Reseberättelse: Tottenham borta
Nedan kommer en liten reseberättelse från 23 augusti då jag var över i London för att se Sunderland spela borta mot Tottenham på White Hart Lane.
Matchdagen började bra eftersom solen sken mellan molnen. Efter frukosten begav vi oss mot puben Hamilton Hall där många Sunderland supportrar planerat att ladda upp innan matchen. Puben var en stor sådan och ligger i anslutning till Liverpool Street Station. Perfekt läge för att ta sig med tåg ut mot Tottenham. Det finns knappt någon bortavänlig pub i Tottenham området så att ladda upp i city innan match är att rekommendera. Väl framme vid puben kring 11-tiden så syntes det en handfull Sunderland tröjor men större delen av besökarna var Tottenham supportrar. Stämningen var god och ölen flödade. Puben var en mycket trevlig sådan och att få dricka gick väldigt snabbt trots det stora antalet besökare. Det är lite skillnad mot vissa pubar i Sverige där man får stå alltför länge och vänta. Stämningen blev allt bättre och bättre desto närmare avspark tiden gick. Fler och fler Sunderland supportrar anslöt dessutom och man kunde känna spänningen i luften att det inte var långt kvar till match.
Stämningen var nu på topp och två timmar innan avspark hade puben tagits över totalt av alla mackems. Minerna på alla turister, affärsmän som passerade puben på Liverpool Street var klockrena. Vissa såg förskräckta ut medan andra turister stannade till för att kolla vad som försiggick. På puben träffade vi George och hans trevliga sällskap och vi bestämde att vi följde med dom till matchen.
Avspark var 15.00 och så sent som vid 14.15 hade vi ännu inte lämnat puben, ölen var tvungen att drickas upp först givetvis! Vi gick i grupp ner till den stora stationen och försökte att hitta rätt plattform. Tåget skulle gå 14.27 och det var en 20 minuters resa ut till White Hart Lane Station. Väl på tåget fortsatte Sunderland sångerna och ju närmare vi kom Tottenham desto fler Spurs supportrar hoppade på vagnarna. Trots det så avtog inte sångerna. Någon enstaka försökte tysta ner vagnen när vi stannade till vid Seven Sisters men stoltheten var för stor för att sluta sjunga.
Bredvid mig satt en Sunderland supporter som blev väldigt glad när han hörde att vi var svenskar. Han trodde dock att vi var ”svenskis” som bodde i London så när vi berättade att vi flygigt från Sverige för att se matchen så blev han ännu gladare och imponerad. Den vanliga frågan varför man håller på just Sunderland kom upp. Jag måste säga att det är trevligt att vi utländska Sunderland supportrar är välkomna av lokalborna. Det är skillnad i vissa större toppklubbar.
När man klev av tåget i Tottenham så märkte man direkt att det här är en väldigt nersliten del av London. Det kändes nästan som att man hade hamnat i Bagdad eller liknande. Det tog cirka tio minuter att gå till arenan och väl på plats blev det visitation och se till att inta platserna på över läktaren. Det ska tilläggas att det är många trappor att gå i innan man är på plats. Jag måste erkänna att jag blev väldigt imponerad av White Hart Lane när man stod där i gången och blickade ut över arenan. White Hart Lane är en klassisk engelsk fotbollsarena, den ser inte mycket ut till världen från utsidan men väl inuti så ser det väldigt bra ut.
Sunderland hade tilldelats 3000 biljetter på undre och övre läktaren. Vi hamnade på övre läktaren och därifrån fick man en fantastisk överblick över vad som försiggår nere på planen. Stämningen var på topp och det sjungs konstant från vår sida! Det är svårt att finna ord för den stämning och atmosfär som uppkom när de tre tusen Sunderland supportrarna tog till ton. Det är verkligen en speciell upplevelse och det rådde ingen tvekan om vilka det var som hördes mest på White Hart Lane denna dag. Att reta upp hemmasupportrarna hör till när man är på bortamatch och det blev de minsann när den fyndiga sången ”Wheres yer Keano gone?” ekade över arenan.
Ingen alkohol säljs till bortasupportrar i halvtid på arenan så det fick bli en pisspaus. Det är en rätt komiskt syn när handfaten blir tillfälliga pissoarer. Hoppet om poäng var stor när andra halvlek satte igång eftersom vi spelat helt ok i första och Spurs sett lite bleka ut.
Väl i andra halvlek så blev ljublet stort när Cisse sågs värma upp längs långsidan. Någon minut senare spelar Andy Reid in bollen från vänsterkanten, som tillslut hamnar hos Kieron Richardson som drar till ett hårt skott med vristen och bollen seglar in i målvaktens vänstra hörn. Hela Sunderland sektionen fullständigt exploderade när bollen gick i mål och ljudnivån var intensiv. Efter målet ställde sig i princip alla 3000 Sunderland supporter och sjung stolt och högt ”We’re by far the greatest team the world has ever seen and it’s Sunderland, Sunderland AFC!”. I den 72:a minuten så kom Tottenhams kvittering lite turligt genom Jenas.
Exakt tio minuter senare så slår Daryl Murphy ett inlägg som når Cisse som nickar in bollen i mål. 2-1 till Sunderland och firandet på vår sektion nådde inga gränser! Skulle det varit en ståplatsläktare i trä så skulle det kollapsa garanterat. Tottenham supportrarna började lämna arenan mot slutet men partyt i Sunderland sektionen fortsatte och det var en härlig känsla när slutsignalen gick. Det här var första segern på White Hart Lane i ligan sedan trettio år tillbaka.
Väl ute från arenan så navigerade vi oss tillbaka till White Hart Lane Station för att ta oss tillbaka in till centrala London igen. Det ska tilläggas att det var väldigt lugnt runt arenan, såg inget som helst stök trots mycket Sunderland tröjor i området. Ur det perspektivet brukar Tottenham beskrivas som värst i London efter Millwall och så sent som ett par säsonger sedan så var det fullständigt upplopp längs Tottenham High Road efter att Sunderland förlorat den matchen med 3-2. Spurs supportrarna hade tydligen attackerat alla Sunderland supportrar i sin väg och glasen hade haglat över de oskyldiga Sunderland supportrarna. Som tur var så gick det mer städat till denna gång trots att vi faktiskt vann matchen!
Vi tänkte åka tillbaka till samma pub som vi laddat upp på eftersom det var många som tänkte samma sak. Dock när vi kom fram till puben så var den stängd med en skylt där det stod att polisen hade stängt ner puben precis efter matchen. Jag vet inte om det berodde på att det var lite för livat innan matchen eller om polisen räknade med trubbel där efteråt. I alla fall så fick det bli en annan pub längre ner på gatan där det syntes Sunderland tröjor.
Det var första bortamatchen med Sunderland för min del men absolut inte den sista! Redan på planet hem kollade jag igenom spelschemat för att se om det fanns något lämpligt datum att åka på nästa gång.
HA’WAY THE LADS!
