Vad åstadkom Roy Keane?
I eftermiddags nåddes vi av ett ganska oväntat beslut när Roy Keane meddelade att han väljer att avgå som manager för Sunderland. Visst kan det tyckas att han misslyckats med tanke på att vi ännu en gång ligger på nedflyttningsplats men tar vi oss en titt i backspegeln som visar det sig att han lyft Sunderland som klubb något enormt trots att de sportsliga resultaten uteblivit.
Det hela började en augusti dag under sommaren 2006. Sunderland hade tidigare under året åkt ur Premier League med dunder och brak med en poängskörd på pinsamma 15 på hela säsongen. Med det slog man sitt eget bottenrekord som man tidigare hade på 18 poäng och bedrövelsen var total. Detta hemska rekord har vi dock blivit av med när Derby på något märkligt sätt lyckades sno det den gångna säsongen. Sunderland var då en klubb i kris när den dåvarande ägaren ville sälja klubben och klubben stod även utan manager. Som en gåva från ovan köpte den gamla storspelaren Niall Quinn tillsammans med sju andra Irländare klubben och Niall utnämnde sig själv till både ordförande i styrelsen och manager för Sunderland. Inledningen på The Championship säsong 06/07 kunde dock inte ha börjat sämre när man radade upp förluster mot Coventry, Birmingham, Plymouth och Southend. Dessutom hann man med att förlora i ligacupen mot Bury. Dagen efter förlusten mot Bury avskedade Niall Quinn sig själv och krisen blev om möjligt ännu djupare. Senare under samma dag skrev dock Tobias Hysén på för klubben och lite glädje i allt elände skymtade.
På kvällen den 28:e augusti presenterades Roy Keane som ny manager för Sunderland, samma dag som klubben tog sin första seger i The Championship den säsongen efter seger mot West Bromwich Albion. Det var i den vevan som Sunderland desperat försökte köpa loss den gamla AIK-backen Per Nilsson, dock utan framgång då hans dåvarande klubb Odd Grenland förkastade bud efter bud. Två dagar efter att Roy Keane skrivit på för Sunderland kom hans första uttalande i pressen:
Det är ett par klubbar i Championship som har ambition att gå upp i Premier League och Sunderland är verkligen ett av dom, och jag tror verkligen vi kan gå upp”
Sunderland har strukturen och potentialen att konkurrera sig med Newcastle. Ordet potential bordet vi använda mer – det har vi för Premier League.
Åker du söderut kommer du till Middlesbrough, åker norrut kommer du till Newcastle. Dom är i Premier League, det borde vi med vara.
Jag har spelat här uppe flera gånger och fansen älskar fotboll och är väldigt passionerade i sitt lag. Om du ger hundra procent, gör dom det med…
Detta var då lite bakgrundsinfo om hur det gick till när Roy Keane skrev på för Sunderland som manager. Men vad uträttade han egentligen under sina 27 månader som manager för Sunderland?
Resultat
Resultatet är såklart det som räknas, både för spelare, fans, manager och klubb som helhet. Detta var något som Roy Keane snabbt skulle behöva nå efter Sunderland urusla start på The Championship säsong 06/07. Det blev succé direkt med sju poäng på de tre första matcherna efter vinster emot Derby och Leeds samt en oavgjord match emot Leicester, en match där för övrigt Tobias Hysén gjorde sitt första mål för klubben efter att ha blivit inbytt i den 65:e minuten och gjort mål 20 sekunder senare. Hans första förlust som manager kom emot Ipswich med klara 3-1 den 23:e september.
Efter sin inledning av tränarkarriären fick Roy allt mer press på sig. Sunderland skulle ju egentligen rinna igenom denna läskliga på ett enkelt sätt för att återigen vara hemma hos de stora pojkarna i Premier League. Till slut lyckades ju han också med detta efter 19 vinster, sex oavgjorda och bara sex förluster. Det som såklart lade grunden till detta var spelet efter nyår när man endast förlorade en match, den i näst sista omgången emot Colchester. Man hann också med att förlora i FA-cupen emot Preston med 1-0 men vem brydde sig om det en säsong som den när man återigen tog klivet upp i Premier League. Roy Keane geniförklarades efter att ha vänt detta sjunkande skepp till ett Premier League lag och ägarna öppnade stora plånboken och lät Roy köpa allt han pekade på mer eller mindre.
