Wolves 1 – Sunderland 1
Sunderland fick oförtjänt med sig en pinne i kvällens bortamatch mot Wolves.
Det som var mest positivt med denna match var att det gick på tv så man för en gång skull kan ge en egen syn på matchen istället för att sitta och gissa sig till hur matchen såg ut genom att läsa engelska matchrapporter.
Bortamatch mot Wolves, det var ju faktiskt så allt började en gång i tiden för tipsextra. I slutet av november 1969 spelade Wolves mot Sunderland, Bosse Hansson var kommentator och hemmalaget Wolves vann med 1-0. Kanske är det just därför som mötet mellan Wolves och Sunderland känns lite extra, i alla fall för de svenska fansen till de båda lagen.
Roy Keane som rensat otroligt mycket i truppen då han skickat iväg tio spelare till olika lag på utlåning. Det gör att han inte längre har en lika stor trupp att välja spelare i. Det kanske också är en lättnad, det är inte lika många sura miner längre från spelare som inte får spela lika mycket.
I kvällens drabbning så var det ett par skador i laget då Murphy, Wright, Cunningham samt målvakten Ben Alnwick fick avstå matchen på grund av skador.
Senast mot Colchester valde Sunderland att spela en något defensivare uppställning då man spelade 4-5-1 med Brown ensam på topp. Det spelet fortsatte man med idag även om kommentatorn övertalat sig själv att Sunderland spelade 4-3-3 vilket inte var fallet. Skillnaden idag mot senast var att Connolly skulle agera targetplayer istället för Brown, en uppgift som är helt hopplös för en spelare som knappt är över 170cm när man möter två enorma backar i form av Breen och Craddock.
Startelvan såg ut enligt följande:
Ward
Whitehead – Varga – D.Collins – Nyatanga
Elliott – L.Miller – Yorke – Leadbitter – Wallace
Connolly
Sub: Carson – Nosworthy – Caldwell – Hysén – Kavanagh
Jag vet inte vad det beror på att Brown inte fanns med i truppen, visst är han ingen jättebra spelare men att ha en bänk där inte en enda forward finns med så måste det vara något märkligt. Att ha två stycken backar och två stycken mittfältare på bänken känns otroligt märkligt, men det visar också att man har rätt i att det behövs förstärkas i anfallet när januari fönstret öppnar.
Hur såg det då ut för hemmalaget Wolves. Det är ett lag som fått mycket kritik för sin förmåga att INTE göra mål. Bara Hull City har gjort färre mål än vad Wolves gjort. Detta trots att de har forwards som Carl Cort och Jemal Johnson. Just denna Johnson kommer jag tyvärr behöva skriva mer om senare, en riktigt otroligt bra spelare. Tänk om Sunderland haft en sådan anfallare, en spelare att lägga upp bollen till så kan han med sin snabbhet skapa en målchans på egen hand eller så springer han runt lite med bollen tills Wolves lyft upp laget och kan därefter starta anfall. Jag är fruktansvärt avundsjuk på Wolves att de har en sån anfallare, öppna plånboken Quinn.
Med ett antal skador i truppen, till exempel på Carl Cort som opererat knät och blir borta ett antal månader så ställde den förra Sunderland managern Mick McCartey upp följande lag:
Murray,
Henry, Breen, Craddock, Clapham,
Gobern, Olofinjana, Jones, Little
Johnson, Bothroyd
Subs: N Collins, Potter, Clarke, C Davies, Ikeme
Här ser vi alltså ett par spelare som varit i Sunderland. Gary Breen som var lagkapten för Sunderland under förra säsongen, Jody Craddock som var i Sunderland under sex säsonger och blev mest känd för alla sina självmål, samt avbytaren Neill Collins som för tillfället är utlånad från Sunderland till Wolves.
Det var som sagt äntligen dags att få se Sunderland spela på tv igen, den tredje matchen för säsongen som sänds med Sunderland inblandat.
