris?
Jeffers tre målskytt?
UP THE OWLS!
/Sergej Odström
SPELARKONTAKTER LAGEN EMELLAN
Deon Burton var säsongen 1996/97 utlånad ifrån Portsmouth till Cardiff, där han gjorde två mål på fem matcher. Hos Walesarna hittar vi ingen i dagens trupp som spelat för Wednesday.
Hos Cardiff hittar vi en spelare som blev hjälte för Wednesday i Cardiff när han gjorde 4-2 målet mot Hartlepool i slutspelsfinalen på Millenium Stadium 2005.
Hans namn? SuperMac, Steven MacLean. Karriären startade i Glasgow Rangers där det blev några inhopp säsongen 2002/03. Därefter en säsong i Scunthorpe United, 43 liga ocg cupmatcher och 24 gjorda mål gjorde att Paul Sturrock värvade MacLean till Hillsborough 204. Där blev det 3 säsonger, varav en nästa helt spolierades av skador, men totalt blev 64 matcher från start och 30 inhopp och målfabrikationen stannade på 34 mål. Många av dessa på straff, Steven missade inte en enda straff under sin tid i Owls.
Sommaren 2007 lämnade MacLean Wednesday efter att ha tackat nej till att förlänga kontraktet efter att fått ett dåligt bud.
Genom åren har bland annat dessa spelat för båda lagen; Ernie Blenkinsop, Jack Whitham, Peter Rodrigues, Andy McCulloch, John Pearson, Alan Harper och Richie Humphreys. John Pearson är som bekant numera expertkommentator när Wednesday spelar.
STATISTIK
Det här är snudd på säker hemmaseger, vi förlorar två av tre matcher. Fast ifjol blev det seger med 2-1 den 7 april. Kan vi hoppas på en upprepning?
Första mötet lagen emellan var den 4/12 1920 då the Wednesday förlorade hemma med 1-0 och i returen i Cardiff en vecka senare blev det ännu en förlust med 1-0.
Totalt
53 21 12 20 80 - 76
Hillsborough
26 15 6 15 53 - 30
Cardiff
27 6 6 15 29 - 47
HISTORIA
Cardiff City kan som många andra klubbar, inte minst vår egen, hitta sina rötter i en Cricketclub. I detta fall hette klubben Riverside Cricket Club och den som skötte det hela var en konstnär på kryckor vid namn Bartley Wilson född i Bristol.
Hösten 1899 samlades folk hemma hos Bartley som låg i skuggan av slottet i Cardiff för att där bilda Riverside FC. Under sin första säsong var det vänskapsmatcher för att från med 1900 spela i Cardiff and District League matcherna spelades på Sophia Gardens. De först kända färgerna är choklad och gulfärgade fyrkanter på tröjan och svarta byxor.
1902 slog laget ihop påsarna med Riverside Albion, men det tog tre år till innan första trofén bärgades, the Bevan Shield. Det var samtidigt som Cardiff blev en stad och klubben ansökte snabbt om namnbyte, men nekades på grund av att man spelade i en för dålig serie. Klubben gick med i den nybildade South Wales Amateur League och fick 1908 till sist byta namn till Cardiff City.
Intresset för klubben ökade och Sophia Gardens höll inte måttet för att ta steget upp till en högre serie. Klubben under ledning av Bartley Wilson gav sig inte utan arrangerade vänskapsmatcher mot Crystal Palace i Southern League som spelades på Cardiff Arms Park slutade 3-3 och drog in £33. Fyra veckor senare bjöds Bristol City från division 1 in och det gav intäkter på £50 men efter att Bristol fått sitt blev det inga många pence över och dessutom förlorade Cardiff med 7-1-
Detta slog inte ner humöret utan Middlesbrough Town bjöds in och matchen spelades på rugbylaget Harlequins arena Newport Road. Trots två landslagsspelare fick Town se sig besegrat av hemmalaget med 2-1 och överskottet blev £39.
Stärkta av detta började Wilson bearbeta Bute Estate som då ägde stora delar av Cardiff. En soptipp mellan Sloper Road och järnvägen blev platsen för den nya arenan och Cardiff blev professionella och invalda i Southern League division 2.
Efter mycket arbete blev så Ninian Park till och namnet kom sig av att sonen till Marquis of Bute lord Ninian Chricton-Stuart lovat garantera ekonomin.
Den första värvningen kom från Cwmparc, nära Aberdare, där Jack Evans arbetade som tryckare. För att skriva på fick Evans sex shillings (30p) för att täcka hans resekostnad.
