Wednesday -Arsenal 3-3 och 2-2
Vid målet kändes det som om att ha samlag med 100 boaormar. Vilken lycka. Om 5 cupmatcher 1979.
Året då jag fick uppleva något som ingen nu levande kan vara med om. Att få se omspelsmatcherna tre och fyra i FA Cupen.
Nuförtiden blir det straffar
Januari 1979, gällde gamla regler när jag och min kompis kom till London hade Sheffield Wednesday div. 3 och Arsenal div. 1 mötts två gånger.
Först hemma på Hillsborough den 6 januari inför 33 635 i FA Cupens 3:e omgång 1-1. Jeff Johnson målskytt för the Owls. Målvakt i denna och följande matcher var en viss Chris Turner.
Att matchen överhuvudtaget kunde genomföras denna kalla och snöiga vinter berodde på att hundratals frivilliga skottade planen på lördag morgon på Hillsborough. Jack Charlton då manager fick vädja till fansen i början av andra halvlek att sluta kasta snöbollar på Pat Jennings när han stod nedanför stod nedanför the Kop
1--1 alltså och omspel på Highbury den 9 januari inför 37 987 åskådare.
Rodger Wylde fick en lång boll och tog sig förbi mittbackarna Willie Young och David O´Leary för att sedan placera bollen bredvid Pat Jennings. 1-0 till Wednesday och endast de som var på matchen fick se målet. För BBC:s kameraman hade fortfarande tepaus när Rodger gjorde mål i den 50:e minuten.
Det var nära att det bara blivit två matcher, för klockan på Highbury visade full tid, när Arsenal fick hörna och Liam Brady smällde in kvitteringen.
VARMBALLONG
Det betydde omspel på neutral arena, men det var inte det lättaste att hitta en spelduglig.
Leicester var enda stället i England.
De använde en stor ballong som lyftes upp över planen och så blåste man ner varmluft för att förhindra frosten från att få fäste i gräset.
Vi for med tåget till Leicester, eftersom det var utsatt tågstrejk på tisdag och torsdag betydde det att tågen slutade gå redan på måndagskvällen. Därför fick vi hyra ett rum för natten. Vi hittade ett billigt Bed and Breakfast och ägarparet blev mycket förvånade när vi förklarade varför vi var i Leicester.
- Va! Komma ända från Sverige för att se ett division tre lag, ni kan inte vara kloka. Men varmt välkomna var vi. Rummet vi hyrt visade sig vara litet, det var som en trekant (obs inga snuskigheter)
och det var precis två sängar fick plats med gaselement och handfat.
Strunt samma, det var fotboll och Wednesday. Efter en uppladdning på en trevlig Pub gick vi in på Filbert Street. Den här kvällen var det säkert 3-4 minusgrader i luften och man småfrös, men väl inne på ståplatsläktaren bakom ena målet var kylan inget problem. Tvärtom blev det kokhett.
Denna första kväll i Leicester var det trångt på Wednesdays läktare. Till sist upphörde markkontakten och resten av matchen hängde jag i luften kändes det som.
SAMLAG
Fast vad gjorde det, stämning var magisk alla gav järnet, supportrar, spelare rubbet.
Arsenal tog ledningen i 33:e minuten, Liam Brady Det tog dock inte lång stund förrän vi kvitterat. I 36:e minuter gjorde förre Arsenalspelare Brian Hornsby 1-1 genom att ta vara på en frispark in i straffområdet serverad av Ian Porterfiel.
Vid målet kändes det som om att ha samlag med 100 boaormar. Vilken lycka.
Den varade en bit in andra halvlek då Arsenal återigen tog ledningen, denna gång var det Sunderland som på pass från Liam Brady. Detta skedde i 69:e minuten och förra gången tog det tre minuter innan det var kvitterat nu fick vi stå ut i det dubbla. Då frälste Hornsby återigen halva Filbert Street genom att sätta en straff.
