Lagbanner

Inför Owls vs Bees

Sheffield Wednesday tar idag emot Brentford. Tigrar rådde inte ugglorna på, men Bin kanske går bättre? De är i allafall mindre även om man inte ska underskatta en arg bisvärm.

Det är ett ruggigt luggat ugglelag som tar sig an Brentford på Hillsborough idag.
Allt som kunde gå fel, gick fel med råge mot Hull i onsdags. Inte nog med det, Guylian Ndumbu-Nsungu skadade sig och är borta i två veckor. Det gör att Lee Peacock som fick hoppa in och ersatte honom, matchovan efter tre månaders frånvaro på grund av skada, lär starta ihop med SuperMac.

Några nyförvärv är inte heller att vänta två spelare var på G, men deras respektive manager sa nej till att låna ut dem till Wednesday.

Alun Armstrong i Doncaster som nämts som nyförvärv, men är inte aktuell för spel i den blåvitrandiga tröjan låter Paul Sturrock meddela.



Drew Talbot startar på bänken och Graeme Lee kan också vara ett alternativ. Paul Sturrock menar att samma fel som backlinjen gjorde mot Hull inte ska behöva ske. Spelarna har fått se på video med egna ögon vilka fel de gjorde mot Hull.

Brentford kommer till matchen stärkta av att ha sjungit julsånger i onsdags, alla utom managern som var på Hillsborough och spionerade. Han imponerades av publiken och räknar med att upprepa Hulls seger.



KONTAKTER LAGEN EMELLAN


Ingen av de båda lagens spelare har uppträtt i motståndarens dräkt.

STATISTIK



22 gånger har Sheffield Wednesday och Brentford mötts. och det är så jämt det kan bli lagen emellan.
Senast det begav sig den tionde april i år blev det följaktligen oavgjort 1-1.

Totalt (Wednesday först)
22 6 10 6 32 - 30

Hillsborough

11 3 6 2 14 - 13

Griffin Park

11 3 4 4 18 - 17


HISTORIA

Brentford som grundades i oktober 1889 har en lite ovanlig bakgrund. Många lag har ju sin bakgrund i kyrkor eller cricket till exempel, men Brentford har sina rötter i en roddklubb!

Medlemmarna i Brentford Rowing Club tyckte de skulle ha något att göra när det var vinter och rodden på Themsen låg nere. Först föreslogs att klubbens skulle heta Brentford Rowing and Football Club, men för att inte blanda ihop verksamheten bestämdes att fotbollen skulle bedrivas i en separat förening, Brentford Football Club.

Fast det tog klubben ytterligare en vecka att bestämma sig för vilken typ av Football som skulle spelas association eller rugby. Med röstsiffrorna 8-5 blev det Soccer.

Färgerna på dräkten skulle vara laxrosa, rött och ljusblått, samma som roddklubbens. Fast idag skulle ingen känna igen the Bees i sån skrikig dräkt. Som bekant spelar laget sedan länge i rödvitrandiga tröjor, svarta byxor och strumpor.
23 novemberspelade laget sin första match i närheten av sin nuvarande arena Griffin Park.
1894 spelade laget på Cross Roads i South Ealing västra London och det var vid denna tid laget fick sitt smeknamn The Bees.

En viss J.H Gittens som var knuten till Borough Road College och som bara spelade en match just före sekelskiftet. Denne Gittens övertalade en av sina kollegor att komma och titta på hemmamatcherna. Skolan Borough Roads stridsrop på den tiden var Buck up B: s
Ungefär raska på grabbar från Borough fritt översatt.
Fast resten av publiken missuppfattade det hela och trodde att B: s var lika med Bees och så skrev tidningarna så inom några år var Bees etablerat som smeknamn på Brentford. Så kan det allts gå till när ett lag får sitt smeknamn.

Säsongen 1899/1900 bötfälldes klubben med £10 och avstängdes en månad för att de betalt spelarna pengar, de var alltså amatörer. Det gjorde att klubben tvingades bli professionell. 1904 var året då laget flyttade till det som har blivit bikupan för Brentford, Griffin Park.

Klubben spelade då i Southern League och det först efter första världskriget som Brentford invaldes i ligan. Året var 1920 och ligan var division 3 södra.
Första säsongen slutade laget näst sist och tvingades söka om omval liksom säsongen 1924/25 båda gångerna beviljades ansökan.
Det var först när en före detta domare Harry Curtis kom till klubben 1926 som det började surra i kupan. Under en tioårsperiod med början 1929 blev Brentford ett topplag i England.

Säsongen 1929/30 sattes ett rekord som är oslaget till denna dag. Laget vann samtliga 21 hemmamatcher med en imponerande målskillnad på 66 - 12. Brentford gick sedan från division tre till ettan på tre säsonger 1933-35.
Drömmen klubben haft om att få möten den tidens giganter Arsenal med tre raka ligatitlar blev verklighet.

Tre veckor innan lagen skulle mötas på Griffin Park var det stora samtalsämnet som aldrig förr i klubbens historia.
Klubben hade förberett sig på att ta in maximala 40 000, men det kom bara 30 000, kanske beroende på att alla talat om det skulle bli fullt att folk struntade att gå dit.

Arsenal kom till matchen, med nio landslagsmän, men det var Brentford som tog ledningen med 2-0 i första halvlek och trots en enorm press från Arsenal i andra halvlek kom man inte närmare än 2-1 och glädjen var enorm på Griffin Park och ett jättevrål ekade över västra London.

När serien var färdigspelad hade Arsenal inte bara tappat serietiteln utan Brentford kom till och med före i tabellen och blev bästa Londonlag. Brentford slutade femma, klubbens genom tiderna bästa ligaplacering.

Sedan kom andra världskriget och ligan tog paus. När spelet återupptogs 1946 vann Brentford fyra av de fem första matcherna och supportrarna trodde att storhetstiden skulle fortsätta. Tyvärr för dessa blev så inte fallet, för med bara fem segrar till undersäsongen åkte laget ur division 1 och har sedan dess aldrig varit där igen.

När mötte Leicester City i FA-Cupen den 26 februari, 1949 sattes det gällande publikrekordet på Griffin Park 38 678.
Fat i ligan gick det sämre och botten nåddes 1963 då laget åkte ner i division fyra. Fast säsongen därpå vann laget division 4.
Division tre fotboll gällde fram till säsongen 65/66 då Bees åkte ner i fyran igen.

I mitten av januari 1967 kom det ett hemskt besked. Grannen Queens Park Rangers förhandlade om att ta över klubben, vilket hade betytt slutet för Brentford.

Något som givetvis möttes med ett ramaskri och en grupp på fem personer under ledning av Ron Blindell gick in och räddade Brentford från att tas över av QPR.

Ron Blindell dog 1969, men kommer för alltid att kommas ihåg som mannen som räddade klubben. Fast snåla tider kom att råda framöver under många år, men klubben lyckades trots en minimal budget lyckades laget bli trea i division fyra 1971/72 och gå upp i trean. Då ska man veta att managern Frank Blunstone hade 14!!!! spelare att tillgå.

1991/92 tog sig Brentford tillbaka till division två eller division ett som det hette då, vilket var 54 år sen senast.
Senast titeln kom 1998/99 då laget vann division 3.






Lennart Odström2004-12-11 06:47:00

Fler artiklar om Sheffield W