Sherman topp 5 – Anledningar till cupförlusten
För andra gången på två försök denna säsong förlorade Tottenham i söndags en cupmatch mot ett lag från en lägre division. Sherman ger sin syn på vad som gick fel i denna veckas lista.
Det var nu gått fem dagar sedan Tottenham åkte ur FA-cupen mot Leicester City. Trots att Spurs ledde med 2-0 lyckades motståndarna vända och vinna med 3-2. Detta innebar att Tottenham denna säsong förlorat båda sina cupmatcher mot lag som egentligen är betydligt sämre. För så är det faktiskt, Spurs är ett mycket bättre lag än Leicester. Det tror jag alla, förutom de mest inbitna Leicesterfansen kanske, håller med om.
Man kan tycka att denna match är överspelad och att man bör glömma den, men det anser inte jag. Jag vill att man ska analysera vad som gick fel, för att sedan vid nästa säsongs cupmatcher se till att detta inte upprepas. Därför listar jag denna vecka de fem starkaste skälen till att Tottenham inte vann, eller ens fick oavgjort, mot Leicester.
Sherman topp 5 – Anledningar till cupförlusten mot Leicester
5. Ledley King var skadad
Egentligen borde avsaknaden av King inte vara så pass stor som den var i söndags, då Tottenham har många dugliga mittbackar i truppen. Eftersom King tillsammans med Michael Dawson spelat i stort sett alla matcher denna säsong, har de andra mittbackarna inte fått speciellt mycket matchträning. När så King blev skadad fick Anthony Gardner spela. Gardner har fungerat väl de matcher när stödet från mittfältet varit bra (mot Newcastle och Manchester City), men backlinjen har satts under press har det gått sämre (mot WBA). Under matchen mot Leicester sattes backlinjen stundtals under ganska hård press.
4. Leicester hade Mark de Vries
Inte trodde jag att en anfallare i Leicester skulle kunna skapa så mycket som de Vries gjorde. Den kraftiga centern blev väldigt svår för Gardner att hålla koll på. de Vries kunde stundtals helt plocka bort Gardner med sin styrka. Det kändes som att de Vries när som helst kunde ta sig förbi sin försvarare komma fri med Paul Robinson. Så blev det också till slut när han på övertid sänkte Spurs med sitt 3-2.
3. Young-Pyo Lee var borta
Jag ska erkänna att jag innan matchen inte trodde att Lees skada skulle vara ett lika stort avbräck som det faktiskt blev. Framför allt var det anfallsspelet som fick lida av Lees frånvaro. Ersättaren Stephen Kelly var förutom matchotränad, helt felplacerad på vänsterkanten. Visserligen har han presterat skapligt där förut, men in söndags stod det ganska klart att vänsterback inte är hans grej. En viktig kugge i Tottenhams anfallsspel är att vänsterbacken ska vara väldigt offensiv och löpa med i varje anfall. Den rollen passar Lee väldigt bra, medan Kelly inte alls verkar trivas i den.
2. Grzegorz Rasiak spelade
Det kanske ses som fegt att peka ut en enskild spelare som skyldig för en stor del av förlusten, men i detta fall är det befogat. Rasiak har egentligen en kvalitet, huvudspelet. När han är på plan ska han antingen skarva vidare bollen, ta ned den och passa längs marken eller avsluta mot mål. Inget av dessa tre lyckades han med i matchen mot Leicester. Helt ärligt så minns jag bara att han vann en enda duell, vilken resulterade i en rätt tam nick över mål. Om spelare som är så pass begränsade som Rasiak ska vara på planen krävs det att han i alla fall vinner hälften av duellerna. Polacken vann som sagt knappt en enda duell, vilket fick till följd att Tottenham sällan kunde hålla bollen kvar i anfalllsposition.
1. Falsk säkerhet
Precis som RazorRuddock var inne på i sin välskrivna matchrapport tror jag att Spursspelarna vaggades in i en falsk säkerhet när Paul Stalteri satte sin stänkare till 2-0. Vid ett otal matcher denna säsong har Tottenham haft en uddamålsledning som känts bräcklig. Vissa matcher har laget kunnat rida ut stormen och ibland även kunnat sätta ytterligare ett mål för att ”döda” matchen. Andra matcher har motståndarna dock lyckats sätta ett mål i slutet och fått till ett oavgjort resultat. Martin Jol har varit inne på detta mycket att Tottenham måste göra det andra målet för att på så vis kunna känna sig säkra på att ha matchen i sin hand. I söndags gjorde Spurs 2-0 och lär då ha känt att det därifrån bara handlade om att spela klart matchen. Leicester hade dock andra planer och sedan gick det som det gick. Läxan Tottenham måste lära sig är att inte sluta ånga på, även om man satt tvåan.