Inför Sunderland - Newcastle, spelargenomgång: mittfält
Fredag idag, lördag i morgon, derby på söndag. Det är sällan man längtar så mycket på att helgen ska snabbspolas fram till söndagen som nu. Spänd förväntning i luften och min och Noa Bachners nedräkning fortsätter. Idag är det dags att välja mittfältare.
Det här är andra delen i den artikelserie där Jag och Noa från Newcastleredaktionen går igenomon lagen inför derbyt.
Tanken är att vi jämför lagen spelare för spelare och sen plockar vi ut den spelare vi helst av allt skulle vilja ha i startelvan i söndagens match. För att göra bedömningen så tydlig som möjligt har vi också betygsatt varje spelare med plus. Betygsskalan är femskalig och sträcker sig från ett + till fem +++++. Några direkta betygskriterier finns inte men en etta betyder ”för dålig” och en femma ”Premier Leaguesk toppklass”.
Listan är såklart 100% subjektiv och faktumet att jag är Sunderlandsupporter och Noa är Newcastlesupporter bidrar givetvis en hel del till att vi väljer som vi gör. Kom ihåg det om ni ska kommentera. Jag har tänkt att ha kommentatorfältet öppet så att ni som läser kan fylla på med egna startelvor och motiveringar. Det vore väldigt kul om så många som möjligt kan vara med och bidra. Men se till att hålla god ton, det blir så mycket bättre diskussioner då.
För enkelthetens skull har vi valt att jämföra lagen så som vi tror att lagen skulle ställa upp om de skulle spela med en 4-4-2-uppställning i derbyt. Anledningarna tilll det är för att positionsjämförelserna ska bli så likvärdiga och därmed givande som möjligt.
Inför vårens match på Sports Direct Arena gjorde jag en liknande genomgång, den lästes av många och engegerade många, därav kör jag igen. Den här gången har jag bjudit in Noa för att bredda perspektiven.
Dagens text är vigt åt mittfältet. I morgon följer anfall och sammanfattning. Här hittar ni gårdagens text där målvakter och försvarare blir bedömda.
-----
Såhär resonerar jag kring mittfältet:
McClean (+++) - Ben Arfa (++++)
Två spelare som trots att de spelar på samma position är varandras motsatser på många sätt. Där Ben Arfa har en vertygslåda som är fylld med alla verktyg du kan föreställa dig, och några till, är McClean en ganska begränsad spelare. Ben Arfa kan utmana ett försvar på egen hand, skott, dribblingar, genidrag, alles. McClean kör på, han river, sliter och gör allt med hjärtat på utsidan men det är i ärlighetens namn ganska fantasilöst. Där Ben Arfas toppar är världsklass gör McClean aldrig en dålig match.
Å andra sidan är de också barn av samma moder. Utanför plan går de sin egen väg. De tar inga fångar och deras liv i det offentliga är allt annat än lugnt och städat.
Tack vare sina världklasstoppar och sin allt högre lägstanivå (fortsätter han såhär kan han snart räknas som en spelare i den absoluta världstoppen) så vinner Ben Arfa den här kampen.
Larsson (+++) - Cabaye (+++++)
Larsson lider lite av att han egentligen har någon position. Han är för dålig på att utmana för att vara ytter, lite för dålig defensivt för att vara ytterback, för oerfaren för innermittfältet. Förhoppningsvis kommer experimentet att flytta in honom i mitten falla i god jord. Han har sett helt okej ut därinne.
Cabaye är lite av en personlig favoritspelare vilket gjorde att min sorg när han kritade på för Newcastle blev extra stor. En länkspelare som kan sätta sin prägel på vilken matchbild som helst. Passningar och spelsinne i världsklass, dessutom ett riktigt fint skott. Faller ibland lite ur matcherna när hans lagkamrater inte spelar igenom honom utan lyfter direkt på forwards. Hade kunnat spela i en betydligt större klubb (exempelvis Sunderland).
Colback (+++) - Tioté (++++)
Det finns spelare som man som moståndare hatar att möta, Tioté är en sådan. Tänker inte motivera mer än så. Jag ogillar Tioté, mycket av det kommer sig av att han är en riktigt bra mittfältare. Stänger matcher när är på humör.
