So now you’re a yiddo: Lewis Holtby
I den här ”So now you’re a yiddo” artikelserien tänkte jag passa på att välkomna och skriva lite om Tottenhams nytillskott. Eftersom det bara blev två värvningar i januari blir det också bara två artiklar för den här gången. Turen har gått till den unge tysken Lewis Holtby.
Lewis Holtby föddes den 18 september 1990. Det skulle inte dröja länge innan fotbollen tog steget in i tyskens liv. Vid fyra års ålder blev han inskriven i sin moderklubb och började träna med Sparta Gerderath. Som elvaåring flyttade han sedan till Borussia Mönchengladbach. Men där gick det inte så bra. Holtby som mäter 176 cm (6 cm längre än Defoe) blev ifrågasatt för sina fysiska kvalitéer. Spelaren, eller barnet kanske man hellre ska säga, fick det hårda beskedet om att han var för svag och för långsam för att kunna spela fotboll och slutligen så släpptes han av klubben tre år efter ankomsten. Men som det fotbollsälskande barnet han var så var det inget som stoppade honom mot att fortsätta kicka läderboll. Som 14-åring gick Holtby till Alemannia Achen och tre år senare, vid 17 års ålder, fick han debutera för A-laget. Han spelade i klubben ytterligare två år och hann med att göra 8 mål på 33 matcher. Redan där och då hade han motbevisat sina tvivlare kring den fysiska storleken. Sedan blev han köpt till Schalke 04, ett av Tysklands största lag.
Även om Lewis tillhörde Ruhrklubben i fyra år så spenderade han faktiskt bara en och en halv säsong spelandes i Schalkes tröja. Det var först efter utlåningar till både Mainz 05 och VFL Bochum som Holtby på riktigt tog plats på Schalkes mittfält. Och inför den säsongen som han skulle bevisa sin plats gick han även ut med att kontraktet med Schalke inte skulle förlängas. Ett år och några månader senare (början på januari 2013) publicerade Tottenham en artikel på sin hemsida där man nöjt förklarade att man knutit till sig en ung talangfull tysk på fri transfer till sommaren. Lewis Holtby.
Oväntad skada bäddade för tidig övergång
Nyheten om att Lewis Holtby skulle bli spursspelare lagom till säsongen 2013/14 hann smälta i en vecka eller två. Sedan ändrades förutsättningarna för Spurs. Lagets bästa spelare under säsongen, Sandro, blev långtidsskadad och vips uppstod en lucka på mittfältet som behövde fyllas. Skulle svaret bli att ta in Holtby tidigare än väntat? Enligt Villas-Boas skulle man inte göra det: ”När man når en överenskommelse med en spelare som ska bli fri transfer så finns alltid den möjligheten, men det är inget som vi ämnar göra.”
Även om han inte skulle gått in och ersatt Sandro rakt av då de är helt olika spelartyper så blev ändå en hel del fans besvikna av uttalandet. Det saknades djup och bredd i truppen och kanske skulle Holtby vara svaret?
Vi kommer aldrig få veta hur mycket Villas-Boas ljög för media. Visste han inte att Holtby var på väg in redan i januari eller ville han lägga en rökridå för att inte påverka förhandlingarna? Oavsett vad så blev Holtby den 28 januari 2013 officiellt en Spursspelare till vrakpriset av 1,5 miljoner euro.
Varför Spurs, varför England?
Många var det som halvt som halvt blev tagna på sängen (däribland jag) när Spurs tillkännagav att man skrivit under ett för-avtal med Holtby. Visst, det hade varit lite surr om det bland media och ITK men i det stora hela var det lite som en blixt från klar himmel. För det första var han tysk och tyskar brukar vara kända för att trivas exceptionellt bra i sitt hemlands fotbollsklubbar och ligor och för det andra var han en så upphaussad talang att det kändes smått otroligt att han skulle gå som fri transfer. Och varför väljer man att gå från en klubb där man är firad stjärna och etablerad i startelvan samtidigt som laget regelbundet medverkar i Champions League till en klubb som inte alls är erfaren i Champions League och där ens status i laget börjar om från noll? För mig var det svårbegripligt. Men inte för Lewis.
Lewis Holtbys pappa, Chris Holtby, är en engelsman som blev stationerad i Tyskland där han träffade Lewis’s mamma via den brittiska armén. Chris som var en hängiven fotbollsälskare lät Premier League bli en stor del av sin sons uppväxt. Så här säger Holtby själv om sina engelska rötter och anledningen om varför han vill spela i Premier League: ”Ända upp till min 16-årsdag hade jag alltid en engelsk fotbollströja på mig. Vi bodde en liten bit från ett engelskt kvarter. Min pappa var med i RAF (Brittiska armén) hela sitt liv. Vi tittade på Premier League och jag blev uppväxt med brittisk TV. Jag har båda länder i mitt hjärta och det är därför jag alltid har drömt om att få spela i Premier League. Jag brukade alltid kolla det på tv och jag älskade matcherna, fansen och atmosfären!”
