Lallen i Sunderland
En resa som innehöll det mesta, allt ifrån taxiresa mellan Glasgow – Sunderland, möte med en levande legends pappa, besök på träningsanläggningen, en handskakning med Jonny Evans och såklart tre friska poäng.
Mitt livs första resa till Sunderland blev en underbar upplevelse, inte bara tack vare de tre friska poängen som togs mot QPR utan också för allt annat man fick uppleva. Här får ni en liten berättelse om vad jag fick uppleva under min helg i norra England.
Fredag 13/4
Somliga är skrockfulla på fredagen den 13:e, somliga bryr sig inte det minsta. Att flyga den dagen är inte värre än att flyga någon annan dag även om man har i bakhuvudet att det är just fredag den 13:e. När jag och min pappa som var mitt ressällskap kom till Säve flygplats för att ta planet var det inga som helst problem. Incheckningen gick som den skulle, vi kom igenom tullen utan problem, sedan började dock problemen. Planet som skulle avgå 17:10 fylldes, flygvärdarna visade vart nödutgångarna var och man satt och väntade på att lyfta. Det dröjde några minuter men inget hände, planet stod fortfarande kvar men till sist kom det trista beskedet att den ena motorn inte ville starta. Piloten sa att planet skulle tömmas och att det skulle dröja ett par timmar att få fram ett ersättningsplan vilket skulle göra att vi skulle missa det sista tåget för kvällen i Glasgow till Sunderland, något som inte var speciellt bra eftersom vi hade hotell bokat från fredag-måndag. Passagerarna ställde sig upp och började plocka ner sina väskor men då kom nästa besked, det att det precis landade ett plan som vi skulle ha som ersättningsplan. Detta gjorde att det tändes lite hopp om att trots allt hinna med tåget framme i Glasgow.
Det dröjde en dryg halvtimma innan vi fick lämna planet och gå på nästa, ett par minuter för länge eftersom vi nu ändå skulle missa planet. Jag ringde då Tobias Hysén för att se att inte vårt rum på hotellet skulle försvinna om vi inte dök upp under fredagen men det skulle det inte göra. Vi fick också reda på att tre släktingar till Tobias också skulle med det planet, nämligen hans farfar (även Glenns pappa), hans farmor och farfars bror. Det var ganska lätt att känna igen dom då hans farfar hade en väska med Hysén på och en Sverige tröja. Vi höll oss i närheten av dessa på det nya planet och när det till slut landade i Glasgow såg vi att det var fem minuter för sent för att hinna med tåget. Vi presenterade oss då för Tobbes släktingar och beslöt oss för att ta oss vidare till Sunderland tillsammans. Eftersom sista tåget hade gått fanns det nu tre alternativ:
* Ta ett tåg som gick till Carlisle och vänta där i sex timmar för att sedan åka vidare till Sunderland på lördag morgon.
* Ta in på hotell i Glasgow och sedan ta första tåget till Sunderland på lördag morgon.
* Kolla med en taxi vad det skulle kosta att åka de dryga fyra timmarna till Sunderland på fredag kväll.
Vi bestämde oss för alternativ nummer tre när vi hade frågat och fått £250 som pris. Drygt 700:- per person för fyra timmars taxi istället för att stanna i Glasgow eller åka till Carlisle var ett pris vi tog och sedan väntade en fyra timmars taxi reda ihop med Tobias Hyséns farfar, farmor och farfars bror. Det blev en fruktansvärt rolig resa och alla deras historier fick de fyra timmarna att gå oerhört fort. Vi hann också med ett stopp längs vägen på någon lokal pub ute i ingenmansland för en bensträckare och en kall Cola. Strax efter midnatt var vi framme i Sunderland, faktiskt tio minuter före vad vi skulle ha varit om vi åkt tåget. Sedan väntade några välbehövliga timmar på rygg efter en konstig men oerhört trevlig resdag.
Lördag 14/4
Detta var självklart dagen jag hade sett fram mest emot. Det var dagen jag för första gången skulle gå in på helig mark på Stadium of Light. Det blev först frukost på ”Weatherspoon” som låg vid hotellet eftersom det inte serverades någon på hotellet. Vi satte oss framför en tv och redan vid tio tiden på förmiddagen fylldes det stället med rödvit randiga tröjor och glada Sunderlandare som laddade inför matchen. På tv:n visades något program där det helt plötsligt drogs fram en Newcastle tröja som man tydligen kunde vinna på något sätt. Resultatet av detta blev ett hårt burop från besökarna på stället och WE ARE TOP OF THE LEAGUE smögs fram från ett bord.
Vi tog sedan en liten shoppingtur innan det blev en timma till på rygg på hotellet innan det var dags att bege sig till Stadium of Light. Vi skulle möta upp Tobbes flickvän inne i souvenir shoppen för att få våra biljetter med tillhörande entré till vip rummet dit spelarna kommer efter matchen. Efter en snabb shoppingtur inne i shopen gick vi vidare in i vip rummet där det satt en hel del spelarfruar (de som säger att de inte finns några vackra töser i England ljuger) och även målvakten Darren Ward som satt och lekte med sina barn. Det dröjde inte många minuter innan Tobias Hysén iklädd kostym kom in i rummet, något jag tyckte var lite märkligt eftersom matchen bara var 1,5 borta. Förklaringen kom dock omgående då det visade sig att Tobbe blev den av de 17 som var kallade till matchen som fick sitta på läktaren. Vi satt där och snackade tills kvarten var kvar tills matchen började och sedan gick vi ut och satte oss till rätta på rad 13 bakom avbytarbänkarna så man hade full koll på Roy Keane.
