Leeds 0 - Sunderland 3
Tre likadana mål bäddade för segern
Det var med gråten i halsen som man timmen innan match såg att Hysén inte ens fick vara med på bänken, man hoppas ju alltid att tränaren skall veta när matchen sänds i Sverige och just därför i alla fall låta Tobbe finnas med på bänken och göra ett inhopp, men så var inte fallet igår i den svåra bortamatchen mot Leeds. Nu skall inte Hysén känna sig särbehandlad för det var många spelare som inte fanns med i truppen, bland annat målskytten Chris Brown, allt i allo gubben Rory Delap, det tänkta spelgeniet Tommy Miller och allas vår Jonathan Stead, han var dock skadad så det handlade inte om någon petning där. Det enda som känns lite positivt med att se sådana namn utanför truppen är att det betyder att det finns en väldig bredd i truppen i och med alla nyförvärv sista dagen. Det som känns lite surt dock vad gäller Tobbe är att hans ersättare i de senaste två matcherna Ross Wallace faktiskt är väldigt duktig, så det kan bli otroligt svårt att ta tillbaka vänstermittfältsplatsen som jag trodde var gjuten för Hysén när han skrev på och framför allt efter hans strålande debutmatch.
Roy Keane valde följande elva i sitt livs andra laguttagning:
Alnwick
N.Collins - Cunningham - Varga - R.Elliott
L.Miller - Whitehead - Kavanagh - Wallace
Murphy – Connolly
Inte mycket att säga om, det är en bra startelva och de två ändringar som gjordes från senast mot Derby var att N.Collins tog hand om högerbackplatsen istället för Delap samt att Daryl Murphy fick nytt förtroende på Chris Browns bekostnad. Bänkvärmare blev Ward, Leadbitter, D.Collins, Lawrence och S.Elliott.
Leeds kom till spel med följande elva:
Warner
Kelly - Kilgallon - Butler - Crainey
Stone - Westlake - Douglas - Lewis
Horsfield - Healy
Det där forwardsparet är det väldigt hög klass på, i alla fall om man bara läser deras namn. Hyperfarlige Horsefield tillsammans med Spaniens mardröm Healy är ett väldigt bra anfallspar, som tur är visade de inte upp det vid speciellt många tillfällen igår.
Matchen som egentligen skulle sänds live på viasat klockan 20:45 blev flyttad till en eftersändning klockan 22:45 istället eftersom det var en annan match som skulle visas istället, nån Champions League match eller vad det var för något, hur intressant nu det kan vara. Det vara bara att bita i det sura äpplet och försvinna från omvärlden fram till 22:45 helt enkelt och när matchen väl kom igång satte man sig tillbaka och njöt, dock missade man första fem minuterna för att Viasat tyckte att de var för tråkiga för att visa, eller något sånt.
Det jag blev mest förvånad över i inledningen av matchen var det höga tempot som var i matchen, visst är det bra kvalité på gubbarna som spelar i The Championship men det var överraskande att se. Att det skulle bli en hård match med mycket tacklingar var inte lika överraskande och att Sunderlands silverräv Kavanagh skulle få gult kort redan efter fem minuter var det knappt någon utdelning alls på ifall man spelat på oddset. Kavanagh ja, han måste vara ett av Sunderlands bästa nyförvärv på mycket länge, riktigt bra spelare som hade full koll på mittfältet, såväl defensivt som offensivt, han kommer att bli väldigt nyttig denna säsong
Första delen av första halvlek gick som i vågor, Leeds öppnade matchen klart bäst och skapade ett stort tryck mot Sunderland efter flera slarv av Sunderlands mittfält, framför allt var det Wallace som hade problem i början. Leeds försökte spela på ett lurigt sätt genom att sätta in bollar bakom Sunderland´s något tröja mittförsvar till en framstormande Healy, fyra gånger gick han offside i första halvlek men med knapp marginal varje gång, hade han bara väntat lite till så hade han haft fyra friläge istället för fyra avblåsningar emot sig. Leeds såg verkligen inte ut som ett lag som ligger i botten av tabellen efter sju omgångar, fast vad vet jag, de andra lagen i serien kanske är ännu bättre än Leeds och Sunderland och då är det inte så konstigt att lagen börjat säsongen på ett sämre sätt än väntat.
Kvarten in i första halvlek börjar Sunderland vakna till liv, framför allt är det Kavanagh och Miller som får kontroll över bollen och det fina passningsspelet visas stundtals upp. Som vanligt fanns det dock undantag och ett otal långbollar fram emot Sunderlands små forwards skickades iväg till ingen nytta. Matchen fortsätter vara jämn spelmässigt, de farliga målchanserna uteblir fram till den 28:e minuten då det ringer i nätmaskorna bakom Leeds målvakten. Sunderland bryter Leeds försök till anfall på egen planhalva, bollen ut till vänsterbacken R.Elliott som bryter in i banan och hittar Wallace som kommer löpande mellan två Leeds mittfältare. Wallace är ganska ensam när han utmanar två stycken Leeds backar, deras högerback faller in i banan för att ge understöd men glömmer då bort att markera Liam Miller som kommer springande på högerkanten, efter Wallace 18 överstegsfinter passar han ut bollen till Miller som behärskat kan skjuta ett hårt markskott i målvaktens högra hörn och ge Sunderland en härlig 0-1 ledning.