Så förklaringen till önskan att ta sig till England ter sig ganska enkel. Har man rötter från ett annat land än det man är uppvuxen och bosatt i kommer det alltid finnas en nyfikenhet och längtan bort till just de rötterna. Jag vet, för jag talar av egen erfarenhet. Men varför blev det just Spurs för Lewis då? Jag skulle kunna sitta här och spekulera i anledningarna men det känns tämligen onödigt när huvudpersonen själv kan få utrymme att motivera sitt val. ”Tottenham är hela paketet. Det är jag övertygad om efter att ha pratat med managern Andre Villas-Boas och ordföranden Daniel Levy. Klubben, laget och infrastrukturen är superb. Det är var Tottenham hör hemma, i toppen, och jag är så exalterad över att få vara en del av det! Klubben blir större och större för varje år.”
Oavsett vad Lewis pratar om har han idel med beröm att ösa över sin nya klubb. ”Jag har tittat på klubben och det är så himla mycket kvalité här! Tränarna är fantastiska, anläggningen är fantastisk! Det bästa jag har sett! Det är Champions League-stämpel över träningsanläggningen. Jag är så himla stolt över att kunna träna i sådana här faciliteter… Om du frågar mig vem av spursspelarna som jag tycker är mest spännande så måste jag välja hela laget! Jag tycker hela laget är fullt av stjärnor och att spela och tävla med de här killarna kommer verkligen förbättra mitt spel.”
Det låter väldigt mycket som en trött mediatränad fotbollsspelare som slänger ur sig standardrepliker kring sin nya klubb. Skillnaden med Lewis är att man nästan bokstavligt kan ta på orden som han yttrar. De är så sanna att inte ens den största cynikern kan tvivla på att det han säger faktiskt är det han tycker. Han får en ”glöd” i ögonen när han pratar om klubben, managern eller spelarna. Kika själv på intervjuerna som finns filmade (länk).
Men vad för sorts spelare har Spurs fått?
Det kanske mest fantastiska med Lewis Holtby är kanske hans flexibilitet. Lika gärna som han kan spela som en ”tia” kan han spela ytter eller djupt liggande playmaker a lá Modric. I Schalke har han mest figurerat i den centrerade offensiva mittfältspositionen. Han har totalt sett spelat 122 Bundesligamatcher, siffran kanske inte låter så där jätteimponerande när man bara läser den rakt upp och ner. Statistik brukar sällan göra det. Men betänk att om man räknar hans antal matcher i hur många säsonger det blir så har Holtby alltså spelat 3,2 fulla säsonger med delaktighet i varje match. Som att som 19-åring få spela tre raka säsonger utan att bli bänkad en enda gång. För att vara så ung så är den långa erfarenheten något som imponerar på mig.
Holtby debuterade i landslaget mot Sverige i en vänskapsmatch den 17 november 2010 och har sedan dess spelat totalt tre landskamper. Han har så att säga fått vara med och leka med de stora grabbarna. Man ska ändå ha i åtanke att Tyskland, med största sannolikhet, är världens näst bästa landslag. Att ens lyckas bli uttagen i en sådan trupp är stort. Att göra det när man inte är äldre än tjugo är ännu större. Och även om han inte är en bestående del av den tyska A-truppen än så är han vital som lagkapten och spelare för det tyska u-21 laget som har kvalificerat sig för EM i Israel i sommar.
Lucky Lewis, redan en firad spursfavorit?
Sedan Lewis ”Lucky Lewis” Holtby blev en Tottenhamspelare har han verkligen gjort allt rätt. Förutom att han har briljerat med sina fotbollskunskaper de dryga 75 minuter han än så länge spelat så har han lyckats säga precis rätt saker i media. Han har hyllat klubben med all dess historia, nutid och framtid. Han har sagt saker som gör det uppenbart att han faktiskt har läst på om klubben och varit genuint intresserad av dess historia.
Självklart ska man passa sig för att dra några högre växlar över 75 minuters fotbollspel eller ett lättsålt flörtande med klubbens supportrar. Men det är något med honom som gör att man som supporter blir glad. Lewis Holtby känns mer äkta och genuin än hela Chelseas startelva tillsammans, för att ta ett exempel. Och att han redan, efter endast två inhopp i ligan, kan stoltsera med en läktarsång tillägnad sig själv är anmärkningsvärt minst sagt.
Hursomhelst vill WaH välkomna ännu en talangfull ung fotbollspelare till Tottenham Hotspur! COYS!