Ninian Park invigdes officiellt den 1 september 1910 i en vänskapsmatch med ett besök av Aston Villa som var mästare i division 1.
Äran av att göra första målet på Ninian Park kom till vår vän Evans , men Villa vann med 2-1 inför över 7 000 åskådare. Färgerna nu var blå tröjor, via byxor och blå strumpor.
Trots att laget blev fyra i Southern League ville styrelsen har en bättre rorsman. 38 år gamle Fred Stewart med erfarenhet från Stockport County blev manager och klubbchef och skulle bli kvar i ledningen i 22 år.
Laget tog sig upp till division 1 i Southern League en position man höll fram tills utbrottet av första världskriget. När fotbollen återupptogs 1919 visade sig att Cardiff bara förlorat en spelare i kriget och med lite nyförvärv kunde Stewart leda laget till en fjärde plats i Southern League. Ligan beslöt sig för att utöka med division två 1920 och Cardiff Citys ansökan beviljades och 21 år efter bildandet av klubben och tio år efter att de blev proffs var Cardiff city i ligan.
Notabelt är att Bartley Wilson som startade klubben höll på i olika roller fram till dess att han som assisterande sekretare 1954 gick i pension vid 85 års ålder!
Nåväl inför starten i division 2 satsade manager Fred Stewart på att förstärka laget. Det dyraste nyförvärvet i klubben dittills blev Jimmy Gill som för £750 lockades från Yorkshire och The Wednesday till Cardiff. Ett lyckat köp för Gill gjorde 83 mål på sina 184 matcher han gjorde under sina ses säsonger på Ninian Park.
Den 30 augusti kom 23 tusen för att se första ligamatchen mot Clapton Orient som slutade mållös. Fast bara fem dagar senare fick hemmapubliken se mål, 23 000 kom mot Stockport County och fick se en hemmaseger med 3-0. Stewart återvände i november till The Wednesday och betalade £3 500 för 32 år gamle Jimmy Blair.
Cardiff visade sig vara det bästa laget under Stewarts ledning och blev uppflyttade under sin i sin första säsongen och det var endast på lite bättre målkvot som Birmingham City vann division 2. Publiksnittet var imponerande 28 000.
Även i Cupen gick det bra, Sunderland, Brighton och Southampton besegrades på vägen till kvartsfinal hemma mot Chelsea. Över 50 såg Cardiff vinna med 1-0 och gå vidare till semifinal mot Wolverhampton Wanderers.
Första matchen på Anfield Road slutade 0-0, men kan ändå nämnas eftersom för första gången kom kung och drottning till matchen. Omspelet på Old Trafford inför 74 000 men där tog sagan slut Wanderers vann med 2-1.
Första säsongen i högsta serien 1921/22 slutade med en fjärde plats, trots att klubben tvingades använda 30 spelare (en otrolig siffra då) på grund av att så många var borta på landslagsuppdrag. Säsongen efter märktes detta då City hade sex spelare borta på grund av landslagsuppdrag i matchen mot Sheffield United den 14 april, men Cardiff vann ändå med 1-0.
Säsongen 1923724 är den bästa genom tiderna för Cardiff City. Inför sist matchen ledde Cardiff serien en poäng före Huddersfield Town Yorkshirelaget vann sin match hemma mot Nottingham Forest med 3-0, vilket gjorde att Cardiff måste vinna borta mot Birmingham City. Vid ställningen 0-0 fick Cardiff en straff, men normalt stensäkre straffskytten Davies sköt rakt på målvakten och matchen slutade 0-0 och Cardiff city förlorade titeln på målkvot med 0,024. Inget annat lag har någonsin förlorat med så liten marginal.
Säsongen därpå var det dags för första framträdandet på Wembley där Sheffield United med fyra tidigare titlar stod för motståndet. Tack vare ett enkelt misstag lyckades United vinna sin femte titel med 1-0.
1926/27 vann Cardiff FA-Cupen. I ligan slutade man fyra med ett snitt på bara 14 000 ett faktum som kan hänföras till den stora generalstrejk som genomfördes 1926 i England. Att med liten strejkersättning gå på fotboll var för de allra flesta inte möjligt.
Fast FA-Cupen gick bra. Först besegrades Aston Villa på Ninian Park i tredje omgången med 2-1. En resa till Darlington i norsöstra Engand slutade med seger 2-0. I femte omgången besegrades Bolton Wanderers borta med 2-0.