När spelarna äntrade planen blev det en enorm ljudnivå, kan nog bara jämföra det med jublet som var i Scandinavium efter att Frölunda tog sm-guld i hockey.
Själva matchen är inte mycket att säga om eftersom redaktionen gjort ett utmärkt jobb med en matchrapport. Kan dock säga en sak som var riktigt rolig. I slutet av matchen när QPR fick frispark en dryg meter utanför straffområdet blev det fullständig panik på QPR bänken. Ut från bänken kom en spelare springandes som inte hade knutit skorna och inte hade några benskydd. Spelarna på planen gjorde sitt bästa för att fördröja spelet och till sist var spelaren (tror det var Inigo Idiakez) klar för byte. Han sprang in på planen, ställde upp sig vid bollen och slog frisparken rakt i magen på målvakten Darren Ward. Det hade blivit ett mästerligt byte från QPR om det blivit mål, nu såg det mest komiskt ut.
Efter matchen blev det en sväng in i vip rummet igen dit spelarna droppade in en efter en ju längre tiden gick. Hann med att skaka hand med Jonny Evans och tacka honom för en bra insats. In i rummet kom också bland annat Ross Wallace, Darren Ward, Carlos Edwards, Stanislav Varga, Kenny Cunningham och Stephen Wright. Vi stannade inte speciellt länge och utanför arenan blev Tobbe stoppad av massa autografjägare. Han hann dock fråga ifall vi ville med en sväng till träningsanläggningen under söndagen då han skulle visa sina släktingar det. Självklart ville man det så nu hade man något att se fram emot även under söndagen.
Kvällen blev lugn, vi tänkte ta oss en matbit på ”weatherspoon” men det var ju lättare sagt än gjort då det var överknökat med fans som drack öl och firade segern. Det var inte mycket öppet så det slutade med en whopper meal på Burger King innan det var dags att somna efter tre friska poäng.
Söndag 15/4
Detta var dagen då man skulle besöka träningsanläggningen som man hört en hel del om. Det är en väldigt ny anläggning som byggdes så sent som 2001 och har i England ett riktigt bra rykte och ligger bland topp sju bland träningsanläggningar.
Vi blev uppringda av Tobbe vid 12 tiden och vi tog då en taxi ut till the academy of light och mötte där Hysén med släktingar. Vi tog först en liten sväng och tittade på fotbollsplanerna och räknade jag inte helt fel så fanns det sju stycken elvamannaplaner och några mindre ställen som var lite mindre än sjumannaplaner. Det var en plan som endast a-laget tränade på, där på får inget annat lag vara. På övriga planer så spelas b-lags matcher och alla ungdomslag tränar där. Acamdemin är ju också en skola för ungdomarna så de går i skolan och tränar på samma ställe, bara en sådan sak liksom.
Sedan gick vi in i huset och det var ett enormt ställe. Det fanns allt som man kan tänka sig och vi fick gå in nästan överallt. Det fanns ett rum med enbart bassänger och några bubbelpooler, det fanns isbad och ångbastu. De hade två olika rum för styrketräning, ett för tyngder och ett för lite mer smidighet och balans. De hade ett ”lekrum” där det fanns plats för pingis, minitennis, fotbollstennis, inomhusfotboll och till och med cricket. Det finns ett rum som nästan ser ut som en biosalong med oerhört sköna stolar med en stor tv och playstation. Det mest osannolika fick man dock se sist när man kom till ett rum där det stod ”hairdressing”. Det visade sig att det kommer en frisör dit en gång i veckan och klipper de som vill bli klippta. Låter kanske lite onödigt men tydligen har han ett par kunder varje vecka så han tjänar säkert en hacka på det där. Dessutom får han göra reklam i sin riktiga salong om att han klipper Sunderlands spelare.
Det fanns som sagt det mesta där och det var oerhört roligt att få se hur det är på deras träningsanläggning. Det var ingen annan där eftersom laget hade ledigt vilket gjorde att man kunde gå runt ostört och inte behövde ta hänsyn till någon annan vilket gjorde det hela ännu smidigare.
Vi fick sedan skjuts in till Sunderland igen av Tobbe och jag och min pappa avslutade dagen på ”weatherspoon” där vi kollade fotboll och åt en ljuvlig rumpstek. Sedan var det bara att gå och lägga sig igen eftersom det skulle bli en tidig avresa för att åka hem igen.
Måndag 16/4
Det var bara hemresa denna dag. Det man undrade mest var ifall det skulle gå smärtfritt eller om det återigen skulle strula. Vi tåg metron från Sunderland till Newcastle klockan 5:50. Därifrån skulle vi ta tåget till Glasgow och allt gick alldeles strålande. Det mest anmärkningsvärda var att tåget hade en tuta som föraren älskade att tuta med. Det skulle jag också göra i och för sig eftersom den lät som Tengils lur i Bröderna Lejonhjärta. Det var alltså inte bara ett långt tut utan det var en trevlig melodi. Planet var i tid och kom också iväg i tid och klockan 16:30 svensk tid landade vi återigen på Säve och den första resan till Sunderland var över.
Tyvärr fick vi inte med oss någon kamera så det blev bara ett fåtal bilder med mobilen.
Till slut vill jag tacka min pappa för ressällskapet och även farfar, farmor och farfars bror Hysén för ett underbart sällskap i taxin och även under matchen och på träningsanläggningen.