Det började faktiskt väldigt bra för de svarta katterna, man satte hög press och spelade tufft i närkampsspelet. Man fick övertag på Wolves på mitten med sina fem mittfältare och första tio minuterna är Sunderland det spelförande laget utan att för den saks skull skapa några speciellt farliga målchanser. Wolves höll dock på att ställa till det för sig själva i den sjunde minuten när Craddock försöker rensa bollen, istället träffar han en framstörtande Liam Miller och bollen går tvärs genom straffområdet, där står Leadbitter omarkerad och hinner få iväg ett skott. Wolves målvakten Murray kastar sig och slänger upp en arm i luften och räddar skottet.
När kvarten är spelad i första halvlek är det slut på det roliga för Sunderlands del. Wolves har då kommit på hur Sunderland spelar och tar kontroll över mittfältet, framför allt är det en livsfarlige Olofinjana som verkligen tar tag i taktpinnen. En spelare som han måste vara en mardröm att möta.
Wolves börjar nu rada upp chanser och Darren Ward i Sunderland målet får återigen agera räddande ängel. En forward vid namn Johnson i hemmalaget tar över showen och är planens överlägset bästa spelare i första halvlek, det är också han som halvlekens enda mål, det återkommer vi dock till.
Först måste vi ju bara nämna Jody Craddock´s lägen. Det första kommer efter en ofarlig frispark men som blir livsfarlig när Sunderlands Danny Collins glömmer av att markera och Craddock kan helt omarkerad nicka mot mål, Ward gör en reflexräddning. Chans nummer två kommer efter en hörna som går över alla spelare, där borta dyker Craddock upp, återigen helt omarkerad eftersom Collins glömt av att markera, han slänger sig fram och får på en härlig volleyträff som målvakten Ward räddar i stolpen och sedan seglar bollen i luften bort mot bortre stolpen innan den slås bort av Dean Whitehead. Wolves spelarna tycker att bollen var inne och det såg verkligen ut som att de hade rätt när spelet var igång, det såg även ut som att bollen var inne på alla repriser utom en, den som filmar rakt över hela kortlinjen, på den vinkeln ser det ut som att bollen går längs mållinjen hela vägen innan den rensas undan. Snacket om målkameror lär komma upp på nytt i alla fall, för det såg misstänkt ut.
Detta hände i den 40:e minuten men Wolves skulle få sitt mål fyra minuter senare. En vunnen nickduell från Bothroyd och bollen går till Johnson, som vanligt så har Collins glömt att ligga tätt på sin anfallare och Johnson får lite utrymme, han tar några steg i sidled innan han drar på en riktig rökare som går spikrakt upp i vänsterkryss från 15 meter utanför straffområdet. Ett hela sagolikt vackert skott som Darren Ward inte har en chans att rädda och 1-0 för hemmalaget är ett faktum.
Wolves hade ett par hyfsade lägen till i första halvlek men de lyckades Ward rädda ifall de gick på mål. En rättvis 1-0 ledning i halvtid för hemmalaget trots att Sunderland började matchen bäst.
Andra halvlek började på bästa tänkbara sätt när kamerorna visade att Tobias Hysén skulle komma in från start i andra halvlek. Ut gick lagkapten Dwight Yorke som var totalt bedrövlig i första halvlek. Roy Keane hade även sett att det inte funkade längre att spela 4-5-1 utan bytte till 4-4-2 med Hysén som vänstermitt, Leadbitter och L.Miller som innermittar och Ross Wallace på högerkanten. Småttingarna Elliott och Connolly skulle försöka springa ifrån de betydligt längre men också betydligt långsammare mittbackarna i Wolves.
Roy Keanes byte till 4-4-2 skulle visa sig vara ett bra drag för en gång skull, troligen det första draget han gjort som lyckats. Sunderland var med betydligt bättre i matchen, självklart skapade man inte några större målchanser men man hade betydligt bättre koll på positionerna och tillät inte Wolves att rulla boll som de fick och gjorde på ett bra sätt i första halvlek. Min nya idol Jemal Johnson fortsatte att skapa oreda i Sunderlands backlinje och lurade vid ett tillfälle upp högerback Dean Whitehead på läktaren för att sedan slå ett misslyckat inlägg.
