Tottenham – Aston Villa 0-0

Trots massivt spelövertag och spel mot ett mål i stort sett hela matchen lyckades Spurs inte besegra Aston Villa, utan fick nöja sig med en pinne. Den starkaste anledningen till att Tottenham inte gjorde mål var att Villa-keepern Thomas Sörensen gjorde en stormatch.

Martin Jol hade tvingats göra två ändringar sen Liverpoolmatchen, eftersom Paul Stalteri och Mido var avstängd respektive borta på Afrikanska mästerskapen. Ersättare var Stephen Kelly för Stalteri och Jermain Defoe för Mido. Att Defoe fick starta förvånade lite, då Jol inte brukar vilja spela med enbart Defoe och Robbie Keane på topp.

Matchen inleddes som väntat med mycket bollinnehav och press från Tottenham, som också lyckades skapa ett par chanser. Bland annat hade Davids ett mycket hårt, inåtskruvat skott som gick i vänster burgavel. Den hetaste chansen för halvleken hade dock Teemu Tainio i den 23:e minuten. Anfallet som föranledde chansen var ett skolexempel på hur snyggt och effektivt Spurs kan spela. Mittbacken Michael Dawson slår en passning till ytterbacken Stephen Kelly som möter vid mittlinjen. Kelly slår en direktpass till Michael Carrick, och tar omedelbart en löpning längs kanten. Eftersom försvararen till en början följer med Kelly får Carrick lite yta att avancera på. Carrick har nu, förutom Kelly på kanten, flera bra passningsalternativ, och väljer det mest konstruktiva – på Tainio som löpt in i straffområdet. Med en försvarare i hasorna tvingas Tainio slänga sig och får på en mycket bra lobb mot målet. Först ser bollen ut att gå in, men Sörensen lyckas slänga sig bakåt och boxa bort bollen till hörna. Det är synd att Tottenham inte lyckas med sådana här vackra anfall oftare.

Ett par till halvfarliga Spurschanser hinns med innan halvleken slutar på ett tråkigt sätt när Jermaine Jenas skadas och tvingas utgå. Jenas fick sig en smäll mot huvudet, och sådana känns alltid läskiga. Denna gång verkar det dock tack och lov ha gått bra. När Jenas gick ut hoppade yttern Aaron Lennon in.

I andra halvlek fortsatte Tottenham anfalla och Villa försvara. Hemmalagets chanser var dock under denna halva både fler och farligare. Framför allt är det en dubbelchans som man tycker att Spurs kunde ha gjort mål på. Först hade Carrick en tungt skott som Sörensen tippade ut längs sidan. Den inbytte Grzegorz Rasiak var mycket bra med och kunde ta hand om returen. Polacken vände runt och fick in ett ypperligt inspel till Tainio, som dock bara lyckades möta bollen från sidan, och inte fick det avslut man hade önskat. Bollen var inga större problem för den rättplacerade Sörensen att rädda.

Hoppet om ett segermål för Spurs tändes i slutet när Gareth Barry inom loppet av ett par minuter drog på sig två gula kort och följaktligen blev utvisad. Vid båda tillfällena hängde Barry inte med den kvicke Lennon, utan fällde Spursspelaren istället. Även om Olof Mellberg tyckte att utvisningen var hård, så är den i mina ögon given.

Tottenham fick till ett par heta chanser i slutet, men Villaförsvaret var på tårna och lyckades avvärja varje läge. Och de gånger Spurs tog sig igenom fanns ju Thomas Sörensen beredd att rädda allt.

Aston Villa lyckades helt och fullt med sin taktik att komma till London för att spela 0-0, och det ska det givetvis ha beröm för. Men med större skärpa i Spursspelarnas avslut och utan matchens odiskutable bästa spelare Thomas Sörensen hade Tottenham kammat hem samtliga tre poäng. 

Tankar efter matchen

Trots massivt spelövertag lyckades Tottenham alltså inte göra mål mot Aston Villa. Birminghamlagets kompakta defensiv var svår att ta sig igenom för Spurspelarna, och de gånger de väl kom igenom var de antingen oskärpta i avsluten eller så gjorde Sörensen bra räddningar. Att sämre lag som Aston Villa backar och försvarar sig i stort sätt hela matchen på White Hart Lane är något som jag tror att vi kommer att få se allt mer i framtiden. Tottenham tycks numera räknas till de topplag som mindre lag är nöjda att få med sig en poäng ifrån. När motståndarna backar hem får anfallare som Keane och Defoe mycket mindre ytor att löpa på. Båda dessa spelare är som bäst när de har stora ytor framför sig eftersom de är mycket snabba och dribblingsskickliga. När då motståndarna, som Villa i lördags, backar hem försvinner dessa ytor tvingas de ta andra löpningar för att försöka skapa något. Defoe tenderar att dra sig ut åt ena kanten, medan Keane antingen söker sig nedåt i banan eller ut på en kant. När detta sker blir det ju givetvis tomt i mitten om man inte har en stor, nickstark spelare (Mido till exempel) på planen. Och har man inte någon stor spelare i anfallet försvinner ett anfallsalternativ, det att slå högre bollar in mot straffområdet.

Man kan dock lyckas även utan en stor spelare i anfallet, men då krävs det mycket mer rörelse från de offensiva spelare som spelar. Att minst en mittfältare kommer nedifrån och går mot mål är viktigt, och det gjorde Teemu Tainio mycket bra i lördags. Tyvärr är Tainio inte världens bästa avslutare eftersom han sällan tajmar nicken eller skjuter skottet rätt. Tainio hade flera väldigt giftiga lägen, och borde ha gjort ett, kanske till och med två, mål. Då hade Spurs taktik lyckats. Det är tyvärr inte första gången Tainio bränner ett par bra lägen i en match, och skulle jag faktiskt vilja ha en annan spelare på hans position. Jermaine Jenas tror jag skulle passa bra på den offensiva rollen på mitten, då han har ett mycket bättre tillslag på bollen och starkare huvudspel än Tainio. Med rätt spelare på den offensiva mittfältspositionen hade Tottenham gjort mål i lördags, därigenom lyckats med sin taktik.

En annan spelartyp som är viktig att ha mot lag som backar hem är en teknisk spelare som vill och vågar utmana. Aaron Lennon är en sådan, och skillnaden var rätt stor när han kom in på högerkanten. Flera bra lägen skapades av att Lennon utmanade sin försvarare och tog sig förbi. Tyvärr var hans inspel inte speciellt bra, så några jättefarliga chanser blev det aldrig. Tottenham har åtminstone två spelare som passar in på denna spelartyp jag här efterlyser, Lennon och Wayne Routledge. När Spurs möter lag som backar hem på White Hart Lane borde minst en av dessa starta. Martin Jols taktik att spela med fyra centrala mittfältare på mitten har hittills var mycket lyckat, men i sådana här matcher tror jag inte att det är rätt väg att gå.

Inför nästa match mot ett sämre lag som backar hem vill jag alltså se Jenas i den offensiva rollen på mitten och någon av Lennon och Routledge på kanten. Skulle detta ske är jag säker på att Spurs gör mål istället för att missa sina chanser.

0 kommentarer