Sunderland kvar, Boro och Newcastle inte kvar
Så var det äntligen avgjort, och man kan återgå till en sundare nattsömn och djupare mer rytmisk andning. Hur en fotbolls- klubb/liga i ett annat land kan engagera som det gör är en gåta, men så länge hälsan finns där för en själv och ens nära och kära så är det här på liv och död. Bra jävla nära iaf...
Som supporter till denna polkagrisklubb hade man inför säsongen förhoppningar om en hyfsat framskjuten placering; uppemot mitten av tabellen till, vilket gör att man inte direkt kan känna sig euforisk över en 16e plats - inte heller över sättet säsongen genomförts på. Vi har haft Keano's avhopp som rörde om rejält i grytan, spelare i form av Chimbonda och Diouf som båda bråkat sig bort från klubben, en timid coach vid namn Ricky Sbragia som blev ombedd att ställa upp som manager och till slut tackade ja trots att han kände att det för honom var ett väl stort uppdrag, och vi har framförallt alldeles för många oacceptabla insatser där inställningen från flera individer kan ifrågasättas. Och är det något man i Sunderland har svårt att ta så är det bristande passion från spelarna.
Klubbens supportrar är ej bortskämda med brasiliansk-katalonsk sambafotboll med, som Henrik Larsson uttryckte det; höftlösa spelare (Xavi, Iniesta) som kan vända åt vilket håll som helst, närsomhelst, i vilken fart som helst - och kan träffa en fluga från 35 meter avstånd. Även om vi såklart vill se ett bra passningsspel och frejdig anfallsfotboll så kan vi ha överseende med spelare som missar en sidledspassning på tre meter, eller ostört från fem meter drar ett avslut ut på parkeringen. Men vi blir fly förbannade när spelare ej ger sitt yttersta för tröjan, och det har tyvärr inträffat fler än en gång denna säsong.
Trots detta sitter man här nu med ett stort öra-till-öra leende som sköljde över en så fort slutsignalen på Villa Park ljöd, och som alltså fortfarande är lika brett och närvarande fyra timmar senare. Halva leendet kommer från att Sunderland klara sig kvar för andra året i rad och nu ges ännu en chans att bygga vidare och på allvarens allvar etablera fast sig i denna den finaste av ligor. Den spanska är väldigt vacker den också, men för alla oss obotliga anglofiler råder det inget snack om var den mest passionerade och bästa fotbollen spelas. Den andra halvan av leendet kommer från det faktum att ärkeantagonisten Newcastle Utd nu faktiskt, mot alla odds, åkt ner i Coca Cola League. Som anhängare av Sunderland - man behöver inte ens vara född i regionen - så är det så att man med tiden per automatik kommer att ogilla denna smått gigantiska klubb med alla dessa fans. Sunderland AFC är inte så oerhört mkt mindre den (vilket man dock kan tro när Newcastle normalt får 85% av uppmärksamheten i media), men tillräckligt för att vi korrekt får ikläda oss rollen som lillebror.
Skadeglädje är fult sägs det, och även om jag håller med så är den idag fantastiskt lustfylld att vältra sig i. Jag har respekt för Alan Shearer som jag tycker uppträtt väldigt snyggt och värdigt under sin korta tid som manager, men j*vlar vad skönt det var att se hans förtvivlade ansikte vid Duff's perfekta hockeystyrning förbi egen målvakt. Visst, man kommer sakna derbyna som är så känsloladdade, men känslan är att de kommer spelas inom ett par säsonger igen - i Premier League. Även om Newcastle kommer bli av med sina bästa spelare och har en mindre god ekonomi, så kommer man säkert med sitt namn kunna locka till sig - med Coca Cola ligans mått mätt - kompetenta spelare. Sunderland har studsat upp snabbt vid nedflyttningar och jag tror Newcastle kommer göra detsamma.
För Middlesbrough's vidkommande tror jag det kan ta längre tid, trots en härlig ungdomsakademi som man plockat upp spelare från på löpande band. Av denna anledning kombinerat med att man har en fantastisk ägare i Steve Gibson och en alltid lika sympatisk manager i Gareth Southgate, så tycker jag det är synd att man åker ner en division. Ekonomin sägs vara usel i Boro och spelare som tex Downing, Alves, Tuncay och Huth kommer samtliga att lämna. Det kan ta tid innan vi får se Premier footy spelas på Riverside igen, men något nytt Leeds får vi hoppas vi slipper se.
En del röster gör gällande att det inte är bra för regionen, nordöstra England, att 'bli av med' två av sina tre lag - och vad vet jag, kanske är så fallet om Sunderland förblir det enda laget i högstaligan för många år framåt. Idag känns det dock bara oerhört skönt att för en gång skull vara obestridbar top dog i nordöst; det hörn av landet där fotboll anses vara mer religion än idrott. Ricky Sbragia förklarade efter matchen idag mot Chelsea, med gråten i halsen (glädje/lättnad), att han inte kommer utnyttja optionen med år till som manager - utan att han anser att klubben behöver ett större namn för att nå högre upp i den engelska fobollshierarkin. Precis så känner 9 av 10 supportrar och säkert även klubbledningen, vilket gör att vi ist för att beklaga oss över att behöva dras med Sbragia en säsong till nu ist tackar honom för det arbete han utfört - för att han ändå gjorde sitt absolut bästa och höll oss kvar.
Denna man gick alltså på en dag från att vara ett bespottat icke-ämne till manager som folk de sista månaderna ansåg mer eller mindre värdelös, till att lämna sin post med hedern i behåll med supportrar som vördnadsfullt tackade för hans insatser. Här snackar vi om att ta rätt beslut och stiga av i rätt ögonblick. En känslosam Niall Quinn tackade också Ricky framför SkySports kameror och sa att han har jobb för livet i Sunderland (som coach får vi anta) om han så vill. Vidare sa Niall att ett av områdena klubben måste förbättra är 'player recruitment', något vi skulle uppskatta mkt. Det måste helt enkelt bli ett slut på att punga upp £5m för halvmediokra brittiska spelare. Niall pratar också om att mentaliteten i omklädningsrummet måste förbättras, och här kommer väl en ny slipad manager in i bilden.
Nu börjar jakten på denne manager och förhoppningsvis blir det en erfaren sådan som även har lite koll på spelarmarknaden. Namn som Steve Bruce, Martin Jol, Slaven Bilic och även vår egen Svennis har nämnts. Vem det blir får vi nog vänta några veckor med att veta, men spännande tider väntar hursom. Amerikanen Ellis Short väntas snart ta full kontroll över klubben och tidningen Daily and Sunday Express skriver att vem den nye managern än är så kommer han få £200m (2.3 miljarder kr) att köpa spelare för. Den spontana reaktionen till detta är nonsens då Ellis Short inte verkar vara en man som köper en klubb för att ha den som sin egna lilla stora leksak i stil med Roman och hans Chelsea. Att han har pengar verkar ej vara något att tvivla om dock, och skulle det 'bara' göras tillgängligt en femtedel av denna summa så kan det ändå bli en väldigt rolig sommar och intressant säsong den som kommer. Känns lite sjukt att prata ny säsong samma kväll som den nuvarande slutade, men det är väl lite bestens natur - antar jag...
Grattis för övrigt till Hull som trots en bedrövlig säsongsavslutning gör det fantastiskt bra som hänger kvar. Å andra sidan var det kanske inte så oväntat; Phil Brown sägs ju vara en mackem....
Slutligen så...
If Carlsberg did last days of the season......
* Sbragia resigns
* £200 million to spend
* Newcastle down
HA'WAY THE LADS!!!
... nu och för alltid...
