Sheffield spelar i Championship nästa säsong!!!
Se upp Blades och Leeds, nu kommer vi!
Hur ska man kunna skriva en matchrapport efter matchen?
Jag var så nära gråten ett tag att jag allvarligt funderade på att storma ut från Olearys i Borås bara för att visa min förtvivlan, tack gudar för att jag inte gjorde det!
Klockan tre vandrade jag och min respektive in på Olearys och fick vår egen sektion som lovat. Det beställdes in en Bishops finger för att värma upp till Sky´s mycket fina inför program och när man hörde och såg 40,000 + Sheffield Wednesday fans på plats i Cardiff så reste sig ett och annat hårstrå.
Sturrock gjorde en ändring i startelvan, Matt Hamshaw frisknade inte till och det gav Brunt chansen.
Med svettiga händer lyfte jag glaset i salut samtidigt som matchen sparkades igång. Dom första femton minuterna var inte mycket att se på, det var två lag som kände på varandra och felpassen lös inte direkt med sin frånvaro.
Men efter dom femton första trevande och tråkiga minuterna så började matchen ta fart, till dom tillresta sheffield fansen och min egen stora förtjusning.
Samtidig så får vi sällskap av en kompis som kommer för att stödja Sheffield av sympati, själv är han Manchester United fan, men alla är vi inte perfekta.
Mycket lagom till hans ankomst så blir matchen till och med sevärd. Quinn och Brunt är mycket bra och det är dom två som står bakom det mesta. McGovern som nästan ALLTID spelar högerytter spelar på vänsterkanten och Brunt spelar då på McGoverns högerkant.
I den sextonde matchminuten så skapar Quinn en bra chans för Brunt som kommer helt ren från sin höger kant, men han lyckas göra något av en Shevchenko och skjuter nästan rakt på målvakten. Jag som enda riktiga Sheffield Wednesday supporter på Olearys sjöng med i ramsorna lite halvhjärtat men kunde inte riktigt njuta av matchen då nerverna satt på min ljuvt blåvita matchtröja.
På bänken satt skyttekungen McLean för första gången på månader och det vattnades i munnen redan efter 20 minuter då man hoppades på att han skulle komma in och frälsa oss, hur rätt man kan ha ibland?
Owls hade mer boll och mer målchanser den första halvtimmen men Hartlepool hade en bra chans efter en hörna efter drygt fyrtio minuter då Boyd fick stå omarkerad och skjuta från äckligt nära håll, som tur är skjuter han långt över med en sneträff.
Då hade Monkeyhangers redan bytt ut Butler mot Williams och McGovern hade haft en bra chans redan. Det var Owls som hade övertaget och när min kära flickvänn som inte alls är intresserad av fotboll säger "nu borde Sheffield mål på övertid, det skulle vara perfekt". Så visst händer det. Rocastle spelade vägspel med Peackock och sprang sig fri två meter från mål på vänsterkanten och lägger in den till en framstörtande McGovern... 1-0 OWLS! Jag skäms inte över att säga att mitt hesa skrik överröstade både kommentatorer och barens formel 1 oväsen. Lyckan delade jag inte minst med min fader som tagit sig ner till Stockholm för att se matchen tillsammans med två av våra trogna medlemmar på Svenskafans, och han ringde kort därefter och vi vrålade i mobilerna och sjöng lyckligt.
Halvtid.
Domarn hade blåst av matchen och då vandrar Torbjörn och David Gunnarsson in ( David skriver för pompey på svenskafans och Torbjörn är en legend i Elfsborgsleden). Dom sätter sig och vi börjar prata om Mattias Svenssons övergång till Elfsborg.
Jag hugger glupskt in på min fjärde Bishops finger och ser när matchen sparkas igång till jublet av 40,000 ditresta Sheffield fans. Otroligt nog så är jag säker på att Sheffield kommer att ta hem segern, men förstå chocken jag får då det helt plötsligt står 1-1, och det kommer från klarblå himmel! Föredettingen (Humphries) kastar ett långt inkast som når Williams som enkelt sätter dit kvitteringen. Det gjorde ont i hjärtat och att höra dom drygt 17 tusen Hartlepool fansen jubla, det kändes förnedrande.
Jag tröstade mig dock med att fortsätta dricka min ljuva Bishops finger men matchen hade jämnats ut och det var lite övertag för Monkeyhangers. Sweeney som var mycket bra för Hartlepool provade skott och Porter försökte han med, åt andra hållet var Brunt framme och oroade. McGovern kom in mer och mer i matchen och hans jätteskott i burgaveln var värt ett bättre öde. Trots att matchen var jämn så verkade som om Owls hade övertaget både på planen och på läktarna. Brunt hade en bra frispark tätt över och Hartlepool svarade med att kasta in Daly i anfallet. Med sin första kontakt med bollen ordnande han en farlig frispark som Strachan tog, och vem är där och nickar in bollen? Visst är det Daly...
1-2 Monkeyhangers.
Jag vet inte riktigt vad som hände, hur han kunde få gå upp omarkerad och nicka in 1-2 så enkelt.. så snyggt!
Jag var nära gråten och började fundera på att fegt sticka hem och sura. Men jag stannade kvar och fick se Sturrock göra tre byten. Talbot, Collins och... Steve McLean?! nu började det osa historia över det hela och jag försökte att inte bita av resterna på mina nagelband.
När hoppet började sina så steg lovande talangen Talbot fram, han tog sig fram mot straffpunkten helt fri och rivs ner av Westwood. Straff Wedesday! Korrekt dömd straff och korrekt rött kort, modigt av domaren att ta det beslutet i detta skede av matchen.
82:a minuten och fram stegar.. McLean?!
"Han har ju inte rört en boll på flera månader för f*n" vrålade jag mot tv skärmen. Hjärtat var det enda jag hörde när han stegade fram mot bollen, målvakten är på den! Men visst går den in!! Och mina stämband fick utstå ytterliga vrålande och herregud så skönt det var! Jag, och säkert min far och resten i Sthlm, vrålade ikapp med publiken och en tre tons Sheffield United supporter skulle inte kunna hindra mig från att glädjas! McLean fixar målet som 40,000 väntar på och det hörs på läktarna
Det var tunga Hartlepool ben som försökte stå emot den blåvita vågen, som hade en ocean av sjungande fans bakom sig, att ta ledningen i slutet. Wood var nära att sätta dit sista bollen, Brunt var nära han med och McGovern var framme och oroade med ett bra skott.
Förlängning.
Det väntade 30 minuters pina. Nervositeten var det värsta jag vart med om i mitt liv! Men mina nerver lugnades av ett underbart mål av Whelan fyra minuter in på extra time. Glen stormar mot Nelson som missar rensningen och Whelan kan finta bort en back och sätta dit 3-2 målet! Vi är nära nu tänktHerregud gissa om det sjöngs och vrålades både på läktarna och på Olearys i Borås!
Wednesday spelade smart nu och att dom var en man mer märktes, man rullade boll och spelade smart. Tiden gick och när Talbot fick göra 4-2 i den 120:e minuten så var det klart, Sheffield Wednesday spelar derby mot Blades nästa säsong!
Slutsignalen.
Publiken jublade, spelare dansade och managern skuttade glatt omkring på planen!
Sheffield är klart för Championship!! Sturrock har gjort det! Nu tar spelarna semester direkt efter att dom firat på hotellet är dom lediga, om fyra veckor börjar försäsongen.
Det kan tyckas som en osamnanghängande matchrapport men jag har inte smält det riktigt än, vi går upp och lyckan vi alla känner är total!
UP THE OWLS!!