Leeds tar över pressen i ungefär två minuter efter målet men målchanserna uteblir, istället tar Sunderland återigen över kommandot och skapar två bra lägen innan 40 minuter är spelade, bäst chans hade Kavanagh som får på en stenhård halvvolley träff efter en hörna som nickats undan, dock går skottet rakt på målvakten som kan boxa undan. 41 minuter in i halvleken tvingas Sunderland till byte när Connolly sträckt sig, in kommer istället S.Elliott. De flesta trodde nog att det skulle stå 0-1 i halvtid men två minuter innan domaren skulle blåsa av får målskytten Miller bollen på offensiv planhalva, han tittar upp och ser Kavanagh komma i en djupledslöpning, en härlig chipp över backarna gör att Kavanagh får ett litet friläge till höger i straffområdet, med sitt härliga halvvolleyskott några minuter tidigare i tankarna drar han på ännu ett skott, denna gång hinner i målvakten dit och 0-2 är ett faktum. Även detta skott går till höger om målvakten i samma hörn som Sunderlands första mål.
0-2 i halvtid, för stora siffror om jag får säga mitt eftersom jag tyckte Leeds spelade minst lika bra som Sunderland sett över hela halvleken, dock var de lite uddlösa när de närmade sig målet.
När andra halvlek började hade Leeds gjort ett byte, in med Nicholls och nu satsade man verkligen offensivt, det märktes också direkt eftersom Leeds tog tag i taktpinnen. En onödig offensiv frispark skulle dock förstöra denna press för Leeds redan efter tre minuter av andra halvlek. Frispark för Sunderland en bit utanför eget straffområde, målvakten Ben Alnwick drar iväg bollen långt, nickduellen vinner Daryl Murphy och perfekt i luckan har S.Elliott sprungit, ett halvt friläge från höger i straffområdet och ett hårt skott som hår i en båge över målvakten och 0-3 punkterar matchen. Man kan verkligen säga att det påminde om ett klassiskt Quinn/Phillips mål det där.
Efter 0-3 målet slutar Sunderland med anfallsfotboll, det sägs ju att 3-0 ledning är det värsta man kan ha men skall jag vara ärlig så leder jag hellre med 3-0 än tvärtom. Leeds sätter en hög press på Sunderland nu och skapar fram hörnor och kommer till en hel del inlägg. Dock är Varga och Cunningham kungar i luften så de nickar undan det mesta. Healy fortsätter med sina offside löpningar och återigen hade han fått en del friläge om han väntat lite till eller om passningen kommit lite tidigare.
Sunderland tvingas till två byten i andra halvlek efter skador på spelare. S.Elliott fick kliva av redan i 57:e minuten och ersattes av Leadbitter, samt att Whitehead fick halta av och ersättas av Lawrence.
Matchen slutar 0-3 och tredje raka segern för Sunderland är klar. En perfekt genomförd match taktiskt sätt, man satte sina chanser och höll tätt bakåt. ”There´s only one Keano” ekade bland fansen på bortaläktaren.
Leeds är ett betydligt bättre lag än vad tabellen visar, bara de får ordning på sitt spel kommer de vara med och kämpa om en playoff plats, garanterat.
Tyvärr blev detta en dyrbar seger då två forwards i form av Connolly och S.Elliott båda fick lämna planen med skador, hur illa det är vet jag inte men i Connolly´s fall handlar det om en sträckning i låret, en skada som manager Roy Keane tar på sig eftersom Connolly haft känningar av den innan och var osäker på spel. Tur då att Dwight Yorke finns tillgänglig på lördag då Leichester kommer på besök till Stadium of Light. Tillgänglig i den matchen kommer också Spanjoren Riera vara efter att ha avtjänat en tre matcher lång avstängning. Skall bli väldigt intressant att se Keane´s laguttagning med dessa båda herrar i laget. Även mittfälten Dean Whitehead fick lämna planen efter skada men han skall snart vara tillbaka i spel enligt Keane.
Vackert att titta bakom målet som Sunderland anföll emot i andra halvlek. 5000 rödvita Sunderland fans hade fest och sjung högt och vackert. Att de försöker hälsa Keane välkommen till klubben eller försöker vinna hans förtroende är ganska klart när ungefär 103% av sångerna handlade om Keane. Lite överdrivet kanske från min sida, men det var mycket Keaneo i sångerna men ack så vackert det lät. Nu är det bara att hoppas att publiken kommer och stöttar även på hemmaplan där de också behövs väldigt mycket. Leichester hemma på lördag som sagt, upp till bevis då att man inte bara stöttar på bortaplan.