Det var Pat Rice som dragit ner Wylde i straffområdet och efteråt sa Brian Hornsby att:-
Det var det underbaraste mål jag gjort.
Bara att hålla med. Nu följde en fruktansvärt spännande avslutning och sen förlängning i 2 x 15 innan matchen blåstes av och 25 011 åskådare lämnade Filbert Street nöjda.
David var fortfarande kvar i matchen mot Goliat.
Tidningarna skrev efteråt om att Arsenal inte lyckats ta sig förbi Charltons stenhårda grabbar och Arsenal fick se sin egen spelare Brian Hornsby, en spelare de sålt bort för småslantar var den som satte två mål i baken på mäktiga Arsenal.
Efter matchen var det raka vägen till rummet. Väl inne var det dags att fatta ett beslut.
Sätta på gaselementet eller inte. Eftersom vi båda var ovana vid gas blev vi övertygade om att det är farligt med gas och gick och lade oss utan att slå på nämnda anordning.
Fy farao vilket dumt beslut,, det var knappt vi levde på morgonen. Vi var halvt ihjälfrusna och ångrade oss bittert att vi inte använt gas i ett dragigt, och oisolerat rum i Leicester när det flera minusgrader.
Flera muggar hett te senare på morgonen tog vi bussen tillbaka till London, nöjda med att ha fått se en jättematch,
Nu utan en tanke på det skulle bli mer fotboll, på grund av kylan. Det här var på chartertiden, en vecka från söndag till söndag och fick man en match var man nöjd.
Hur fel hade vi inte. Vid ankomst London såg vi i kvällstidningen att det skulle bli ny match redan på onsdag.
Onsdag bar det iväg norrut igen och när vi anlända till samma B&B så var värdparet nu övertygade om att vi inte var som vi skulle vara mellan öronen men välkomna? O ja.
Denna den fjärde matchen hade lockat lite färre åskådare 17 008 och det kanske inte var så konstigt. Tågstrejk på tisdag, torsdag och svinkallt och lägg till detta att folk bara haft en dryg dag fixa resan till Leicester.
Nå, vi som var där fick se en otroligt händelserik match där man kastades mellan hopp och förtvivlan.
Det var Wednesday som tog ledning minuten första timmen var spelad. Försvaren David Rushbury var uppe och nickade in en frispark från Porterfield. Bara fem minuter senare drog samme Rushbury ner Rice i vårt straffområde, straff!
Liam Brady stegar fram och klipper till... Turner räddar!
Fast den lyckan var inte långvarig, minuten senare nickar Stapleton in ett inlägg.
Liam Brady var nog genomgående Arsenals bäste och farligaste spelare i alla matcher, men i synnerhet i de två jag såg, han var överallt och skapade farligheter och gjorde mål.
Det var också Brady som slog hörnan som Willie Young nickade in till 2-1 i 75:e minuten.
Det dröjde till i 85:e minuten innan kvitteringen kom då Lowey lyckades få in bollen i röran efter en hörna.
FÖRLÄNGNING
Det tog Arsenal och Stapleton bara 2 minuter att göra 3-2, men Wednesday gav inte upp, det kämpades om varje meter, varje boll, allt.
Betalningen kom i 103:e minuten då Rix drog ner Hornsby i straffområdet,
Brian Hornsby tog själv hand om straffen och kvitterade 3-3, vilket också blev slutresultatet.
Efter matchen hyllades Wednesday för sitt mod och kämpaglöd och fotbollskunnande, supportrarna fick också massor av beröm från alla, inklusive polisen i Leicester.
Tyvärr för mig och min vän blev det ingen tredje match i Leicester vi var tvungna att åka hem.
Matchen spelades måndagen den 22:e följdes via BBC, men det var som att kola med papper på och det stod klart ganska tidigt att det var Arsenals match , två mål av Gatting och Stapleton avgjorde matchen.
En match som lockat hela 30 275 varav OTROLIGA 20 000 från Sheffield.
Sagan var över, men minnet lever och ingen kan ta ifrån Wednesday denna cupfest.