Säsong 07/08 skulle han då göra debut som manager i Premier League och han kunde knappt få en tuffare start på den när Tottenham gästade Stadium of Light i den första matchen. Detta blev dock en smärre succé när Sunderland helt överraskande vann denna match med 1-0 efter att Michael Chopra avgjort på övertid. Fansen började drömma om stordåd och Keane blev helgonförklarad då Sunderland för första gången på länge visade upp ett eget spel istället för långbollar som man tyvärr hade en stämpel över sig att ofta slå. Kanske hade man i tankarna att Niall Quinn fortfarande fanns med i laget, mannen som troligen inte förlorade en enda nickduell under hela sin karriär ni vet. Säsongen blev dock inte så rolig som man hoppades på men man klarade i alla fall nytt kontrakt med tre poängs marginal. Ligacupen och FA-cupen blev dock ingen rolig upplevelse då man åkte ur med 3-0 i båda cupernas första omgång mot Luton respektive Wigan.
Det var dock nytt kontrakt som gällde och allt stämde in i planerna på Roy Keane och Sunderland´s femårsplan som mer eller mindre gick ut på att ta ett steg i taget för att slutligen spela i Champions League. Okej att jag personligen kanske tyckte att dessa mål var något stora på fem år men utan drömmar kommer man ingen vart. Det blev i alla fall 11 segrar, sex oavgjorda och 21 förluster för Roy Keane under sin första säsong som manager för Sunderland i Premier League. Det fanns även några höjdpunkter resultatmässigt förutom första matchen mot Tottenham. Man slog till exempel även Aston Villa på bortaplan med 1-0 och pressade även självaste Arsenal på bortaplan, en match man dock förlorade till sist med 3-2. Men också på ett par rejäla plumpar eller vad sägs om 1-7 borta mot Everton och 0-4 borta mot Man Utd.
Denna säsong, alltså säsong 08/09 skulle ännu ett steg tas i femårsplanen, då det gällde att bli ett stabilt mittenlag och vara långt ifrån nedflyttning. Så har det tyvärr inte blivit ännu men med tanke på att det endast spelats en dryg tredjedel av säsongen så är det alldeles för tidigt att säga att så inte kommer att bli fallet. Dock har resultaten inte visat sig bli speciellt positiva och det lär vara en stor del till att Roy Keane idag valde att avgå. Man skall dock komma ihåg att trots att man för tillfället ligger på nedflyttningsplats så har man ”bara” tio poäng upp till Aston Villa som ligger på femte plats, detta med 69 poäng kvar att spela om.
Denna säsong har varit en av de bästa på mycket länge för Sunderlands del trots att man har den tabellplacering som man har. I ligacupen vann man först mot Nottingham och sedan mot Northampton innan man till slut förlorade mot Blackburn. Att vinna två matcher i cupen är dock något som Sunderland-fansen inte är bortskämda med. Sunderland har även för första gången sedan 1980 lyckats vinna en match emot Newcastle på hemmaplan. Bara en sådan sak skulle kunna rädda en hel säsong. Det har dock blivit alldeles för mycket negativa resultat och i november har man förlorat fyra av fem matcher efter bland annat 0-5 emot Chelsea och 1-4 emot Bolton. Dessa negativa resultat har fått fansen att börja säga sitt och senast emot Bolton buades till exempel lagkapten Dean Whitehead ut av sina egna fans under större delen av matchen.
Roy Keane har även fått hårda ord riktade emot sig efter sina något märkliga laguttagningar i så gott som alla matcher. I senaste matchen kom dock droppen när han i ett stort underläge i andra halvlek bytte ut alla offensiva mittfältare och ersatte dessa med defensiva. Hans taktiska kunnande har ifrågasatts stort på grund av detta och detta kan jag till viss del hålla med om. Att mer eller mindre försöka förklara ett 1-4 underläge i andra halvlek känns som ett rent hån mot de supportrar som match efter match betalar dyra pengar för att stötta sitt lag. Visst vill man aldrig se sitt lag åka på pinsamt stora förluster men man vill heller inte se sitt lag sluta försöka jaga ikapp motståndarna.
