Sheffield Wednesdays historia del 3c
BROWNS GYLLENE ERA 1920-1935
Följande säsong inleddes med en mittenplacering. Detta orsakat av en skral bortaform inte en seger på främmande mark till dess att Wolves besegrades på Molineux med 5-3 i oktober. Detta ledde sedan till åtta segrar i de följande nio matcherna inklusive ännu en imponerande triumf på resande fot på Villa Park med 6-3. Något som lyfte Wednesday tillbaka till att vara med i toppstriden, vilket underströks av att ligaledarna Arsenal fick ge sig med 3-2 på Hillsborough.
När Wolverhampton i returmötet i mars avfärdats komfortabelt var Wednesday, med en match mindre spelad, bara två poäng efter Harry Chapmans Gunners som hållit i taktpinnen.
Fast i detta läget kanske Browns miss att inte förstärka spelartruppen under sommaren ledde till att hoppet om en grandios avslutning bröt ihop i hans sista hela säsongen. Detta sedan skador och avstängningar försvagat en redan liten trupp gjorde att det bara blev tre segrar på de avslutande nio matcherna. Och Owls haltade än en gång in på en tredje plats när så mycket mer såg ut att bli möjligt.
Fast ännu en gång så genomförde gjorde Brown inga stora förändringar efter säsongslutet. Ett beslut Brown säkert ångrade efter tre förluster på de inledande fyra matcherna säsongen 1933/34. Ska sanningen fram var nog inte Browns hjärta längre hos laget sedan hans fru hastigt avlidit under sommaren och i och med att hans egen hälsa snabbt försämrades så lämnade han n in sin avskedsansökan efter bortasegern med 3-2 på Goodison Park i den femte omgången. Bob Brown som utan snack varit den störste av alla manager genom tiderna.
Joe McClelland Browns medhjälpare tog över ansvaret tillfälligt , men det skulle visa dröja tre månader innan en ersättare kunde presenteras av klubben. Efter ett misslyckat försök att locka före detta Owlsspelaren Seed från sin managerpost i Charlton Athletic, så blev det en veteranspelare från Aston Villa Billy Walker som tog över styret på Hillsborough.
Det var 36 åringens första jobb som manager. Trots det så fick den förre landslagskapten omedelbart fart på Wednesday. En serie på sexton matcher utan förlust gjorde att laget skuttade upp till en mittposition och även framgångar i FA-Cupen.
Fast i den femte omgången blev det stopp mot Manchester City fast det krävdes omspel. Hemma på Hillsborough inför rekordpubliken 72 831(ett rekord som står sig för evigt) blev det 2-2 och omspelet förlorades alltså.
I ligan följde en knapp 1-0 seger som tog Owls till en femte plats, men en halvblek insats under de två sista månaderna, där en chockförlust med 1-5 på Bramall Lane ingick, så slutade Wednesday på en trots allt respektabel 11 plats.
Optimismen steg när Walker återvände till Villa Park för att värva skotske landslagsbacken Joe Nibloe under sommaren.
Tre segrar på de fyra första matcherna gjorde att Wednesday låg överst i tabellen. Trots att Walker ärvt ett ålderstiget lag så fanns det fortfarande potens nog i laget för att sopa till Liverpool med 4-1, Spurs och Birmingham City med 4-0 för att ännu en gång sluta som trea i ligan. Det var en bra prestation i sig, men den verkliga entusiasmen kom tack vare FA-Cupen. För Wednesday hade för första gången på 28 år åter nått finalen och för första gången under tvillingtornen på Wembley.
Motståndare var West Bromwich Albion som lyckades utjämna två gånger så att Palethorpe och Hoopers båda mål inte räckte mer än till oavgjort mitt i matchen match som böljade fram och tillbaka. När så Albions missade ett jätteläge att ta ledningen kunde Wednesday avgöra med två matchavgörande mål på slutet. Målgöraren och yttern Ellis Rimmer hade gjort mål i varje cupomgång på vägen till Wembley och när han slog en boll förbi Albions målvakt i den 86:e minuten såg det ut som att trofén var på till södra Yorkshire. Två minuter senare stötte Rimmer in målvaktens retur på ett skott från Hooper. Därmed kunde förberedelserna för mottagning och en rundtur i en öppen dubbeldäckare ta sin början.
Med en driftig ung manager i ledningen, FA-Cupen i troféskåpet och ett rekord bestående i att klubben på de senaste sju säsongerna bara slutat sämre än trea en gång, så såg framtiden ovanligt ljus ut.
Fast till och med i triumfens ögonblick blåste en gigantisk storm upp på mer än ett sätt.
* Det skulle dröja närmare tre årtionden innan Tottenham blev det första laget detta århundrade at ta hem dubbeln säsongen 1960/61. Detta händelsevis som Harry Cattericks Owls tätt i hälarna som slutade som tvåa i ligan och nådde semifinal i FA-Cupen.
Källa: Sheffield Wednesdays officiella hemsida
