Bära eller brista för Martin O´Neill? Det är frågan
Som Sunderlandsupporter är man van vid att det knackar lite här, knakar lite där och skaver lite överallt. Ibland går det upp, ibland går det ner. Några längre perioder av frid och fröjd är man inte van vid.
Med sedan ett par säsonger tillbaka har klubben i alla fall andats optimism. Sedan Niall Quinn som ansiktet utåt för ett irländskt konsortium tog över makten i klubben inför säsongen 06/07 har det hänt grejer i Sunderland. Sedan han tillsatte sin landsman Roy Keane som manager har det känts som att Sunderland varit på väg framåt.
Det har inte alltid varit raka vägen. Men ändå framåt.
Roy Keane som tog laget tillbaka till Premier League har avgått och ersatts under en kort period av Ricky Sbragia innan han lämnade plats åt Steve Bruce som både köpte och sålde BEnt samtidigt som han ledde till en 14:e- respektive en 10:e-plats innan han i sin tur fick lämna plats åt Martin O´Neill.
En resa med gupp på vägen, men en resa som varit på väg åt rätt håll. Under tiden har finanserna stramats åt, styrts upp och klubbens ekonomi har blivit både sundare och mer slagkraftig. Truppen har konternueligt förstärks, vi har sålt dyrt och fyllt på med mer och mer kvalitet.
Hela den här resan har regisserats av Niall Quinn.
Quinns sista stora gärning för klubben innan han drog sig tillbaka var värvningen av Martin O´Neill. I O´Neill, sa han, skulle vi få den perfekta managern. En manager som förstår regionen, som förstår klubben och som uträttat stordåd med klubbar av liknande storlek förut (Aston Villa, Celtic). En manager som dessutom är Sunderlandsupporter sedan barnsben. En mer skräddarsydd manager är svår, för att inte säga omöjlig att hitta. Lägg därtill att O´Neill tog 13 av 18 poäng under hans inledande matcher så förstår ni: Jag älskar Martin O´Neill.
Jag gillar till och med hans sätt att spela fotboll på. Det är defensivt och cyniskt. Det är rakt och långt. Det är ut med bollen på kanterna och skicka in. Det är så brittiskt det kan bli. För mig är det också så vackert det kan bli.
Men nu börjar till och med jag att vackla i min övertygelse.
Sedan mars har det blivit en (!) vinst i ligan. Det är givetvis för dåligt. Man kan förvisso försvara det med att det har varit många svåra matcher. Men räcker det? Ska vi inte kunna vinna även svåra matcher ibland? Och ska vi i alla fall inte vinna de enklare emellan de svåra då?
Det man kan och ska ge O´Neill är han i alla fall inte darrar på manschetten. Han håller fast vid sin taktik och sin startelva. Det hattas inte runt. På det viset är han raka motsatsen till exempelvis Erik Hamrén och det ska han ha cred för.
Det borde betala av sig snart tycker jag.
Det borde ramla in lite segrar snart.
Till helgen finns det exempelvis goda möjligheter till det då Aston Villa kommer på besök. På det följer vi Everton, Fulham, West Bromwich, QPR, Norwich och Reading. Möjligheterna är goda för vinster framöver. Men också kraven. Vinner vi inte 3-4-5 av dessa matcher då börjar det brännas under fötterna.
Då är vi inte på väg framåt längre och då finns risken att optimismen och framtidstron börjar att sina. Vi har redan sett det på sina håll. Och då kan det gå illa på riktigt.
Det är med andra ord en väldigt kritisk fas Sunderland som klubb går in i på lördag. En fas som kommer att avgöra klubbens öde för en lång tid framöver.
För min egen del skulle jag inte vilja gå in i den här stormen med någon annan hellre än Niall Quinns handplockade manager Martin O´Neill vid rodret.
Men det är bära eller brista nu.
Låt oss hoppas att det bär.
