Sunderland - en klubb i förändring
Mycket har hänt i klubben sedan Martin O'Neill fick kicken den 30e mars i år, efter en 0-1 förlust mot Man Utd som innebar att laget bara mäktat med tre poäng på de senaste åtta matcherna och befann sig en enda poäng ovan nedflyttningsstrecket. Laget hade under hela säsongen, med ett ytterst fåtal undantag, spelat den absolut mest negativa och tråkiga fotboll som Stadium of Light skådat på många år.
O'Neill som sågs som en frälsare när han tillträdde 15 månader tidigare hade fått se sin popularitet sakta men säkert dyka. Det var inte längre den längs långlinjen frustande, högt hoppande nordirländaren som fick ut allt av sina spelare, utan snarare en uppgiven man som nu saknade den där glöden i ögonen som gjorde honom till den han en gång var. Helt rätt av vår amerikanske ägare Ellis Short att låta honom gå då det luktade nedflyttning lång väg. Men vem skulle ta över?
Kanske ett rutinerat namn som Mark Hughes som ändå vet vad det handlar om att vara manager i Premier League? Nej, det blev som bekant istället den kontroversielle och till synes halvt galne Paolo Di Canio som nyligen sagt upp sig som tränare för league1- laget Swindon Town. Di Canio blev utnämnd till klubbens nya manager, eller head coach som hans titel på egen begäran lyder, dagen efter det att O'Neill fick gå - och sedan dess har det varit mer Rock'n'roll på Wearside än under de senaste åren tillsammans.
Roberto De Fanti, en före detta agent och som jobbat med spelarrekrytering i Udinese och Inter, ska i rollen som konsult till Mr Short haft flera fingrar med i anställningen av Di Canio. De Fanti blev så i början på sommaren presenterad av klubben som 'director of football', samtidigt som man lyckades övertala Inter's chefscout Valentino Angeloni att istället ta upp samma position i Sunderland. Därefter har ännu ett par italienska scouter anslutit, däribland en annan högt hållen chefscout; Antonio D’Ottavio, som slutade hos Torino för att ansluta till Sunderland's nya och väldigt spännande scouting team. Bort med det gamla genomusla scouting teamet med Pop Robson som chefscout, där man inte gärna tittade utanför öarnas gränser - och in med det nya bra mycket mer kompetenta som har ögon världen över. Vad gäller italienare så har Di Canio dessutom fyra italienare i sitt eget team som jobbar med laget på daglig basis, så klubben har på kort tid fått en rejäl italiensk influens.
Paolo fick det inte alltför tacksamma jobbet att rädda kvar Sunderland i Premier League, med sju matcher kvar att spela och med en samling spelare vars kollektiva självförtroende var kört i botten. Inte blev det lättare av att de tre första matcherna var Chelsea borta, derbyspöket Newcastle borta och bogeylagens bogeylag, Everton, som man ej slagit på de senaste 19 (!) matcherna där inte mindre än 14 slutat med förlust. Ett fantastiskt facit mot en klubb som trots alllt ej tillhör de största elefanterna.
Den första matchen slutade också planenligt med förlust på Stamford Bridge, dock bara med 2-1 efter en klart godkänd insats. Näst upp var så det alltid lika heta Tyne-Wear derbyt mot Newcastle Utd - ett lag vi haft marginellt 'lättare' mot jämfört med Everton. Denna match glömmer man som rödvitrandig i själen aldrig, för Sunderland kör nämligen över Newcastle på sportsdirectarena@stjamespark.com eller vad den nu hette vid tidpunken. Svårt att hänga med vad som händer i Wonga-land. Siffrorna skrivs till 0-3 och Paolo Di Canio, hans team, spelarna och supportrarna firar varje mål som ett golden goal i en vm-final. Bara att slänga Armani- kostymen och köpa ny. Tre livsviktiga poäng och en boost för moral och självförtroende som nästan är lika mycket värd. Man slår sedan av bara farten 'oslagbara' Everton med 1-0 på SOL och Di Canio's namn ekar på läktarna.
Fyra matcher senare och kontraktet är säkrat med tre poäng ned till Wigan under strecket. Allt frid och fröjd? Ja, iaf bland supportrarna som återfått framtidstron, men alla spelare är inte helt nöjda. Under Di Canio gäller det nämligen att alltid sköta sig exemplariskt vad det än handlar om, annars får man stå till svars. En och en halv månad efter det att han anställdes hade vår nya härförare redan bötfällt sju spelare för olika saker som de verkar kommit undan med under O'Neill. Det muttrades en del och minst två spelare kopplade in spelarfacket (enligt rapporter spelare som redan visste att de inte skulle vara kvar i klubben) för att se om Paolo verkligen hade rätt att bötfälla dem. Matt Kilgallon och Phil Bardsley blev dessutom petade matchen efter att ha varit ute på casino och firat Wigan's förlust mot Man Utd in på småtimmarna, där Bardsley fotades liggande på golvet med ett hav av £50-sedlar på och runt sig. Paolo's dom var lika väntad som hård mot spelaren han tidigare hyllat: - "Du spelar inte mer för mig! Finn dig en ny klubb."
