StartenglandThe ChampionshipSunderlandÄntligen uppflyttning

Äntligen uppflyttning

Efter fyra år i tredjeligan lyckades Sunderland äntligen studsa tillbaka. Till hösten blir det spel i Championship igen.

2017 åkte Sunderland ur Premier League. Det var då efter flera års bottenstrid där risken var överhängande ett antal säsonger. Fansen trodde dock att det endast skulle vara teporärt och att laget skulle studsa direkt tillbaka följande säsong. Så blev det inte. Istället för uppflyttning blev det nedflyttning till tredjeligan. Allt dokumenterades i en TV-serie som finns på Netflix: "Sunderland 'til I die".

Väl i League One kom åter vinsterna och klubben placerade sig i toppskiktet, fast aldrig etta eller två som är direktkvalificering, utan oftast på kvalplats.

Säsong 18/19 - 5:a - play-off - förlorade finalen mot Charlton med 1-0
Säsong 19/20 - 7:a - precis under kvalplats
Säsong 20/21 - 4:a - play-off - förlorade semifinalen mot Lincoln City med 3-2
Säsong 21/22 - 5:a - play-off - vann finalen mot Wycombe med 2-0

Säsongen slutade alltså i extas och nu väntar spel i andraligan till hösten. Men det var inte en spikrak kurs som ledde till uppflyttningen. Visst, det började bra. Lee Johnson ledde laget till en rad segrar i början och under hösten såg det ut som att det skulle kunna gå så pass bra att vi nådde en direktuppflyttning. Men i januari kackelerade allt. Förlust på förlust gjorde att Johnson fick kicken efter 6-0 mot Bolton. In kom Alex Neil även om Roy Keane faktiskt var ett alternativ att återvända till klubben. Keane hade förhandlat lön och var intresserad, men det blev alltså Neil istället. Det tog ett par matcher för Neil att sätta sin prägel på laget, men till slut kom vinsterna igen.

Det blev ingen direktuppflyttning men väl en femteplats som ledde till en seminfinal mot Sheffield Wednesday. I första matchen på Stadium of Light vann Sunderland med 1-0 inför 44 742 åskådare. En siffra som faktiskt är den högsta åskådarsiffran någonsin i en en kvalmatch i England (förutom final på Wembley då), och detta i League One. Match två spelades i Sheffield och slutade 1-1 vilket gjorde att Sunderland var i final.

Finalen mot Wycombe spelades som sig bör på Wembley inför 72 332 åskådare. Redan i tolfte minuten gjorde Elliot Embleton, egen produkt från Sunderlands akademi, första målet genom en soloräd och sedan ett skott utanför straffområdet. Kanske skulle målvakten tagit bollen, men det var hårt och bollen vobblade. I 79:e minuten fastställa Sunderlands notoriske målskytt Ross Stewart slutresultattet 2-0. Hans 26:e mål för säsongen.

Sammanfattnignsvis har säsongen visat en del frågetecken och utropstecken

Alex Pritchard visade att han hör hemma i en större liga. Lagets bästa spelare under säsongen, trots skada.
Ross Stewart var reserv förra säsongen, men visade i år att han är en fantastisk spelare. Lirar varje match - hela matchen. Inga skador. Sprang oavbrutet. Och gjorde 26 mål.
Elliot Embleton fortsätter växa och är nu en stor del i det kommande lagbygget.
Dan Neil var den största lysande stjänan under hösten trots sin ungdom, och det ryktades om intresse från Premier League. Bänkades sedan under Alex Neil. Mycket konstigt.
Förra årets bästa målvakt i Leage One, Lee Burge, ersattes med Thorben Hoffann som kom på lån från Bayern München. När båda fick Covid under jul kom unge Anthony Patterson in och dominerade. Han fick stå kvar hela våren och kommer säkert vara vår förstamålvakt nästa säsong.
Januarivärvningarna Danny Batth och Jay Matete visade sig vara väldigt bra och gjorde stor nytta under våren.
Förra årets stora stjärna Aiden McGeady var inte alls bra i inledningen. Sedan blev han skadad och spelade ingenting efter november.
Lånen på yttrarna Jack Clarke och Patrick Roberts var välbehövliga. Även om det svajade en del om båda var de en stor del i framgångarna.
Lagkaptenen Cory Evans syntes knappt alls i matcherna. Men vilket jobb han gjorde i det dolda. Erfarenheten från högre serier var nyttigt.