Colback har allt som en mittfältare av idag behöver. Däremot så har han lite för lite av allt för att vara den där riktiga stjärnan, än. Blir han bara ännu lite bättre defensivt, ännu lite mer dynamisk och ännu lite bättre passningsspelare så kan han bli en spelare av högsta klass.
Tills dess får Tioté gå före.
Johnson (++++) - Gutierrez (+++)
Gutierraz är en spelare jag fortfarande inte fått något riktigt grepp om. Han verkar egentligen inte vara så jättebra på något men samtidigt är han alltid obehaglig att möta. På många sätt är han en omvänd Larsson, han saknar en klar roll men man vill ändå ha honom på plan för hans rivighet, löpsteg och dynamik. En duktig spelare.
Om Gutierraz är en duktig spelare så är Johnson en briljant spelare. Han har allt som en modern ytter behöver. Det enda som saknas är självförtroendet, som fick sig en törn eller två i Manchester. Det kommer snart att vara återfunnet och då, mina damer och herrar, då kommer han att bjuda upp till dans.
-----
Såhär Resonerar Noa:
McClean (+++) - Ben Arfa (+++++)
Jag imponerades precis som många andra av McCleans suveräna genombrott under fjolåret. En direkt ytter som har förmåga att göra många poäng och dessutom inte slutar utmana sin ytterback. Dessutom hyggligt arbete i defensiven. Men jag har upplevt att McClean blivit studerad ganska bra och kanske blottas för avsaknad av fler dimensioner av sitt spel. Han känns helt enkelt lite avslöjad nu. Hatem Ben Arfa, och här vet jag att åsikter går isär på grund av hans upptåg tidigare i karriären, är en magisk spelare. En av de mest talangfulla spelarna jag någonsin sett, DEN mest talangfulla jag sett i Newcastle. Dessutom har han lärt sig jobba för laget. Newcastles bästa spelare hittills den här säsongen.
Larsson (+++) - Cabaye (++++)
Två ganska stationära spelare med fina fötter. Cabaye är vansinnigt felanvänd i Newcastle just nu i och med att vi slår för mycket långbollar. Men fransmannen har visat att han besitter spelfördelarkvalitéer som fungerar i vilka sammanhang som helst. Suveränt skott, suveräna krossbollar, suveräna kortpassningar och ett stort hjärta. Fysiken kan svika emellanåt, men Cabaye som regissör är skräckinjagande bra. Sebastian Larsson är en bättre-än-genomsnittet-mittfältare i Premier League som dessutom har näsa för mål. Fungerar dock inte i vissa matcher och har inte snabbheten för att spela som renodlad ytter i särskilt många system. Inte riktigt samma klass som Cabaye helt enkelt.
Colback (+++) - Tioté (++++)
Skönt att slippa betygsätta den omåttligt överskattade våldsutövaren från Middlesbrough här. Jack Colback kan egentligen ta sig också. Geordie born and bred som lämnade akademin i unga år. En duktig passningsspelare med hög högstanivå som även imponerat som ytterback när jag sett honom där. Dock inte samma riv och motor som Cattermole. Cheick Tioté i matchtränad form är en spelare som kan bossa ett helt lag. Han är en defensiv mittfältare av internationella mått när det stämmer för honom, tyvärr brukar skador innebära att hans form varierar eftersom han alltid behöver några fajter för att komma upp i normalt tempo. Äter innermitfält till mellanmål annars.
Johnson (++++) - Gutierrez (+++)
Johnson är ett kap för Sunderland. Även han NUFC-supporter som grabb, men tydligen spelar sånt ingen roll, säger vi svartvita och surar vidare över att klubben inte ens gjorde ett försök att plocka honom till Tyneside i somras. Framåt är Johnson otroligt potent när det stämmer. En skam att han slösade bort två år i Manchester City. Däremot skiljer det en gnutta mellan honom och Ben Arfa i och med att högstanivån inte är på plats lika ofta och kanske inte i riktigt lika bländade utsträckning. En ytter av väldigt hög klass dock. Jonas Gutierrez får tre plus för att han inte kan spela ytter längre. Hans ben har försvunnit och han har inte förmågan att utmana längre. Dock gör han alltjämt ett hästjobb. Som innermittfältare i 4-3-3 hade jag givit vår hängivne vice-kapten mer än tre plus. Men i 4-4-2 är han inte en tillgång alls längre.
-----
Hur tänker du?