Transferfönstret hade ännu inte öppnat när klubben gjort klart med ett gäng spelare. Di Canio var inte nöjd med truppen han ärvt och instruerade firma De Fanti / Angeloni att värva ett stort antal spelare och det snabbt. Helst skulle om inte alla så iaf nästan alla vara med redan på försäsongslägret i Italien bara någon vecka in på juli månad, för att acklimatisera sig till sin nya omgivning och få dra nytta av den stentuffa träning som enligt Paolo ska göra Sunderland till ligans mest vältränade lag - något han betonar kommer krävas för att kunna spela den fartfyllda och aggressiva fotboll han eftersträvar och för att kunna minska klyftan till toppen. Har man inte samma kvalitet i truppen så ska man iaf vara bättre tränade.
Och visst blev alla sommarens hittils nio värvningar tillgängliga för lägret i Italien. Namn, ålder och klubb de värvades ifrån; Duncan Watmore (19, Altrincham), El-Hadji Ba (20, Le Havre), David Moberg Karlsson (19, IFK Göteborg), Valentin Roberge (25, Maritimo), Cabral (24, Basel), Modibo Diakite (26, Lazio), Vito Mannone (25, Arsenal), Jozy Altidore (24, AZ Alkmaar) och Emanuele Giaccherini (28, Juventus).
Fyra av dessa kom på fri transfer och då det bara var de båda stjärnvärvningarna Altidore och Giaccherini som kostade några pengar värva namnet så kostade dessa nio spelare tillsammans i runda slängar £18m. Mignolet, Elmohamady och McClean har sålts för cirka £13m, medan Bramble och Kilgallon lämnat då deras kontrakt ej förlängts. Graham och N'Diaye har lämnat på lån. Fler väntas få lämna, däribland Bardsley, Vaughan och den förra säsongens kapten Cattermole.
Så hur ser truppen ut nu? Sämre på målvaktspositionen då den till Liverpool flyktade Simon Mignolet var helt fenomenal föregående säsong, men bänkvärmaren till Mignolet, Kieren Westwood känns ändå som en bra ersättare. Vito Mannone pushar Westwood och kan ge den irländska 1an en fight om rollen som förstamålvakt. I övrigt känns laget starkare på samtliga positioner - förutom på ytterbacksplatserna - med vad som känns som klassvärvningar i Diakite, Cabral, Altidore och Giaccherini. Dessutom är Wes Brown äntligen tillbaka och blir som ett nyförvärv av hög klass om han nu får vara skadefri. Vad gäller ytterbacksplatserna kommer man sannolikt värva in en högerback och en vänsterback innan fönstret stänger. Klubben har i skrivande stund en enda ytterback och han heter Phil Bardsley och har noll och igen framtid i Sunderland efter nämna casinobesök. Jack Colback och Craig Gardner gör det båda helt okej på vänsterbacken respektive högerbacken, men de är båda i grund och botten mittfältare och ser sig båda i första hand som just mittfältare.
Klubbens nya scouting team har grävt fram flera intressanta ytterbackar men det har hittils skitit sig av olika anledningar (misslyckad läkarundersökning den senaste i raden), som vanligt skulle man kunna säga när det kommer till Sunderland och ytterbackar som varit ett problem i flera år - speciellt då vänsterbackspositionen där vi inte haft en duglig specialist sedan 1800-talet. Nu sägs det dock vara ganska nära att Trabzonspor's tjeckiska högerback Ondrej Celustka, 24, blir rödvit, men vi ropar inte hej ännu då det trots allt är en ytterback vi pratar om.
En kreativ central mittfältare är det 3e och sista hålet att fylla. Paolo vill här ha en spelare med 'keys to the house' som han uttrycker det, och tydligen helst en engelsk sådan.
Vad kan man så vänta sig av Sunderland denna säsong? Svenska Fans redaktioner tippar oss som 16e lag, något jag kanske inte riktigt väntade mig - men man är väl lite skeptiska till Di Canio kombinerat med att klubben sedan man gick upp för sex år sedan oftast hållt till i Premier League's källare. Som supporter är det ofta nära till att överskatta sitt lags möjligheter, men mycket tyder ändå på att det här kan bli den bästa och roligaste säsongen på många år. Vi har den bästa truppen på länge och med Di Canio's offensivt utlovade spelsystem kan det nog bli en del åka av med spelare som Giaccherini, Sessegnon, Adam Johnson, Fletcher och Altidore. Dessutom tror jag personligen stenhårt på att Paolo Di Canio är precis vad vi behöver för att göra oss av med losermentaliteten som tyvärr funnits i klubben alltför länge. Paolo lever för sin fotboll, verkar vara en väldigt kompetent coach och är defintivt extremt ambitiös och krävande. Tillsammans med det nya scouting teamet är det precis vad den här klubben behöver för att äntligen ha en bra möjlighet att nå upp till sin potential - en potential som är långt bättre än att behöva slåss om förnyat kontrakt varje år.
Sunderland's troliga startelva som ska göra det i premiären mot Fulham, där Gardner är avstängd och Fletcher ännu inte redo för spel ...
---------------- Westwood
Cuellar - Brown - O'Shea - Colback
----------- Larsson - Cabral
A Johnson - Sessegnon - Gaiccherini
----------------- Altidore
Vi kan väl avsluta med att konstatera att det kommer bli en underhållande säsong i Premier League med Di Canio, Ian Holloway och Jose Mourino som 'nyförvärv'.
HA'WAY THE LADS !!!