Under sina 100 matcher som manager för Sunderland vann Roy Keane 42 matcher, 17 matcher slutade oavgjort och 41 matcher slutade med förlust. De flesta vinsterna kom såklart i The Champinship och även i träningsmatcher. I Premier League blev det till exempel endast 15 segrar på 60 försök.
Spelarköp/förluster
Tar man sig en titt på vad Roy Keane åstadkommit i truppen vad gäller spelarmaterial under sina 27 månader så måste man faktiskt imponeras. Visst har han spenderat upp emot £80 miljoner men jag tror att de flesta tycker det är okej om man jämför truppen nu och hur den såg ut när Roy Keane tog över. Det som folk dock säkert inte är nöjda över är att Roy Keane trots alla hans nyförvärv inte fått ordning på Sunderlands spel och gjort de till ett stabilare lag.
Tittar man på truppen som fanns innan Roy Keane tog över får man sig ett gott skratt.
Målvakter: Ben Alnwick , Trevor Carson, Darren Ward
Backar: Stephen Wright, Nyron Nosworthy, Steven Caldwell, Danny Collins, Neill Collins, Kenny Cunningham, Peter Hartley, Robbie Elliott, Clive Clarke.
Mittfältare: Liam Lawrence, William Moquet, Rory Delap, Tommy Miller, Dean Whitehead, Grant Leadbitter, Tobias Hysén, Andrew Welsh, Arnau Riera.
Anfallare: Jonathan Stead, Chris Brown, Stephen Elliott, Daryl Murphy, Kevin Smith.
Tar man sig en titt på dessa namn så förstår jag verkligen att Sunderland inledde säsong 06/07 med massor med raka förluster. Roy Keane tog som sagt över Sunderland den 28:e augusti vilket gjorde att han hade tre dagar på sig att förstärka laget. Detta tog han på största allvar när han på transferfönstrets sista dag presenterade inte mindre än sex stycken nyförvärv. Dwight Yorke köptes från Sydney, Graham Kavanagh ifrån Wigan, Stanislav Varga och Ross Wallace ifrån Celtic, David Connolly ifrån Wigan samt Liam Miller på free transfer.
Under hösten lånade Roy Keane ut inte mindre än tio spelare ifrån truppen. Endast två stycken lånades in och jag har en känsla av att Roy Keane inte riktigt vad nöjd med den trupp han förfogade över när han skrev på som manager för Sunderland. Hösten 2006
Rory Delap till Stoke, Jonathan Stead till Derby, Andrew Welsh till Leicester, Kevin Smith till Wrexham, Neill Collins till Wolves, Tommy Miller till Preston, Liam Lawrence till Stoke, Clive Clarke till Coventry, William Moquet till Rochdale och Arnau Riera till Southend. Dessa tio spelare försvann alltså ifrån Sunderland under hösten och endast Lewin Nyatanga (Derby) och Marton Fülop (Tottenham) lånades in.
Att det skulle bli en stor truppförändring i januari kändes därför ganska självklar och det var med stor nyfikenhet man såg fram emot detta. Det som mest hände var att det såldes en hel del spelare under januari månad. Men tanke på att Roy Keane köpte sex stycken spelare i augusti var det kanske inte att vänta att det skulle komma in massor med spelare men med tanke på att det lånades ut så många kunde man anta att det skulle försvinna en hel del vilket det också gjorde. Detta hände under januari månads transferfönster under år 2007.
Ut:
Kevin Smith utlånad till Dundee, Ben Alnwick såldes till Tottenham, Robbie Elliott fick inget nytt kontrakt, Steven Caldwell såldes till Burnley, Neill Collins såldes till Wolves, Rory Delap såldes till Stoke, Liam Lawrence såldes till Stoke, Chris Brown såldes till Norwich och Jonathan Stead såldes till Sheffield United
In:
Danny Simpson lånades in ifrån Man Utd, Jonny Evans lånades in ifrån Man Utd, Marton Fülop köptes från Tottenham, Carlos Edwards köptes från Luton, Anthony Stokes köptes från Arsenal och Stern John köptes från Coventry.
