Belgien - Egypten
Inför Sunderland – Arsenal (FA-cupen)
FA-cupen – Arsenals enda chans till en titel i år. FA-cupen – Sunderlands enda chans att göra ett rejält avtryck i fotbollsengland i år. Det lag som står som vinnare på lördag kommer att ha tagit ett stort steg närmare en framskjuten placering i årets turnering. För Wenger ett måste, för O´Neill en chans att understryka sin briljans.
Då var det dags för match mot Arsenal igen. I lördags var Sunderlandspelarna trötta efter en onsdagsmatch som gått till förlängning. Nu är det istället Arsenals tur att vara trötta efter att ha stångats och förnedrats av Zlatan i Milano under onsdagens Champion League.
Inför mötet i lördags var det mycket som talade för Arsenalvinst tycker jag. Men efter att ha sett hur fint vi stod upp emot dem då så tror jag att vinstchansen för oss den här gången har ökat. Dessutom är det en hel del förutsättningar som var till Arsenals fördel senast men som förändrats sen dess. Här är de viktigaste:
• Då kom de med självförtroende i ryggen efter att ha kört över Blackburn med 7-1, nu har de istället 0-4 med sig i bagaget.
• Då hade Sunderland spelat 120 minuter under onsdagen och fyra matcher på elva dagar med i stort sett samma startelva, nu har de våra fått vila en vecka medan Arsenalspelarna fått slita hårt San Siro undermåliga gräs.
• Då hade Arsenal en legendar som hoppade in och avgjorde matchen, nu har han flugit tillbaka till New York.
• Då hade Arsenal sin bästa back Koscielny på plan, nu är han förmodligen borta på grund av skada.
För mig känns den här matchen mer som en mental match där Arsenal möter sig själva än något annat. De har chansen att knyta näven i fickan och komma tillbaka från en storförlust, ta revansch och visa att de fortfarande är ett storlag. Eller så kan de bli ängsliga, initiativlösa och lägga sig ner och ge upp. Att våra grabbar kommer stå för en gedigen insats, det är jag ganska säker på. Frågan är bara hur långt det räcker?
Arsenal
Wenger var redan i intervjun efter matchen i onsdags noga med att poängtera att säsongen inte är körd och att de har en väldigt viktig match framför sig på lördag. Och med tanke på hur det ser ut för dem på de andra fronterna den här säsongen så är FA-cupen den enda turneringar där jag känner att de fortfarande har en realistisk chans att nå en absolut topplacering. Så att de kommer Stadium of Light med fullt fokus på att vinna matchen ser jag som en självklarhet. Om de däremot kommer att klara av att ladda om och vara på topp, det känns mer tveksamt.
Enligt vad jag har läst mig till så är Koscielny och Mertesacker högst tveksamma till spel. Det är två tunga avbräck för Arsenal, fram allt den förstnämnde har varit deras trygga punkt bakåt. Efter att ha sett hur Vermaelen agerade nu när han fick flytta in mitten igen och hur osäker Djourou alltid ser ut så borde det här vara till fördel för oss. Om nu inte Wenger väljer att flytta ner Song på mittbacken, som han gjorde senast mot oss och under sista delen av Milanmatchen. Då får de i och för sig ett något mindre kompetent mittfält men å andra sidan en bättre backlinje. Det ska bli spännande att se hur den gode Wenger prioriterar där. Hans defensiva byggande har inte direkt imponerat på senaste år, fråga bara Christian Borell om den saken.
Framåt så kommer nog Arsenal att matcha ett relativt bollskickligt mittfält med en förmodat pigg och spelsugen Oxlade-Chamberlain som det största hotet. Framför dem kommer van Persie ställa frågor till våra backar. Van Persie som för övrigt spelat 90 minuter i 13 av Arsenals senaste 14 matcher, det trodde man inte om den forne glasliraren. Frågan är våra försvarare kan hålla honom mållös i 90 minuter till.
Sunderland
Innan det förra mötet med Arsenal får vi gå tillbaka ändå till den 21:a december för att hitta den senaste matchen där vi släppte in två eller fler mål. Det hör alltså till ovanligheterna numera. Vilket skvallrar om att det är runt en ramstark defensiv som Martin O´Neill främst byggt sitt lag. Något som ofta glöms bort när Sunderlands uppryckning diskuteras. Och visst är det lätt att bländas av en comebackande Campbell, ett genombrott som McCleans och en magisk Sessegnon. Men utan tryggheten bakåt hade deras mål inte varit värda ett dugg. Ett bra fotbollslag byggs alltid bakifrån.
De som ska se till att defensiven fortsätter att vara stabil tror jag blir Bardsley till höger, O´Shea och Turner i mitten och Richardson till vänster. O´Neill har spelat samma backlinje sen Brown klev av skadad under första matchen mot Boro och jag ser ingen anledning till att han skulle vilja ändra på det nu. Framöver är nog tanken att både Kyrgiakos och framför allt Bridge ska få speltid men mot Arsenals snabba yttrar tror jag inte att de passar optimalt. Bakom dem tror jag att Mignolet får förnyat förtroende (även att han släppte in två sist vilket öppnar möjligheten för rotation).
På mitten har vi fortfarande våra mest rutinerade herrar i Cattermole och Vaughan på skadelistan. Men sett till hur Colback och Gardner passat i deras kostymer så har deras frånvaro inte blivit så ödesdiger som på förhand befarades. Nytt förtroende för Colback och Gardner på mitten alltså. Mot bättre lag brukar O´Neill fylla på innermittfältet med en extra spelare, det tror jag han gör nu också och då tror jag att det blir Larsson som får ta det ansvaret.
Framåt tror jag att succétrion McClean, Sessegnon och Campbell får chansen. Senast hade McClean koll på vänsterkorridoren, Sessegnon mitten och Campbell högern. Det såg under stora delar av matchen ut som att vi spelade helt utan toppforward. Ska vi säga att det kommer att se ungefär likadant ut nu igen? Jag tror det, både Campbell och Sessegnon har dock ganska fria roller så det är svårt att läsa av riktigt hur spelsystemet ser ut i grunden.
Ovanstående resonemang skulle ge oss följande startelva:
Mignolet
Bardsley – O´Shea – Turner – Richardson
Larsson – Gardner – Colback
Campbell – Sessegnon – McClean
En starelva där samtliga spelare visat att de har kvalitet nog att bidra till att skaka Arsenal.
Matchen
Som jag skrev ovan så ser jag den matchen främst som en mental match för Arsenal. Men vad resultatet av den mentala matchen blir låter jag någon annan förutspå. Oavsett vad det blir så är det upp till våra spelare att kliva ut på banan och göra det så svårt för Arsenal som möjligt. Klyschan säger att en bra start alltid är viktig, idag tror jag att den klyschan är extra viktig. Ge dem inte chansen att vädra revanschlukt.
Jag hoppas verkligen att våra spelare kikade på Milan – Arsenal och såg hur sårad Arsenals backlinje blir om det kommer djupledslöpningar från många spelare. Kan vi komma i nivå med den löpviljan som Milan visade upp i sitt anfallsspel så kan det bli en riktigt rolig lördagseftermiddag. Inte för att jag gör mig några illusioner om att vi ska vinna med 4-0 och rulla ut våra bollskickliga motståndare men om vi gör det vi är bäst på, att ligga lågt i positioner och ställa om med mycket folk och hänsynslöst löpande, så tror jag faktiskt att våra chanser att vinna matchen är ganska goda.
HA´WAY THE LADS
