NK Rudes - NK Lokomotiva Zagreb
Inför Blackburn – Sunderland
Ett lag som fajtas för att undvika nedflyttning. Ett lag som fajtas för att stabilisera sig på övre halvan och utmana om Europa. Ett lag där tränaren buats ut av sin egen publik. Ett lag där tränaren håller på att förvandlas till en messiasgestalt. Given trepoängare? Skulle inte tro det.
Eftersom Sunderland var på FA-cupäventyr på Goodison Park i helgen blev veckans Premier Leaguematch uppskjuten till ikväll. Då våra spelare kämpade sig till ett omspel genom att spela 1-1 så har Blackburn vilat sen den 10.e mars. Om vi ska se till tröttheten så är det fördel Blackburn, men förutom det så finns det inte jättemycket som talar för dem.
Blackburn
I och för sig så har Blackburns form blivit något bättre på sistone. De har under sina senaste fem matcher faktiskt tagit sju poäng och den värsta publikkritiken har mojnat. Men om man ser till vilka lag det är man slagit så märker man att det inte är några större skalper. Det är ett Wolves i förfall och ett QPR hemma som fått se sig besegrade. Förvisso viktigt för Blackburn att vinna mot sina bottenkonkurrenter men inget som ger mig skrämselhicka.
Inför den här säsongen sa Blackburns ägare att de skulle göra en rejäl satsning för att etablera Blackburn som ett lag att räkna med i Premier League. Av den satsningen har Blackburnfansen inte fått se så mycket konkret. Istället har man blivit av med något som skulle kunna varit ett av mittbackspar i allra högsta klass. Phil Jones har gått till United och Samba skrev i vintras på för storsatsande Anzhi.
Det tillsammans med att den mindre populäre managern Steve Kean lett laget till en snål poängskörd som gjort att Blackburn på allvar får ses som en nedflyttningskandidat i år har gjort att supportrarna till den anrika klubben vädrat sitt missnöje offentligt. Nu har den värsta vågen av missnöje bedarrat något men det är fortfarande ingen avundsvärd position Kean sitter på när han ska plocka ut laget inför kvällens match. Ett lag som han skulle kunna tänkas formera på följande sätt:
Robinson
Orr – Dann – Hanley – Martin Olsson
N´Zonzi – Formica – Gamst Pedersen
Hoilett – Marcus Olsson (yttrar)
Yakubu
Sunderland
En av de vackraste bilder jag sett på länge var den då Bardsley efter att ha bombat in 1-0-målet i lördags springer ut mot fansen och kysser klubbmärket. Att kyssa klubbmärket är många gånger bara en ihålig gest från fotbollsspelare av idag. Men inte för Bardsley. Han är ingen modern fotbollsspelare i ordets negativa bemärkelse. För honom är det där äkta. Han älskar Sunderland och Sunderland älskar honom.
För att göra den redan vackra bilden ännu bättre så ska man veta att Bardsley spelade hela matchen med stora smärtor i revbenen.
Det är den revbensskadan som nu tyvärr gör att han förmodligen inte kommer att kunna spela mot Blackburn. Ett tungt avbräck för oss. Det är inte bara hans kvaliteter som ytterback kommer att saknas. Nej, än mer kommer avsaknadent av hans ledaregenskaper att märkas, speciellt nu när vi även saknar Catts som fortfarande är avstängd. Vi får hoppas att andra ledare kan fylla deras kostymer.
En av dom som kommer att göra det är John O´Shea som med sin rutin kommer att sprida lugn i backlinjen tillsammans med Turner. Till vänster tror jag att vi återigen får se Bridge då Richardson fortfarande inte verkar hundra. Till höger tror jag att Gardner får vikariera, något han gjorde med bravur senast vi saknade ytterbackar. En annan möjlighet är att peta ut O´Shea till höger och låta Kyrgiakos eller Kilgallon ta över mittbacksplatsen. Men jag tror mer på det förstnämnda då O´Neill inte verkar vara de stora förändringarnas man, och varför ändra något som fungerar?
Om Gardner flyttas ner på högerbacken så öppnas en lucka på mitten för David Vaughan, den ser jag gärna att han får då jag tycker att han är vår bästa passningsspelare och sådana kan man inte ha för många av. Bredvid honom har Colback i och med sin senaste form gjort sig svår att peta. Dessa två tror jag kommer att flankeras av Larsson och McClean.
Framför dem så tror jag att vi kommer att spela med både Campbell och Bendtner. Det vore kul för Campbell om han fick sätta en strut nu igen så han slipper börja fundera på det.
I målet finns det nog inga tvivel kvar om att Mignolet spelat till sig förstatröjan nu.
Ovanstående resonemang skulle ge oss följande startelva:
Mignolet
Gardner – O´Shea – Turner – Bridge
Larsson – Vaughan – Colback – McClean
Bendtner – Campbell
Matchen
Ska vi vara med och utmana om Europaplats och ha chans att komma före vår svartvita antagonist är det matcher av den här typen som vi måste vinna. Trots att det saknas spelare, och trots och de som är friska kanske ä lite trötta, och trots att det är bortaplan. Det kommer inte bli lätt på något sätt. Men om vi ska vara med däruppe så måste vi vinna även när det är svårt.
Får vi se en repris på O´Neills första match i klubben så är jag nöjd. Ni kommer ihåg: Blackburn tar ledningen tidigt i matchen. Det bestämmer sig för att parkera bussen. Trots ett bollinnehav på närmare 70% så ville inte bollen in. Samba var en gigant. Så plötsligt i 84:e så spräcker Vaughan nollan, 1-1. Domaren lägger på tre stopptidsminuter, i den tredje och sista får Larsson chansen från frispark. Och som han tar den. Eufori, glädje, grunden till succévintern.
Ett liknande scenario ikväll skulle passa mig bra.
Vad tror ni?
HA´WAY THE LADS
(twitter: ESchalin)
