Reseberättelse: Sunderland-Arsenal
Äntligen var det dags för första besöket till Sunderland för att se säsongsavslutningen på Stadium of Light mot Arsenal. Att kunna åka med vetskapen om att Sunderland redan säkrat kontraktet var en härlig känsla.
Fredag 9 maj
När vi anlände till Arlanda så fick vi reda på att planet var försenat cirka två timmar och det innebar en lång väntan, som tur är finns det i alla fall lite att göra på Arlanda tillskillnad från andra mindre flygplatser. Väl vid Gatwick Airport utanför London så letade vi snabbt upp Gatwick Express tåget som skulle ta oss in till Victoria Station i centrala London där temperaturen låg kring 20 grader på kvällsvisten. Hotellet låg en bit bort vid Bedford Avenue så det fick bli en klassisk London taxi direkt till hotellet för att sova några timmar och invänta morgonen.
Lördag 10 maj
Tåget till Newcastle skulle inte lämna Kings Cross förrän eftermiddagen så det blev ett par timmar bland shoppinggatorna i London och på puben. Tågbiljetterna hade vi köpt via National Express hemsida och det funkade hur smidigt som helst att hämta ut biljetterna i fastticket maskinerna inne vid Kings Cross. Tåget som skulle ta oss till newcastle var riktigt långt och sköna säten. Den tre timmar långa resan upp till Tyneside gick oväntat fort och tåget stannade till i bland annat Doncaster, York, Darlington, Durham innan newcastle. Ytterområdena i newcastle som tåget körde förbi såg riktigt slitna ut och man längtade till Sunderland. När vi klev av tåget kände vi temperaturskillnaden, det var genast cirka tio grader kallare än London. För att inte bli lurade av taxibilarna vid stationen så hade vi innan bokat en taxi från ett seriöst taxibolag som skulle ta oss till Roker i Sunderland där vårt boende låg. När skyltarna mot Sunderland visade sig längs vägen började det kännas på riktigt och förväntningarna var höga. Priset för den dryga trettio minuter taxiresan hamnade på endast £21 för fyra personer. Vid boendet i stadsdelen Roker, nämligen Abingdon Guest House på St. Georges Street blev vi varmt välkomnade och fick nycklarna till rummen som var hur fräscha som helst vilket jag inte hade räknat med i och med den lilla summan rummen kostade för två nätter.
Vi slängde snabbt in väskorna på rummet för att sedan promenera omkring i områdena runt Roker på lördagskvällen och leta efter ett ställe att äta på. Stadsdelen Roker var typiskt engelskt med ruffiga bakgator. 200 meter ner från boendet låg stranden och Nordsjön vilket var trevligt. Vi hamnade först på Roker Hotel där det var riktigt bra drag och högljutt men vi bestämde oss för att leta efter ett annat ställe att äta på. Vi hittade ett ställe på Roker Avenue som hette The Queen Vic och här åt vi mycket god mat och öl. Efter vi hade ätit bestämde vi oss för att gå vidare till lokalpuben Harbour View som vi läst mycket gott om innan. Det var den perfekta puben i området med mycket trevligt folk och bra priser på ölen. En trappa upp i samma byggnad låg baren the Benedicts och här var det glesare med folk men fin utsikt mot just hamnen.
Fick ett meddelande från Daniel (Sir Niall) som sa att han och de andra grabbarna nu kommit till Harbour View så jag gick ner för att hälsa på honom, Jimmy (Lallen), Johan och Mattias. Det var trevligt att få småsnacka lite med göteborgarna som såg ut att trivas. Det är inte varje dag Harbour View har finbesök av åtta svenskar. Kvällen avslutades med ett par öl här för att sedan gå den korta promenaden till boendet.
Söndag 11 Maj
Matchdag och jag gick ut mot Roker Avenue för att kolla vädret innan frukosten skulle serveras i gästhuset bredvid. Redan klockan 8.30 på morgonen så började Sunderland tröjorna komma ut ur husen och gästhusen som låg tätt runt hörnet. Det var mulet och ganska kyligt men inget regn syntes till som femdagarsprognosen hade räknat ut. Frukosten som serverades ingick i priset och det var verkligen toppklass. Det var bara säga till vad man ville ha från menyn så gjorde tanterna i ordning det och serverade. Det blev lite flingor och toasts with scrambled eggs. Efter frukosten begav vi oss mot arenan för att kolla in klubbshoppen. Promenaden tog cirka femton-tjugo minuter och det var trevligt att promenera igenom gatorna eftersom man såg mycket intressant. Klubbshoppen var helt ok och det blev en halsduk inhandlad dagen till ära. Vi hade lämnat biljetterna på rummet så det blev en promenad tillbaka eftersom det fortfarande var många timmar kvar till kick off. När vi väl plockat på oss biljetterna unnade vi oss taxi till City Centre. Taxibolaget vi alltid använde i Sunderland hette Station Taxis och rekommenderas varmt då de själva är trevliga Sunderland supportrar och hade biljett till matchen.