Summerar man januarifönstret år 2007 så ser man att det såldes en hel del spelare. Av de som förstärkte truppen så gjorde både Evans och Simpson megasuccé och var stora anledningar till att Sunderland tog klivet upp till Premier League igen. Carlos Edwards gjorde en väldigt fin vår och krutade in ett par gudomligt vackra mål. Så för detta fönster får Roy Keane helt klart godkänt då det gjorde stor nytta i kampen om en Premier League plats.
Under våren hände inte mycket mer vad gäller spelare förutom att William Moquet återigen blev utlånad, denna gång till Bury. Truppen som Roy Keane lyckades få ihop under de två fönster att fick leka i räckte till slut till att Sunderland vann The Championship och tog klivet upp till Premier League. Jag har redan nämnt att Evans och Simpson gjorde oerhörd nytta i backlinjen men man skall också komma ihåg att David Connolly som Roy Keane värvade sent i augusti gjorde överlägset mest mål för Sunderland och även han var en stor bidragande orsak till att Sunderland till slut vann serien. Roy Keane skulle nu inför sin första säsong som manager i Premier League få en hel sommar på sig att bygga upp ett lag som skulle klara sig kvar i högsta ligan. Det blev till slut hela 12 nyförvärv som tillsammans kostade runt £38 miljoner, samtidigt försvann det tio spelare. Sommaren 2007
In:
Greg Halford, Craig Gordon, Russell Anderson, Paul McShane, Danny Higginbotham, Ian Harte, Kieran Richardson, Dickson Etuhu, Andy Cole, Michael Chopra, Roy O´Donovan och Kenwyne Jones.
Ut:
Chris Backhouse, Kenny Cunningham, Richard Smith, Tommy Miller, William Moquet, Tobias Hysén, Kevin Smith, Lee Chapmam, Stephen Elliott och Stern John.
Summerar man sommaren 2007 ser man det värvades en hel del namnkunniga spelare i form av Ian Harte, Andy Cole och Kieran Richardson. Visst hade Cole och Harte kommit sig till åren men Roy Keane ville få in rutin som är viktigt i Premier League. Att ingen av dessa sedan fick spela speciellt mycket var en annan sak. Återförenade i och med detta blev även firma Yorke/Cole som firade stora framgångar i Man Utd några säsonger tidigare. Sunderland slog även rekord i transfersumma för en spelare när målvakten Craig Gordon köptes för £9 miljoner från skotska Hearts. Av spelarna som lämnade saknades man såklart mest Tobias Hysén som av någon anledning fick väldigt lite speltid av Roy Keane trots att han gjorde det väldigt bra varje gång han spelade och han var även väldigt omtyckt av fansen.
Under hösten hände ingenting i spelarväg och sedan var det återigen dags för januarifönstret att öppnas, denna gång under vintern 2008.
In:
Jonny Evans lånades in av Man Utd, Jean Yves M´voto köptes från PSG, Phil Bardsley köptes från Man Utd och Rade Prica köptes från Ålborg.
Ut:
Stanislav Varga lånades ut till Burnley.
Som synes blev det en väldigt tyst januari månad vad gäller spelaromsättning från Roy Keane´s sida. Det mest anmärkningsvärda var att Jonny Evans ännu en gång lånades in till Sunderland och återigen blev han vald till Sunderlands bästa spelare trots att han bara spelade halva den för Sunderland. Att svenske Rade Prica köptes var väldigt märkligt då det bara slog ner som en bomb från ingenstans. Rade gjorde mål i debuten i Premier League men efter det har han knappt fått spela alls på ett och ett halvt år. Vem som scoutade honom vet jag inte, men den personen kan inte få godkänt. Läser man i olika Sunderland-forum i trådar som handlar om Prica, ja då tycker man synd om honom för det är inga trevliga ord som skrivs.
Roy Keane hade en sådan fingertoppskänsla att han inte tyckte att truppen behövde förstärkas speciellt mycket alltså. Där det behövde förstärkas, alltså i mittlåset förstärkte han i form av Jonny Evans och detta räckte till att nytt kontrakt säkrades. Imponerade gjort att våga satsa på Evans igen som nästan inte hade någon erfarenhet alls ifrån Premier League spel, om han ens hade något.
