Estoril - Chaves
Inför Chelsea – Sunderland
På lördag är det dags för oss att besöka huvudstaden igen. Den här gången går färden till Stamford Bridge. Där kommer Chelsea ta emot oss i en match som på förhand känns väldigt märklig, i alla fall utifrån ett statistiskt perspektiv. Den senaste matchen vi spelade här blev 3-0 i vår favör och i formtabellen baserad på de sex senaste matcherna ligger vi etta och Chelsea inte bättre än tia. Enligt dessa siffror skulle vi vara stora favoriter inför helgens drabbning.
Men nu är det givetvis inte så. Statistik och siffror betyder som vanligt väldigt lite när det väl kommer till kritan. De kan peka ut tendenser men att säga någonting om hur det verkligen förhåller sig, det är de riktigt dåliga på. Jag håller fortfarande Chelsea som stora favoriter mot oss, i synnerhet när vi spelar på deras egen hemmaplan.
Motståndarna
André Villas-Boas har fått ta över ett förvisso högkvalitativt lag, men ett lag som inte passar hans tankar om hur fotboll ska spelas helt perfekt. Han kom till Chelsea i somras och försökte till en början bända in sin spelmodell på spelare som inte alls är lämpade eller vana vid hans sätt att tänka fotboll, resultatet blev sådär. Villas-Boas ville spela med en hög baklinje och press över hela planen. Det ledde till att John Terry såg stabbig och osäker ut, David Luiz såg ut som att han var styrd av en tioårig playstationspelare (i alla fall enligt Gary Neville) och med ett sånt mittbackspar vinner man inga titlar. Visserligen plockade man mycket poäng av motståndare av sämre kaliber men mot de stora blev det idel förluster. Det blev förlust mot United (3-1), Arsenal (3-5) och Liverpool (1-2).
Eftersom Villas-Boas är en kompetent och smart tränare insåg han att det inte var hållbart. Därför kompenserade han lite i sin spelfilosofi och numera spelar Chelsea lite mer som de är vana att göra. Tyvärr för deras del har det ändå inte gjort att de tagit något direkt kliv framåt i poängskördandet. Snarare har vi fått se en motsatt effekt.
Efter några fina matcher i december där man på kort tid slog Newcaslte, Valencia och City i tre raka matcher har det återigen gått sämre. På de fem senaste matcherna i ligan har Chelsea bara mäktat med en vinst och den kom mot Wolves. Så trots att laget under föregående helg utklassade Pompey med 4-0 så är det inte ett lag i harmoni vi ställs emot på lördag.
Dessutom florerar det en hel del rykten kring lagets spelare. Malouda och Kalou liksom Lampard och Drogba verkar vara på väg bort från klubben om inte redan i januari så i alla fall till sommaren. Som om inte det vore nog så finns det även frågetecken kring Daniel Sturridge, som är lagets bästa målskytt, medverkan i matchen. Han har nämligen varit skadad och är tveksam till spel.
Det var det som inte ser så bra ut för hemmalagets del. Nu över till det som talar för Chelsea, och det är trots allt en hel del som gör det.
För det första så såg Torres piggare ut senast än gjort på länge. Ska han få en islossning snart och kommer den i så fall att komma emot oss? Jag hoppas verkligen inte det, men varningsklockorna har börjat ringa så smått. Även om han inte skulle komma igång och ingen forward i Chelsea gör mål så har de en hel del andra spelare som kan avgöra. Liksom oss har de ett väldigt målfarligt mittfält där både Ramires, Lampard och Mata (om man ser honom som mittfältare) är högst kompetenta målgörare. Tillsammans med Terry har de gjort 20 mål på 20 matcher i ligan.
Det ryktas ju som bekant inte bara om spelare ut från klubben. Inget är klart i skrivande stund men allt tyder på att duktiga Boltonback Gary Cahill är på väg in i laget. Även om övergången hinner genomföras innan helgen så kommer han förmodligen inte spela mot oss ändå. Men möjligen har han den effekten på sina nya lagkamrater att av rädsla för att bli utkonkurrerade spelar upp sig en nivå.
En annan sak som talar för hemmalaget är just att de är hemmalag. Nu har inte Stamford Bridge varit den ointagliga borg den här säsongen som vi vant oss vid under de senaste åren men ändock. Det är aldrig lätt att åka ner dit och plocka med sig poäng hem. Men vi ska väl ändå ge det ett försök.
Laget
Det manskap som åker ner ser lite bredare ut än vad vi vant oss vid på sistone. Jag tror nästan att vi kommer ha en bänk besående enbart bestående av a-lagsspelare. Jävligt skönt och det kommer förhoppningsvis leda till att den magiska formen kan hålla i sig ett tag till då vi inte behöver nöta ut spelarna till max utan faktiskt kan byta ut dem när de börjar se alltför trötta ut.
