Sunderland-Arsenal 1-1(0-0)
Ett starkt kämpande Sunderland var mycket nära seger mot Arsenal, men ett sent kvitteringsmål från Fabregas räddade poäng till Gunners.
Sunderland:
Gordon, Chimbonda, Ferdinand, Collins, McCartney, Malbranque(Chopra 86), Yorke(Leadbitter 83), Whitehead, Reid, Richardson, Cisse(Murphy 87).
Bänken: Fulöp, Bardsley, Diouf, Healy
Arsenal:
Almunia, Sagna, Toure, Gallas, Clichy, Denilson(Nasri 72), Fabregas, Song(Vela 86), Walcott(Bendtner 65), van Persie, Adebayor
Bänken: Silvestre, Djourou, Eboue, Fabianski
Matchfakta:
1-0 Leadbitter(85)
1-1 Fabregas(93)
Varningar: Whitehead(S), Yorke(S), Richardson(S), Toure(A), Clichy(A), Song(A), Adebayor(A)
Publik: 40 199
Domare: Lee Mason.
I vanlig ordning bjöd Roy Keane hemmafansen på en del överraskningar i hemmamatchen mot Arsenal. El Hadji-Diouf var bänkad och blev inte ens inbytt medan 37-årige Dwight Yorke tilldelades sin första start för säsongen på innermittfältet! Särskilt det faktum att Yorke skulle spela fick nog många att höja på ögonbrynen. Yorke vars snabbhet har försvunnit med åren mot ett Arsenal känt för sin speed och finess, hur skulle det gå?
Matchen börjar mycket jämnt och lite avvaktande, men efter 14 minuter slarvar Theo Walcott med en bakåtpassning, hårt uppvaktad av Kieran Richardson. Djibril Cisse snappar upp bollen, men Manuel Almunia i Arsenalburen gör en fin räddning på Cisses skott. Bara 2 minuter senare får samme Cisse ett bra läge till, men denna gång tippar Almunia skottet till hörna. Efterhand som halvleken går blir matchbilden mer och mer den förväntade, d v s ett flyfotat passningsspel från Arsenal och ett Sunderland som får jaga boll. Det känns dock aldrig som om vi är utspelade och Arsenals chanser i den första halvleken är lätträknade. Ett bra skott från Denilson alldeles före pausvilan var väl det närmaste mål man kom. 0-0 i paus, ett ganska rättvist resultat så långt.
Arsene Wenger var uppenbarligen inte nöjd med sitt Arsenal i halvlek, för direkt i andra halvlek tar bortalaget ett bastant grepp om matchen. Det hänger ett mål i luften och det kommer också i den 56:e minuten sedan Robin van Persie från nära håll slagit in bollen i mål på Walcotts inlägg. Det visar sig dock att linjemannen vinkat för att bollen varit utanför kortlinjen innan Walcott slagit inlägget. Ett mycket tveksamt domslut kan man tycka efter att ha sett reprisbilderna. Efter detta kommer hemmalaget lite bättre in i matchen igen, men Arsenal har ändå det bästa spelet. I den 77:e minuten borde den inbytte Nasri gjort 0-1 på en fin passning från Adebayor, men Nasri får inte alls till skottet och Craig Gordon kan enkelt rädda. Lika enkelt får han det inte 5 minuter senare när han räddar van Persies skott från nära håll efter Niklas Bendtners inlägg. En mycket fin räddning! Det känns som om Arsenal ska lyckas vinna matchen till slut. Därför kommer det som en stor överraskning när nyss inbytte hemmasonen Grant Leadbitter snor åt sig bollen strax utanför Arsenals straffområde och avlossar ett skott som otagbart för Almunia letar sig in via ribban. 1-0 för Sunderland och hemmafansen vädrar en sensationell seger. Leadbitter, som har Sunderland som moderklubb, är överlycklig, och kastar sig raklång på marken framför hemmalagets bås. Över sig får han en hög med lika lyckliga Sunderlandspelare. När han reser sig upp ser det nästan ut som om han ska börja gråta mitt i all glädjen. Ryktet säger att askan från hans nyligen avlidne far, en stor Sunderland-supporter, spritts ut precis på denna plats. Om det är sant vet jag inte, men utan tvekan var det ett emotionellt ögonblick för Leadbitter…
Efter detta vill hemmalaget mest få tiden att gå, man gör ett par byten till och försöker spela på resultatet. När 3 av de annonserade 4 övertidsminuterna gått lyckas tyvärr en av planens minste spelare Cech Fabregas nå högst på van Persies hörna och nicka in 1-1. En stor besvikelse för Sunderland såklart, men ska man vara ärlig så hade en seger för hemmalaget inte varit speciellt rättvis. Sunderland gör en härlig kämpainsats! Dwight Yorke tillhör en av de bättre spelarna i hemmalaget och visar belackarna att han inte är slut ännu. Han spelar med ett stort hjärta och vinner även en hel del på huvudet. Men idag är det ingen som faller ur ramen och med facit i hand får man vara mycket nöjd med en pinne mot ett lag av Arsenals kaliber. Betänker man att det är ungefär lite drygt 2 år sedan vi låg på 23:e plats i Championship och åkte ur ligacupen mot League Two-laget Bury, så kan man väl känna att vi är på rätt väg, eller hur?
HAWAY THE LADS!
