Rubrik saknas
Under sommaren så skrev alla Sunderland fans efter en lösning för alla problem inom klubben. Lösningen blev Niall Quinn.
Det har varit en jobbig sommar för alla med ett Sunderland hjärta. Klubben slog ett oslagbart bottenrekord i Premier League när det gäller antal ihopspelade poäng, klubben hade närmare 550 miljoner kronor i skulder, klubben skulle bli av med alla de tongivande spelarna hette det. Klubben var helt enkelt i desperat behov av en radikal förändring.
Ryktet kom upp att Niall Quinn tillsammans med sju andra investerare skulle köpa upp ordförande Bob Murray´s aktier i klubben. Så blev också fallet efter många om och men. En affär som var till stor glädje för alla inblandade, såväl klubb, spelare som fans. Det började pratas om direkt uppflyttning, att Quinn´s namn skulle locka många duktiga spelare till klubben, att klubben skulle bli ett stabilt mittenlag i Premier League på bara några få säsonger. Det snackades helt enkelt om Niall Quinn effekten.
Nu var dock problemen inte lösta bara för att Bob Murray var ute i bilden, Quinn med flera ägde bara dryga 57% av aktierna, en andel som inte gjorde att de fick speciellt mycket makt. De hade till exempel inte hand om checkhäftet för att citera Quinn. De var tvungna att köpa upp många fler aktier, en affär som skulle visa sig nog så svårhanterlig. De andra aktieägarna hade naturligtvis också hört talas om Quinn effekten, de ville väl inte släppa ifrån sig sina andelar i klubben nu när Sunderland skulle bli en etablerad klubb igen, precis som för 120 år sedan då vi faktiskt dominerade Engelsk fotboll. Aktieägar mötena blev många, och långa, Quinn försökte och försökte och till slut enades parterna om en lösning. Niall Quinns grupp fick tillåtelse att köpa upp de flesta aktierna till ett rimligt pris och nu hade de äntligen själva hand om checkhäftet, för att återigen citera Quinn.
Nu började det verkligen snacka om Quinn effekten. Bara några timmar efter det att affären blev klar så faxade Quinn ut bud på olika spelare i Premier League. För varje dag som gick satt man och klickade på uppdatera för att få läsa om nyförvärv. Sunderland skulle bli ett topplag, med hjälp av många duktiga spelare, det var vad alla trodde i alla fall.
Nu har det dock inte blivit på detta sätt. Bud efter bud har förkastats, framför allt är det Tottenham som sätter käppar i hjulet för Sunderland när de vägrar sälja en spelare som de inte själva kommer använda, snackar om vänsteryttern Andy Reid. Självklart kan man förstå att de vill vänta tills de själva hittat en vänsterytter så att de har två stycken på den positionen, men att sätta stopp för en spelare de inte behöver, en spelare som troligtvis vill bort från klubben känns trist. Sunderland skulle behöva honom något otroligt mycket efter det att vår egen Maradona lämnat klubben. Man har även försökt få tag i Calum Davenport från Tottenham, men honom verkar de inte speciellt intresserade av att sälja alls. Han skulle också vara en jättebra förstärkning när man vet hur det funkar i Sunderlands backlinje.
Niall Quinn högsta dröm om nyförvärv är hans gamla radarkompis Kevin Phillips från Aston Villa. Även i Villa har det varit stora problem med nytt ägarskap och ny tränare med mera, men nu när de sakerna löst sig så bör snacket om Phillips återigen komma igång.
Silly Season har hittills varit en enda stor besvikelse, det man såg fram emot så mycket har inte varit speciellt intressant. Visst har man fått ett antal nyförvärv, men det har mest handlat om gamla spelare som varit utfyllnad i andra lag. Framför allt har det också var Irländare, precis som Niall Quinn.
Nyförvärven hittills är Kenny Cunningham, en 35 årig mittback som kom som free transfer från Birmingham, en spelare de inte behövde efter att de värvat väldigt smart. En spelare som blev över helt enkelt.
Robbie Elliott, en nödlösning från Newcastle när det saknades en vänsterback. Han skrev bara kontrakt för augusti ut och har inte fått spela något ännu. Varför han fick kontrakt är alltså helt obegripligt, men han är Irländare, så varför inte liksom.
Darren Ward, återigen en nödlösning när det inte löste sig med någon annan målvakt. Det snackades om målvakter som Mart Poom och Mike Pollit, men det blev en 32 åring från Norwich i form av Darren Ward.
Clive Clarke, äntligen en spelare för framtiden. Han ingick i en byteshandel när Mr.Sunderland George McCartney gick till West Ham, Clarke + £600000 gick till Sunderland. En affär som dock kan gå tillbaka igen om det visar sig att McCartney knäskada inte läker. Alla vi som följt Sunderland vet att George har enorma problem med sina knän, så det är högst troligt att den affären inte varar särskilt länge. Clive Clarke har inte någon lyckad debut i Sunderland, han fick komma in när lagkapten Steven Caldwell blev skadad, bara tio minuter senare försökte han sig på en riktig idiotbrytning i eget straffområde, säsongens säkraste straff blåstes det för, Mikael Forsell placerar enkelt in matchens enda mål och så var den debuten avklarad för Clarke. Han kommer säkert dock vara en fin förstärkning, om han får stanna.
