Krönika: Frälsaren är inte en person, det är en egenskap
Tidigare artiklar och krönikor har efterlyst det, supportrarna har deppat i avsaknaden av det. Nu har vi det i Sunderland och det stavas V-I-N-N-A-R-S-K-A-L-L-E!
Turner, Cana, Cattermole och Bent. Namnen inger en viss respekt när de är samlade i ett och samma lag men den här krönikan kommer inte på något sätt fokusera på deras tekniska förmåga utan istället på den mentala biten.
Det som under sommaren har anlänt till Sunderland heter på på vacker formulerad svenska vinnarskalle och innefattar en hel drös av olika psykologiska termer och aspekter. Det kan ibland vara svårt att sätta fingret på men ack så otroligt enkel att se.
För att kunna gå till botten om vad det egentligen betyder så måste den här krönikan åberopa saknaden av densamma för att skapa en slags målande kontrast.
Under åren som har passerat ända sedan Kevin Phillips introducerade det i svengelska utrycket Killer-instinkt på The Stadium of Light så har Sunderland i väldigt hårda drag mest bestått av en skara spelare som förvisso haft en viss kvalité, men som saknat det där lilla extra som i Premier League betyder så otroligt mycket. De senaste säsongerna har det funnits en handfull exempel på just dessa spelare. Dean Whitehead var en av dem, en kvalitativ mittfälltare med skicklighet både inom deffensiven och offensiven men som aldrig verkade speciellt sugen på att vinna några matcher. Vi har också Micheal Chopra som i en liten pettitess till match som i folkmun kallas för Thyne-Wearderbyt väljer att passa en boll i friläge mot mål istället för att skjuta och med det cementerat det faktum att Sunderland saknar allt vad killer-instinkt och vinnarskalle heter.
Cissé försökte till en början få in den mentaliteten och gjorde allt han kunde för att hans instatser skulle smitta av sig på laget, men istället slutade det med att laget smitade av sig på Cissé och med det drog ner hans insattser till rådande standard d.v.s.ingen sticker ut , ingen gör heller inte bort sig.
Jag är inte här för att peka några fingrar och kommer därför sluta med det omedelbart. De tidigare nämda spelarna har spelat en roll för Sunderland och förtjänar också att bli ihågkomna efter det.
För att komma till nutid. När Darren Bent slog in 5-2 mot Wolverhampton och med det hans andra mål i matchen så symboliserade det så mycket mer än att vi har fått en notorisk målskytt till klubben, vi har äntligen fått en mentalitet som kan mäta sig med den klass som förväntas av en premier league-klubb. All ära skall dock inte falla på Bent enbart, Cattermole,Cana,Turner har även de bidragit med sin beskärda del för att göra Sunderland till ett jobbigt lag att möta.
Man ska akta sig för hybris när man skriver en krönika eller artikel som har till uppgift att hylla en ny aspekt i sitt lag. Trotts allt förlorade vi mot Burnley senast med pinsamma siffor som en följd av ett otroligt spelsuget Burnley kontra ett än mer underskattande Sunderland. En sådan förlust måste betäcknas som slarv, i alla fall när det sker med de siffror som det handlade om. Dessutom har jag ytterliggare ett minne som är lite för färskt för att jag ska låta min fantasi sväva ut totalt, ty förra säsongen skrev jag en artikel som handlade om att vi som supportrar nu kanske kunde pusta ut för en gångs skull. Den artikeln skrev jag med sju omgångar återstående, lite viste jag då om att allt skulle avgöras den absolut sista omgången i en match mot självaste Chelsea.
När jag har det sagt tänker jag låta mitt sinne lugna sig en aning innan jag skriver vidare. Nu försöker jag inte säga att vi kommer vara hotade av nedflyttning när det återstår en omgång av Premier League denna säsong, jag försöker bara säga att vad framgångar anbelangar så skiter jag blankt i dem så länge vi inte hamar under en 13:eplats. Den här säsongen är jag hittills bara j'vligt tillfreds med att ha ett lag jag kan lita på och som jag vet kommer ge 100% i varje match. Det är något vi inte kunnat hoppats på under tidigare säsonger.
Jag lämnar er med det kära vänner och hoppas på att säsongen fortsätter som den har börjat!
Sköt om er!