Rugbyfotbollens tid är nu!
Fotboll behöver inte vara vacker, men kan man tänka sig fotbollen utan Henry,Giggs,Robben eller någon annan av dagens superstjärnor? I Sheffield verkar den grå stålstaden lagt på ytterligare ett lager av grått hölje, från stål till kol på tio år
Paul Sturrock. Hur ska jag beskriva denna man för er otrogna? I Sheffield precis som i nästan varenda annan engelsk stad följs fotbollen fanatiskt.
Trots att staden har två lag ( Wednesday och Pigs ) så har båda 20,000 + på sina hemma matcher. Båda lagen är svältfödda på framgångar och hur länge sedan United var i fotbollens finrum tror jag inte ens deras fans kommer ihåg.
Mr Sturrock kom från ett kris lag till ett annat ( Saints till Wednesday ). Chris Turner hade inför säsongen rensat i spelar truppen och släppt flera av lagets bättre spelare samt flera av lagets spelare med modell större lönecheck.
Tre spelare flyttade bara en bit bort till Pigs United och att gå från en klubb till en annan i samma stad får ju konsekvenser för fansen.
Turner hämtade nu in tio st nya spelare ( Chelsea modell mindre ) och detta var året då vi äntligen skulle resa oss ur askan och påbörja vår resa tillbaka till Premiership.
Man spelade fin och underhållande fotboll mot lag som Walsall och Torquay, men dom sparkade sig rakt igenom matcherna. Turner började dock extremt bra med fem raka segrar ( fyra i ligan en i lcupen ). Sedan kom fyra utan seger. Bornmouth satte punkt för Turners tid i klubben och som vanligt var det managerns fel.¨Turner som kom 02 till klubben hade gjort sitt och hans idé skulle dö med honom.
2004-09-23 utses Sturrock till manager.
hans motto? Sparka oss upp till "Championship".
Efter en förlust mot Stockport säger han:
"Fundamental errors trying to play nicey, nicey football when it's not needed!"
Han lade in extra träningar och lät proffsen och idolerna träna som aldrig förr. Efter ett tag gav det resultat och man började vinna mer än man förlorade. Nu har man sju raka utan förlust( fem vinster två förluster ). Han har gjort mycket bra men efter alla dessa rader så kommer min fråga:
Har han förstört fotbollen?
Med ligans i särklass största "fanbase" och en av Englands anrikaste och finaste arenor så är det inte konstigt att alla lag som kommer dit kämpar som aldrig förr för att bevisa att dom kan spela inför en så stor publik. Men dessa fans är svultna på framgång och bryr sig inte hur man vinner bara man tar dom där tre poängen. Den största stjärnan man hade i anfallet senast man var i Premier Leuage var ju självklart Paolo Di Canio, finess och passion, till dagens McLean, spring och släng.
Det har över åren blivit sämre och sämre spel i takt med klubbens fall. The sleeping giant som Owls ofta kallas i media sägs ha vaknat nu under Sturrock, men en del av mitt hjärta dog då klubbens isärklass bästa FOTBOLLS spelare fick sparken igår. Guylain Ndumbu-N´Sungu blev årets spelare förra säsongen och var Turners juvel.
Inte sedan Dicanio har man haft en spelare som fick publiken att vråla av glädje varje gång han rörde bollen. Men han försvann ibland ur vissa matcher och var inte tillräckligt fysisk för att ta en plats under nya bossen Sturrock. Det är som i landslaget när Linderoth eller Mild tar Anders Svenssons plats.
Men Sturrock har fört laget till en fjärde plats och fansen är så lyckliga att dom flesta inte bryr sig. Ersättaren Quinn värvades från Holland för att ersätta honom. En stor engelsk target player som ska stångas och få fram bollen till McLean.
Sungu var en ljuspunkt i det mörka Sheffield och den glädjen man kände när han spelade är förmodligen borta för alltid om Sturrock får som han vill. Rugbyfotbollens invadering är snart fullbordad och det är inte för att vi har det bästa laget vi kommer gå upp, det är för att vi sparkar hårdast och springer längst.
Missuppfatta inte min artikel för jag är inte den som är emot hjärta i fotbollen. Jag älskar engelsk fotboll och fnyser åt alla som försöker säga orden Serie A och La Liga. Men från att ha varit bara långbollar och bara kriga till ett snabbt tekniskt passnings spel känns det nu som Sheffield har gått tillbaka till 80-90 talets fotboll.
Men det kanske är rätt sätt? Vad vet jag? Jag är bara en vanlig liten kille som förmodligen aldrig kommer ha något att säga till om när det gäller sådant.
Jag kommer hurra och sjunga efter varje vinst, och kommer trösta mig själv efter varje förlust, precis som vanligt. Men numera kan man inte se hur en spelare ( läs Sungu ) drar fyra fem spelare för att sedan iskallt chippa målvakten.
En bra jämförelse är Arsené Wengers Arse-nal. Henry ( för mig världens bästa anfallare ) är Arsenal. Skulle Arsenal vara samma lag utan Henry,Ljungberg,Pires och Bergkamp?
Att se honom göra mål är njutning. Han har teknik, snabbhet och hjärta, allt i ett.
Man tittar hellre på Arsenal än Manchester United. Ferguson och Sturrock är båda skottar, är det i Skottarnas natur att spela "fult"?
Nu slutar min klagosång och det ända jag säger är
UP THE OWLS!