Till sist har vi nyförvärvet man kan hoppas mest på. Spanjoren Arnau Riera som har varit kapten för Barcelonas B-lag under en tid. Han var på tio dagars provspelning för Sunderland och spelade även i en träningsmatch mot Syd Koreas J20 landslag. I den matchen övertygade han så mycket att Quinn vill behålla honom, förra veckan skrev han på ett treårs kontrakt och det är en spelare vi kan hoppas mycket på.
Sedan har det inte blivit några fler nyförvärv, man kan verkligen inte snacka om någon Niall Quinn effekt när det gäller Silly Season helt enkelt. Tråkigt är ordet, minst sagt.
Det är en annan sak man också hoppas på väldigt mycket när det gäller Quinn effekten, seriespelet såklart.
Efter förra säsongens miserabla spel och med den tanken på att vi låg på placering 20 så gott som hela säsongen så kunde man ju inte tro att det kunde gå sämre. Men där hade man också fel. Efter tre omgångar av The Championship ligger man nu på plats 21, alltså ett steg ännu längre ner, helt ofattbart egentligen, men det är bara att inse fakta, Quinn effekten har hittills uteblivit.
När ett lag får en ny tränare brukar detta leda till att spelarna höjer sig, man vill visa att man är en man för startelvan och det vinns matcher i början. Så var det också när det gällde Sunderland. Man vann samtliga träningsmatcher utan att släppa in ett enda mål. Dock var inte Niall Quinn ledare vid samtliga tillfällen men på de sista matcherna var det Quinn som bestämde. Nu däremot, när det gäller något i seriespelet, då fungerar inte spelet alls. Visst hade man en svår inledning de två första matcherna då man först var och spelade på bortaplan mot ett av seriens, ja kanske även seriens bästa hemmalag i form av Coventry. En match som sändes på tv och som man såg fram emot mycket. Man visade stundtals upp bra passningsspel men udden där framme när det skapades målchanser fanns inte. Man tog ledningen genom Daryl Murphy men förlorade matchen med 2-1 efter att försvaret visat upp sin specialitet i slutet, nämligen att skänka bort mål.
I andra matchen väntade den tippade vinnaren av CCC, nämligen Birmingham på hemmaplan. Nu skulle det äntligen visas för den trogna hemmapubliken att Sunderland skulle bli ett lag att räkna med denna säsong. Återigen spelade man hyfsat men missade målchanserna. Framför allt hade man svårt att träffa mål i avsluten, en sak som är hyfsat viktig i fotboll. Återigen blev det en bjudning som ledde fram till mål, ett korkat försök till brytning i eget straffområde och så var den matchen förlorad.
Nu senast var det Plymouth som var på besök på Stadium of Light, ett lag som man inte haft någon koll på alls om det inte vore för alla timmar framför CM och FM (managerspel). Detta skulle väl ändå kunna bli säsongens första poäng. Icke sa nicke, visst gjorde man två mål genom Murphy och Elliott, men man släppte också in tre. Två av dessa kom efter att backarna passat för lösa passningar hem till egen målvakt så Plymouth anfallare kunnat snappa upp bollarna och gjort mål i friläge.
Detta ger alltså en facit på tre spelade matcher, tre raka förluster, tre mål gjorda framåt och sex insläppta. Ingen Quinn effekt på den seriestarten alltså.
Vad skall nu göras för att få Sunderland på rätt köl igen, självklart skriker man efter förstärkningar, det kommer också att komma förstärkningar, men troligen inte där som det behövs mest. Det ryktas om olika anfalls spelare hela tiden, helt fel enligt mig. Visst hade det varit jättekul om frälsaren Kevin Phillips kom tillbaka. Men om han kommer så har vi hela sju anfallare, tre för många helt enkelt. Det måste sorteras bort anfallare i så fall, jag vet ju vilka jag skulle vilja se att de lämnade, det kommer dock aldrig hända.
Där det verkliga problemet ligger, i backlinjen, där ryktas det nästan ingenting. Det är bara att inse fakta, fyra av sex baklänges mål är mål som backlinjen skänkt bort. Markeringsspelet i matchen mot Coventry är bedrövlig, straffen mot Birmingham är hemskt att se, samt två frispelningar mot Plymouth. Utan dessa pinsamt dåliga insatser hade vi kanske haft några poäng nu istället för noll. Varför vill Quinn inte förstärka där det som mest behövs? Okej att han själv var anfallsspelare, men det måste väl ha funnits backar även på hans tid?
Något är fel, jobbigt mycket fel. Utan förändringar så blir det ingen snabb återkomst till Premier League för The Black Cats.
Även spelbolagen har börjat inse fakta. Oddsen på att Quinn blir första tränare som sparkas sjunker för varje dag som går. Det mest komiska med det är väl att Quinn får sparka sig själv eftersom han är både ordförande och tränare. Kanske tog han för mycket vatten över huvudet? Eller så är det bara så att Sunderland fått en dålig start. Man skall inte glömma att för två säsonger sedan när man senast vann CCC så inledde man med två raka förluster och vann sedan serien tämligen överlägset. Nu har man inlett med tre raka förluster, kommer man då att vinna ännu mer överlägset? Eller kommer det att bli en mellansäsong? Det återstår att se. En sak är säker, det behövs tre poäng på lördag mot Southend, annars kommer det tog bli riktigt jobbigt inom Sunderland en tid framöver.
Slutsats: Niall Quinn effekten har uteblivit, men vi hoppas den kommer lite senare än vi tänkte.