Sunderland var som sagt bättre med i andra halvlek, främst var det längs vänsterkanten där nu Tobbe Hysén spelade som det hände något. Tobbe fick fram två hörnor snabbt i halvleken men de blev resultatlösa. Kommer aldrig att förstå varför man slår utåtskruvade hörnor, det är väl bara David Beckham som kan slå sådana.
Ju längre matchen lider desto högre upp flyttar Sunderland sina positioner. Hysén får ett hyfsat läge i 72:a minuten då han löper från sin vänsterkant in i mitten, Ross Wallace försöker passa till en offsidestående Elliott som släpper bollen och istället för Hysén chansen med högerfoten. Återigen är dock Wolves målvakten Murray bra ute och räddar enkelt. Minuten senare får Wolves ett jätteläge att punktera matchen. En kontring efter att Ross Wallace slarvat högt upp i banan, Johnson släpper bollen till en djupledslöpande spelare som på ett tillslag hittar över till Clarke som gjort ett inhopp, han har helt öppet mål, målvakten Ward kastar sig för att det skall se ut som att han försöker rädda och på något sätt lyckas Clarke skjuta bollen på Ward som sedan får hjälp av backarna att rensa undan. Det var ett riktigt bra läge och det är märkligt hur man kan missa en sådan chans, men tur för Sunderland.
De svarta katterna har inte gett upp även om passningarna blir sämre och sämre men i 80:e minuten skapar man fram en hörna. Leadbitter slår den och efter lite kaos i straffområdet nickar Wolves undan, dock inte bättre än att den går till Leadbitter igen ute på högerkanten som återigen slår ett inlägg. Stanislav Varga som stannat kvar i anfallet vinner en nickduell, bollen går högt upp i luften och efter lite flipperspel hamnar den hos Sunderlands speciella målskytt Stephen Elliott, han lägger bollen till rätta och skjuter, bollen touchar en Wolves försvarare och styrs retligt förbi hemmamålvakten Murray som kastat sig åt andra hållet. Elliott gör sitt femte mål för säsongen och gör ställningen till 1-1.
Sista tio minuterna blir ganska händelserika, båda lagen skapar bra målchanser och när Wolves byter ut Johnson i 83:e minuten drar jag en lättnades suck. Sista målchansen i matchen får Sunderland på frispark, det är en bra slagen frispark från Leadbitter men Murray räddar nere vid stolproten.
Matchen slutar 1-1 och delad poäng, precis som senaste mötet mellan de båda lagen för två säsonger sedan.
Sunderland gjorde en dålig match, passningsspelet fungerade inte alls på samma sätt som det brukar göra, visst är inte Sunderland något topplag och kommer nog tyvärr inte vara det heller om det inte värvas ett par klasspelare i januari, främst två stabila mittbackar då varken Varga eller Collins verkar förstå vad positionsspel är för något. Sedan att det behövs en riktigt targetspelare som hjälper Elliott på topp är inte heller någon hemlighet, samt en offensiv mittfältare. Får vi nya spelare på dessa positioner så kanske det kan bli en rolig avslutning på säsongen, men idag får vi tacka gudarna att vi fick med oss en poäng.
Wolves har ett problem, det är målskyttet. Man har väldigt bra anfallare men gör ändå väldigt lite mål. Understödet är lite för tunt bakom anfallarna. Vänsteryttern var väldigt duktig men de saknar precis som Sunderland en offensiv innermittfältare som kan hänga med upp i anfall och komma på skott i upplockade andrabollar. Får de ordning på målskyttet kommer de definitivt vara med och slåss om en plats till Premier League, även om de kanske inte visade det idag.
Nästa match för Sunderlands del är redan på tisdag då det är dags för ännu en bortamatch, denna gång gästar man QPR.