Chelsea som låg i toppen av division 2 var nästa motståndare. 70 184 åskådare tog sig till Stamford Bridge för att se matchen sluta 0-0.
Omspelet i Cardiff lockade 47 852 till Ninian Park i en match som skulle leda till regeländringar i Cupen. Vid ställningen 2-0 till hemmalaget fick Chelsea straff. Andy Wilson gick fram för att lägga straffen och Cardiffs målvakt Tom Farquharson backade in i målet. Fast när Wilson sprang för att slå till bollen då rusade Farquharson ur sitt mål och stoppade bollen vid målgården. Som en följd av detta ändrades regeln till den nu gällande att domaren måste stå kvar på linjen.
Chelsea kvitterade tros detta till 2-2 men ytterligare ett hemmamål gjorde slutställningen till 3-2 och semifinal. Reading besegrades med 2-0 på Molineux och Cardiff var åter på Wembley.
Denna gång stod Arsenal för motståndet. För första gången i Cupens historia hamnade pokalen utanför England. Med ett mål gjort av Hughie Ferguson besegrades Arsenal den 23 april 1927, i den första direktsända finalen i radio. Det blev fler cupsegrar även Wales cup vanns, Rhyl besegrades med 2-0 och Charity Shield vanns över Corinthians med 2-1. Följande säsongen som slutade med en sjätte plats avslöjade inte Cardiffs kommande öde. Säsongen därpå åkte laget ner till division 2 en sejour som blev tvåårig innan det bar ner till division 3 södra 1931 med bara 8 segrar på 42 matcher. 1933 lämnade så manager Stewart rodret efter 22 år. 1933/34 tvingades Cardiff ansöka om att få stanna kvar och lyckades. För att gnida salt i såren brann huvudläktaren på Ninian Park ner i januari 1937. Fast nu var botten nådd och resultatet började ta sig och publiken återvända, men så kom andra världskriget 139 vilket satte stopp för ligan fram till hösten 1946.
När väl fotbollen kom igång vann Cardiff City division 3 södra säsongen 1946/47 och drog mycket folk över 51 000 i derbyt mot Bristol City. Säsongen därpå fortsatte publiken strömma till snittet blev över 36 tusen med toppnoteringen 56 018 mot Tottenham Hotspurs i oktober.
1950/51 var det nära att Cardiff gick upp till högsta serien, men föll på mållinjen säsongen därpå gick det bättre två i serien efter Sheffield Wednesday. Uppflyttning kom i säsongens sista match mot Leeds United som besegrades med 3-1 inför drygt 52 tusen åskådare.
Första säsongen i ettan slutade med en tolfte plats och drygt 38 tusen i snitt, toppnotering kom mot Arsenal som lockade 57 893 som såg 0-0 matchen. Efter att sakta krupit ner i tabellen var det dags att ta klivet ner 1957.
1959/60 var laget tillbaka i ettan men två år senare bar det ner till tvåan igen.
Trots spel i tvåan blev det spel i Europacupen under 60-talet eftersom laget vann cupen i Wales i part och minut. 1968 kom så höjdpunkten Cardiff nådde semifinal i cupvinnarcupen. Hamburg SV stod för motståndet, walesarna spelade oavgjort 1-1 på bortaplan, men hemma på Ninian Park var det tyskarna som drog det längsta strået och vann med 3-2. Manager under de här åren var Jimmy Scoular och numer kallas hans tid för the Scoular years.
70-talet inleddes med nedflyttning till division 3, men 1976 var det dags för uppflyttning till tvåan. I september 1977 satte Cardiff ett mindre trevligt rekord. Detta genom att ha den lägsta publiksiffran i cupvinnarcupen, endast 3 631 kom för att Fk Austria spela 0-0 .
Publiken fortsatte att minska och var i början av 80-talet nere på 4000 och 1982 blev det respass till division 3. 82/83 gick laget upp bara för att säsongen därpå åka ur igen och 1985/86 bar det iväg ner i källaren det vill säga division 4 och publiksiffrorna sjönk till 3000.
1988 var laget tillbaka i trean och 1993/94 vann Cardiff division 3. På plan gick det bra, men bakom scenen var det bråk mellan manager och spelare vilket gjorde att flera lämnade och vips var Cardiff tillbaka i fyran igen. Efter ytterligare lite upp och ner återfinns nu Cardiff i division 2 och ägaren förre Wimbledonägaren Sam Hamman har planer på att återföra Cardiff till den yttersta eliten i England.
Källa Cardiff Citys hemsida