Under sommaren detta år så skulle Roy Keane förstärka så mycket att Sunderland skulle ta nästa steg och etablera sig till ett mittenlag. Ägarna öppnade plånboken rejält och Roy Keane gjorde det ena spektakulära nyförvärvet efter det andra. Roy Keane gjorde snabbt klart att han ville förstärka truppen med ett antal Tottenham-spelare. Fyra spelare åkte upp till Sunderland och pratade med Keane och samtliga sa efter detta att de var riktigt imponerade av Sunderland och speciellt av Keane och hans framtidsplaner. Detta tyder på att Keane inte bara lever på sitt namn utan även att han kan förmedla sitt budskap och får fram det han vill säga i viktiga samtal. Under sommaren 2008 skedde följande på spelarfronten.
In
Pascal Chimbonda (Tottenham), Djibril Cisse (Marseille, lån), Nick Colgan (Ipswich, fri transfer), El-Hadji Diouf (Bolton), Anton Ferdinand (West Ham), David Healy (Fulham), Steed Malbranque (Tottenham), David Meyler (Cork City), George McCartney (West Ham), Teemu Tainio (Tottenham).
Ut
Russell Anderson (Burnley, lån), Arnau (Falkirk, lån) Trevor Carson (Chesterfield, lån), Dickson Etuhu (Fulham), Greg Halford (Sheffield United, lån), Danny Higginbotham (Stoke), Paul McShane (Hull, lån), Roy O'Donovan (Dundee United, lån), Ross Wallace (Preston, lån).
Som synes värvades det en hel del duktiga spelare, såna som jag aldrig trodde att man skulle få se i Sunderlands färger. Minst hälften av dessa kom till Sunderland bara för att få spela under Roy Keane och därför känns det sådär nu när Keane inte längre är manager. Kommer det bli oro i truppen på grund av detta eller kan gruppen ta sig samman och klara av detta på ett bra sätt.
Alla dessa förändringar i truppen gör att Sunderlands nuvarande trupp ser ut enligt följande:
Målvakter: Trevor Carson, Craig Gordon, Darren Ward, Marton Fulop, Nick Colgan
Backar: Greg Halford, Russell Anderson, Paul McShane, Phil Bardsley, George McCartney, Nyron Nosworthy, Danny Collins, Pascal Chimbonda, Jean-Yves M´Voto, Anton Ferdinand, Peter Hartley, Michael Liddle, Michael Kay
Mittfältare: Ross Wallace, Carlos Edwards, Teemu Tainio, Dean Whitehead, Steed Malbranque, Kieran Richardson, Liam Miller, Grant Leadbitter, Dwight Yorke, Andy Reid, Graham Kavanagh, Jack Colback, Nathan Luscombe, Robbie Weir, Jamie Chandler, David Meyler, Jordan Henderson, Conor Hourihane
Anfallare: Roy O´Donovan, Djibril Cisse, El-Hadji Diouf, Daryl Murphy, Michael Chopra, Kenwyne Jones, David Healy, David Connolly, Martyn Waghorn, David Dowson, Anthony Stokes, Rade Prica
Jämför den här truppen med den som Sunderland hade när Roy Keane tog över som manager, ja det är som natt och dag. För den som inte orkar jämföra kan jag säga att endast sex stycken spelare finns kvar i truppen idag om man jämför med för 27 månader sedan. Vissa av dessa spelare är dock utlånade för tillfället och sen skall man komma ihåg att Djibril Cissé är inlånad.
Att det är en sådan här skillnad på trupperna visar dels att Sunderland och dess ägare har öppnat plånboken rejält men också att Roy Keane som manager lyckats knyta till sig ett par riktigt bra spelare tack vare sitt namn och tack vare din förmåga att få fram sin framtidsfilosofi.
