Tankar efter vinterns Silly Season (Sunderland)
Det var många som ropade en anfallare inför fönstret. Efter Bendtners skada var det ännu fler. Ytterligare någon ville ha en kreativ kraft på mitten. Några ville ha backups i backlinjen.
Till slut så blev det två backar in. Två lån. Två rutinerade herrar som spelat Premier League-fotboll förut. Wayne Bridge och Sotirios Kyrgiakos, kanske inte de sexigaste namnen på marknaden. Kanske inget som får en att drömma om en ny storhetstid.
Men nya storhetstider är inget man bygger upp över ett vinterfönster. Nej, för nya storhetstider krävs tid, planering, tydlig klubbprofilering och folk som brinner för sina uppgifter (eller en jävla massa pengar men det alternativet varken tror eller hoppas jag kommer att bli aktuellt för Sunderland). Min förhoppning inför januari var att vi skulle ligga lågt och bida vår tid, inte göra några större förändringar i en trupp som börjat prestera på plan och där en enad kör sjunger om ett omklädningsrum i harmoni. Att bygga klubbar måste få ta tid.
Sett ur det perspektivet tycker jag att vi gjorde en väldigt lyckad silly season. Kyrgiakos är allmänt omtalad som en ledargestalt som alltid ger järnet både på träning och match, han beskrivs också som en skön snubbe. Samma sak gäller Bridge, engelsman som varit runt i flera klubbar och till och med gjort ett knippe landskamper. Han kan det här med omklädningsrum. En fadäs med John Terry skulle väl kunna dra ner hans skön-snubbe-betyg men som han hanterade situationen har jag mycket svårt att lägga någon skuld på Bridge, snarare tvärtom faktiskt. Det är lika bra att vara ärlig och erkänna att det här inte är spelare som kommer att lyfta klubben till nya höjder.
Kyrgiakos är 32 och Bridge 31, de är på god väg att passera zenit och kommer inte ingå i O´Neills långsiktiga planer. Men eftersom det inte är syftet med värvningarna så bör dom inte heller bedömas utifrån de premisserna. Syftet är nog snarare att fylla hålen i en skadeskjuten backlinje och säkra upp så att vi inte ska behöva stå med rumpan bar under våren. I ljuset av det är det två helt klart kompententa spelare vi fått in.
Nu var det ett tag sedan Bridge spelade a-lagsfotboll så han har nog en bit kvar till matchtempo. Det är inte optimalt att behöva spela in ett lån i matchtempo, det bästa vore om han kunde köra på från dag 1 men eftersom vi har spelare som kan lira på vänsterbacken och förmodligen sår före honom i kön om startplats ändå så är inte det hela världen. Jag tror att Bridge är tänkt som backup och den rollen kostymen hoppas jag att han inom kort kommer att kunna fylla.
Kyrgiakos däremot är en spelare som kan bli lite mer av en succé eller ett fiasko. Han är nog tänkt att vara 3-4 fjärdeval som mittback men med tanke på hur skadesituationen ser ut där så kan det ändå bli en hel del speltid för honom framöver. Kyrgiakos är en spelare man aldrig vet vad man får av. Han kan blanda fullständigt lysande försvarsingripanden där han dominerar matcher och nickar in bollar framåt med matcher där han behandlar bollen som en cementklump, ser stabbig och långsam ut och åker på till synes onödiga kort. Han har med andra ord potential att bli en ny Nosworthy, och det kan väl aldrig vara fel? Eller jo, det kan det såklart, jag vill ha mittbackar man kan lite på, som tar bort det de ska och som agerar lugnt och tryggt. Men som omväxling kan det vara kul med en kille som Kyrgiakos, om inte annat så borde han kunna kompensera Turner och O´Shea lugnare agerande på ett bra sätt. Däremot hoppas jag aldrig att jag ska behöva se Bramble och Kyrgiakos tillsammans i ett mittlås, då skulle jag hellre stänga av tv:n.
För att knyta ihop tankarna säger jag såhär. Omklädningsrummets balans kommer inte att rubbas att de här värvningarna. De kommer inte heller att spela någon avgörande roll i klubben framtid (om inte Kyrgiakos nickar in matchens enda mål i FA-cupsfinalen på Wembley). De kommer inte heller att kosta oss några stora pengar. De kommer däremot att hjälpa oss att nå en stabil placering i ligan i år. Och på så vis kommer de att ge O`Neill tid att fundera på hur han ska bygga vidare på det här laget till nästa säsong. Och ännu viktigare hur vi i framtiden ska kunna ta nästa steg framåt, uppåt.
Ha´way the Lads