På målvaktssidan ser det fortsatt väldigt ljust ut. Martin O´Neill kan välja mellan tre målvakter som alla har visat att de håller relativt hög Premier League-klass. Hur många andra klubbar kan stoltsera med tre a-landslagsmålvakter i truppen? Jag tror inte att han kommer att chansa med Gordon eftersom han inte är helt matchtränad än. Gordon som har varit väldigt skadebenägen sen han kom till klubben bör nog inte matchas alltför hårt såhär direkt. Dessutom har ju både Westwood och Mignolet spelat bra vilket ger O´Neill skäl nog att ta det lugnt med Gordons comeback.
Om det nu blir en sådan. Många supportrar riktar in sig på att Gordon kommer att lämna i sommar. Skälen till det är främst att han varit väldigt skadebenägen, hans höga lön i förhållande till vad han presterar och det faktum att han inte lyckats blomma ut till den absoluta toppmålvakt som han spåddes bli när han kritade på för klubben till rekordsumman £9 (bara De Gea har varit dyrare av PL-keeprarna). Jag känner mig splittrad i frågan, främst eftersom jag tycker att det är väldigt svårt att avgöra vem som är bäst av de tre, just nu ligger på ungefär samma nivå i mina ögon. Och då jag anser det omöjligt för en klubb att ha tre målvakter på samma nivå så måste någon lämna i sommar. Förslagsvis då den som ligger på sämst nivå och har sämst utvecklingsmöjligheter. Vem av dem det är? Det låter jag Seamus McDonagh (målvaktstränare) och Martin O´Neill avgöra. Det ryktas dock om att Gordon är något av en O´Neillfavorit, så jag skulle inte bli förvånad om vi snart får se honom mellan stolparna igen trots allt.
Till den här matchen tycker jag dock att Mignolet ska få förnyat förtroende då han gjort det väldigt bra hittills. Därigenom skulle dessutom en tydlig signal skickas i truppen om att den som spelar bra blir belönad. Det tror jag kommer att gynna hela laget i förlängningen.
Även läget i backlinjen börjar läget ljusna något. Turner har fått speltid med reserverna och satt på bänken mot Peterborough, Brown är också på väg tillbaka. Liksom Bramble även att han nog inte är aktuell till helgens match. O´Shea och Kilgallon har spelat väldigt bra tillsammans i mitten och jag känner mig tveksam till att O´Neill vill splittra det paret redan nu så de får förmodligen förnyat förtroende. Ett annat tänkbart alternativ är att Brown eller Turner går in i mitten och O´Shea tar en ytterbacksplats. Det är ett alternativ som jag, liksom många andra på forumet, vänder mig emot då jag tycker att O´Shea kommer mer till sin rätt i mitten. En tredje möjlighet är att O`Neill faktiskt bänkar Kilgallon till förmån för antingen Brown eller Turner.
Bardsley kommer att spela på den ena ytterbackplatsen. Vilken sida det blir beror nog mer på vem O´Neill finner lämpligast för att ta den andra platsen. Föredrar han att spela O´Shea eller Gardner så kommer Bardsley få ta vänsterbacken och den andre spela till höger. Väljer han istället Richardson så kommer den av dem det blir att hålla till ute till vänster medan Bardsley snällt får köra på högersidan.
Lagets två mest gjutna platser som jag ser det är de två defensiva mittfältsplatserna. Där kommer Cattermole och Vaughan spela.
Framför dem beror laguttagningen helt på om O´Neill vill köra 4-2-3-1, 4-3-2-1 eller 4-2-1-2-1. Jag förmodar att O`Neills taktiska disposition kommer att likna den mot City och alltså mest likna en 4-3-2-1 där 2:an står för två yttrar där den ena har en ganska fri roll. Om den spådomen stämmer in så är det upp till Gardner och Larsson att slåss om den tredje innermittsplatsen. På den mer renodlade ytterplatsen kommer McClean att ge Larsson en match (om nu inte Larsson hamnar i mitten) och då kommer favoritfot att avgöra vilken kant de hamnar på. Sessegnon kommer att ta den friare ytterpositionen, han spelar lika bra på båda kanterna.
Längst fram kommer vi troligen finna allas vår ”älskade” danskjävel Nicklas Bendtner. Jag tycker faktiskt att även han fått sig ett lyft under O´Neill och spelat ganska bra på sistone. Det man fortfarande kan anmärka på är att han missar på tok för mycket målchanser och ibland tappar bollar på ett sätt som ser provocerande enkelt ut. Men å andra sidan rör han sig över stora ytor och har en god förmåga att suga in bollar och få fram laget. Kommer han bara in i det målstim han verkar befinna sig i så fort han spelar med landslaget så har vi en högst kompetent targetanfallare i honom.
Ovanstående resonemang skulle ge oss följande startelva:
Mignolet
Bardsley – O´Shea – Kilgallon – Richardson
Catts – Vaughan – Gardner
Larsson – Sessegnon
Bendtner
Matchen
Att hoppas på en upprepning av förra årets bragdmatch vore väl att ta i. Skulle vi lyckas komma hem från Stamford Bridge med en pinne i bagaget är jag helnöjd. Det kommer att bli svårt, mycket svårt. Men sedan O`Neill tagit över verkar svårigheter inte direkt bekomma laget. Så drömmen om poäng lever trots allt.
Ha´way the Lads