Bestraffningar
Bestraffningar är något Sunderland inte varit allt för bortskämda med. Att en manager har regler är väl självklart men det är inte alltid det blir så drastiska åtgärder om man bryter mot dom som det varit i Sunderland under tiden Roy Keane fanns som manager. När han värvade Anthony Stokes till klubben skulle han snabbt visa få visa vem det är som bestämmer då Stokes ett flertal gånger kom försent till både träningar och matchsamlingar. Det gillades inte det minsta utan till sist så åkte Stokes ner i frysboxen rejält och fick stå över sju matcher på raken och under ett par veckors tid träna med juniorerna. Stokes var även med i den omdiskuterade förseningen till en bortamatch när även svenske Tobias Hysén fanns med i bilen. Tobbe, Stokes och målvakten Ward skulle samåka till bussen men råkade ut för en bilkö efter en trafikolycka. Man ringde till lagkapten Dean Whitehead och berättade vad som hänt men någon minut efter att de lagt på ringde Dean tillbaka och sa att Roy Keane sagt att de kunde vända och åka hem igen. Kommer man inte i tid till samlingar så förtjänar man inte att åka med hade han sagt. Nu tror jag personligen detta var på grund av att Stokes fanns med i bilen då varken Tobbe eller målvakten Ward varit sena tidigare. Istället körde tre juniorer till matchen.
Denna säsong har Sunderland värvat in det ena problembarnet efter det andra i form av till exempel Pascal Chimbonda, El-Hadji Diouf, Anton Ferdinand och Djibril Cissé. De två förstnämnda har verkligen fått känns på Keane´s hårda regler men de har också gjort sig förtjänta av det. Pascal Chimbonda har till exempel utmanat Keane genom att ta hans parkeringsplats utanför träningsanläggningen, han har vid ett flertal tillfällen kommit försent till träningar, han har suttit och pratat i mobiltelefon vid matchgenomgångar och liknande saker. Detta ledde till att han varit petad ett antal gånger under säsongen och även han har fått träna med juniorerna. El-Hadji Diouf har visat så dålig inställning under träning att han fått väldigt lite speltid denna säsong trots att han var lagets bästa spelare i inledningen. Anton Ferdinand petades i senaste matchen, det sägs att det är för att han gav en tv-intervju innan matchen mot West Ham, hur mycket sanning som ligger i detta låter jag dock vara osagt. Cissé lyckades inte missköta sig så illa att han bestraffats och tur är väl det eftersom han är lagets bästa målskytt med sina sex fullträffar.
Roy Keane var verkligen en hård man men även rättvis. Han behandlade spelarna på samma sätt vilken stjärnstatus de än hade. En spelare som Liam Miller som Keane säkert älskade att ha i laget fick nästan hela den gångna säsongen spela med reserverna eftersom han visat dålig inställning och dålig respekt för övriga lagkamrater. Det finns alltid ett par spelare i varje lag som gillar att tänja på gränserna och detta är väldigt dålig respekt mot sina lagkamrater som alltid sköter sig skall Keane ha sagt efter att en spelare petats ur laget.
Jag personligen tycker det är starkt av Keane att köra samma nivå på alla spelare. Dock så har han fått utstå en hel del skit för att han petar spelarna så pass länge som han gjort. Tar man till exempel Chimbonda så är han Sunderlands absolut bästa högerback och trots detta fick han stå över ett antal matcher. Är man ett lag som Sunderland som behöver varje poäng man kan få så har man inte råd att ställa över de bästa spelarna om de inte är skadade har det hetat. Det kan jag i och för sig också hålla med om, är lite kluven där.
Slutsats
Jag är nöjd med hur Roy Keane ledde laget från ruinens botten till finrummet i Premier League. Jag är nöjd med att han lyckats få så pass bra spelare och stora namn till Sunderland som han har fått. Jag är nöjd med att han valde att avgå när han själv kände att han inte hade något mer att tillföra, detta trots att jag egentligen ville ha kvar honom. Det jag kanske inte är lika nöjd med är att han spenderat så ofantligt stora pengar på spelare då inte alla varit spelare som är spelare för startelvan hos Sunderland. Att han inte heller lyckats få till ett bättre spel med detta material kan tyda på att han taktiska kunnande ännu inte håller Premier League nivå. Jag tackar i alla fall Roy Keane för jobbet han gjort hos Sunderland, det har varit en färgstark profil och jag tycker han byggt en bra grund för nästa manager som förhoppningsvis lyckas lite bättre med resultaten än vad Keane gjort på sistone.
HA´WAY THE LADS!!!
