Sitter förlorarmentaliteten i väggarna?
Det är sannerligen inte roligt att vara Sunderlandsupporter idag. Först och främst på grund av det här. Rasismen, denna sorgliga idé som förpestar världen. Men även den rent sportsliga biten bidrar.
Vi vinner inga fotbollsmatcher.
Men ni förlorar ju inga heller? Försöker ni.
Nä, det är klart. Och i vanliga fall hade det varit gott så. 13 poäng på 13 matcher och om vi vinner hängmatchen mot Reading så är vi med i mittenregionen igen. Det är inget katastrofresultat. Nästan varje säsong hade jag köpt det här och varit, om än inte nöjd så, tillfreds. Och det är inte det att anfallspelet går i stå heller. En vanlig säsong är det okej. Det är inte Barcelona vi håller på.
Men den här säsongen är inte som andra säsonger.
Den här säsongen har vi en stabil styrelse som ser efter klubben på ett föredömligt sätt utan att för den skull dra åt svångremen allt för hårt. Den här säsongen har vi en spelartrupp som är både bredare och spetsigare än den varit så länge jag kan minnas. Den här säsongen har vi en manager som är som klippt och skuren för sitt uppdrag.
Den här säsongen är alla förutsättningar på plats.
Vad gäller yttre förutsättningar har jag egentligen ingenting att klaga på.
Och jag tror att det är det som gör ont. Vad ska man ändra på? Vilka parametrar måste vässas ytterliggare? Jag vet uppriktigt sagt inte. Allt borde vara där nu.
Visst kan man alltid plocka in nån spelare till, mer muskler, mer kreativitet, mer spelförståelse. Det skulle såklart göra förutsättningarna ÄNNU bättre. Men det är ändå inte det. Förutsättningarna är redan TILLRÄCKLIGT bra. De bitar som redan finns på plats ska räcka.
Är det helt enkelt så att det sitter i väggarna?
Precis som United har en vinnarmentalitet som gör att de alltid är med där uppe så kanske vi har en omvänd förlorarmentalitet. Någonting som sitter i klubbens DNA som gör att det inte spelar någon roll vilka managers, vaktmästare, ordföranden och spelare vi än plockar in. Vi kommer att förlora ändå.
I så fall har vi problem på riktigt.
Låt oss hoppas att så inte är fallet. På samma sätt som vi hoppas att de högerextrema vindarna som blåser snart ska mojna hoppas vi att spelarna snart ska få självförtroendet tillbaka och börja vinna.
Tills dess är hoppet vår enda följeslagare.