I City Centre kollade vi först in affärsgatorna och the shopping bridges vilket kanske ärligt talat inte är speciellt intressant – framförallt inte när man varit i London dagarna innan. Vi bestämde oss för att prova ett par pubar innan match och hamnade först vid Jay-dees där jag även träffade på de övriga svenskarna igen. Det var billiga priser men ganska glest med folk så vi bestämde oss för att leta vidare. Vi promenerade mot nedre delen av City Centre och hamnade utanför ett ställe som såg lite mystiskt ut, men visst var det en pub så vi bestämde oss för att gå in. Inne på puben var det helt folktomt förutom ett par tio lokala casuals som satt och laddade upp inför matchen. Snubben bakom baren såg halvt blåslagen ut och här stannade vi inte speciellt länge. Till sist hamnade vi på ett riktigt härligt ställe där det var fullsmockat med folk, bra stämning, biljardbord, play-off matchen mellan Watford-Hull på storbildskärmarna och fina priser på ölen. Här trivdes vi riktigt bra och stannade här till ungefär fyrtiofem minuter innan match då vi följde strömmen över Wearmouth Bridge och till arenan.
Vi hade biljetter nära mitten längst upp på East Stand, vilken är långsidan man ser i bild på teven och det var bra platser. Arenan började fyllas och vid avspark hade de flesta av de 48 000 åskådarna kommit tillrätta. Redan efter drygt femton sekunder drog Carlos Edwards till ett långskott på halvvolley som Arsenal keepern fick sträcka på sig för att rädda undan målet. Stämningen inne på Stadium of Light var riktigt bra och när North Stand och North East Corner som vi satt närmast hängde på sången från South West Corner så var ljudkulissen fantastisk. Efter tjugofyra minuter så sprang Wallcot igenom försvaret efter en drömpass från Gilberto, och stänkte in bollen enkelt i mål bakom Marton Fulop. Arsenal supportrarna sjung nu ”one nil to the Arsenal one nil” och ökända sektionen bredvid bortasektionen, nämligen South West Corner svarade kaxigt direkt med ”and you won fuck all one nil”. Vill ni läsa mer om själva matchen kan ni läsa den utmärka matchrapporten men jag kan säga att det var ren partystämning inne på Stadium of Light trots underläge med udda målet. Vågen lyckades gå runt arenan ett par gånger och ett femtiotal lads lyckades från South West Corner dansa i ett tåg halvvägs in på West Stand innan ordningsvakterna satte stopp för festen, vilket innebar burop från publiken.
Efter matchen blev det ett besök till Harbour View ett par timmar och en sväng runt kvarteren och ut på den långa piren vid havet.
Måndag 12 Maj
Först blev det klassisk full english breakfast innan vi använde Station Taxis för att komma till newcastle. Priset blev till och med billigare denna gång – endast £18 och vi gav chauffören lite dricks för den otacksamma uppgiften att köra från härliga Sunderland till newcastle. I newcastle blev det lite hamburgare på Burger King innan tåget lämnade stationen mot huvudstaden. I London blev det en riktig långpromenad i den 26 gradiga värmen från Kings Cross till Victoria Station där vi återigen tog Gatwick Express ut till flygplatsen. Hemresan gick bra och på planet hem började man redan planera nästa säsongs resor. Jag kan tänka mig att kuststräckan i Sunderland är riktigt fint på sommaren. Visst att Sunderland är lite ruffigt men jag tycker det är charmigt och man märker verkligen att hela staden lever för fotbollen. Lokalinvånarna är mycket trevliga och hjälpsamma vilket gör att man längtar till nästa gång man är på plats igen. Jag rekommenderar alla att ta sig till Sunderland och det behöver inte bli alltför dyrt – vi betalade cirka 2500 SEK per person för flyg, transporter, boende tre nätter och matchbiljetter.
HA’WAY THE LADS!
