1. FC Köln - Mainz 050 - 0
Det är bara att skämmas
Anfäkta och regera, vilket elände. Tottenham gjorde det redan nog svåra mycket svårare på alla sätt och vis, genom att ge Newcastle alla sorters fördelar i lördags.
Tottenhams fans hade en ganska bra känsla inför matchen borta mot Newcastle. Hemmalaget har gått förhållandevis dåligt under den här säsongen, medans Tottenham såg ut att ha vänt på en mindre svacka. Men Newcastle skulle med bestämdhet visa vilka som var det bättre laget i lördags.
Inför matchen fick Spurs beskedet att Ledley King inte skulle spela. Hur stort det avbräcket egentligen var går ju inte att mäta eftersom saknad inte kan mätas eller vägas, men många som såg matchen upplevde helt säkert att försvaret såg mycket mer osäkert ut med Michael Dawson/Anthony Gardner som mittbackspar.
I övrigt var laget ganska väntat, men väl ute på planen stod knappt en enda spelare att känna igen. Sedan så kan det absolut ha varit "en sån dag", men eftersom vi ska knipa tredjeplatsen före Liverpool så måste det vara slut med sådana. För egen del har undertecknad aldrig haft sådan ångest efter en Spursmatch som efter denna. Detta sagt av en supporter som upplevde spektaklet mot Manchester United på plats. Ni vet, 3-0 ledning i halvtid, förlust 3-5. Då kunde en supporter i varje fall trösta sig med att vi vann första halvlek med 3-0. Nu går alltså inte det.
I och med alla gånger som Spurs hämtat in underlägen, så uppträder laget match efter match nonchalant och släpper ledningen till det andra laget. Det är inte bara jobbigt för supportrarna, det är också uppförsbacke och motvind för laget.
Kommer ni ihåg Birminghams förlust mot Liverpool? 7-0. Inför matchen mot Manchester United (Sedan hade dom Chelsea, hur överlevde dom?) så måste det ha varit ett prioriterat direktiv från Steve Bruce att hålla tätt. Vad händer efter en minut i matchen mot United? Ryan Giggs sätter en frispark efter en minut. Ett av alla exempel på uppförsbackar man kan skapa sig. Varför prata om andra matcher när Tottenham själva bjuder på dessa exempel?
Under den första matchminuten gjorde Lee Bowyer av alla människor mål på ett inlägg av N'Zogbia. Tillbaka till ritbordet efter en minut alltså. Newcastle fortsatte pressa efter målet, men efter 18 minuter gjorde Robbie Keane mål efter fint förarbete av Aaron Lennon. Det hann knappt gå tio minuter innan Martin Jol får sätta sig vid ritbordet igen. Sex minuter efter Spurs kvittering visar Shola Ameobi offervilja och trycker in en retur. Därefter, vid ett ganska klumpigt agerande drog Edgar Davids ner Bowyer i straffområdet. Straffen förvaltade förstås Alan Shearer. Paul Robinson fick åt fel håll och värre skulle det bli.
Newcastle fortsatte med ett visst grepp, men på övertid i första halvlek lyckades Keane efter lite trassel i straffområdet få på ett klockrent skott i ribban. Men inte ens ett psykologiskt viktigt 3-2 hade räddat matchen för det håglösa Spurs.
I andra halvlek såg förvisso Tottenham lite hetare ut, men när Jermaine Jenas ur förhållandevis snål vinkel förvisso, missade öppet mål, så var det inte ens lönt att tänka tanken på en spursvinst. Situationen föranleddes av att Craig Moore missade en brytning, och Jenas kunde bryta igenom. Ensam med målvakten gich han runt på vänstersida, men hann inte ifatt bollen för att kunna slå in den i mål, utan skottet fick i burgaveln.
Strax efter det tog Keane ett skottförsök från vänster som gick i stolpens utsida. Även om det redan då kändes avgjort så blir Dawson utvisad då han fick sitt andra gula kort för att domare Dean inte kunde motstå Blicken från Alan Sherarer (ni vet den han ger ifrån sig när han vill ha frispark - vilket för det mesta lyckas).
Efter utvsningen kunde inte ens den mest naive Tottenhamsupporter hoppas på någonting alls. Danny Murphy och Jermain Defoe böts båda in i matchen, men utan resultat.
Vad var problemet? Det joggades konstant av alla. Bara som exempel så gillar Arsenal att spela bollar på spelare som kommer i fart. Vi gjorde precis det motsatta (när vi väl inte passade fel), passade till spelare som stod stilla. Men just i löpspelet så visades hela Tottenhams inställning för dagen. Det fanns ingen känsla av att laget ville ut och ta sig an utmaningen, utan det verkade nästan som att spelarna förväntade sig en förlust. Det vore fel att påstå att ingen tog ansvar i Tottenham. Lennon försökte utnyttja sin snabbhet, Mido stångades, Keane kämpade och Jenas ville så gärna få göra bra ifrån sig. Jenas skulle dock inte ens ha startat matchen, och han skulle definitivt ha blivit utbytt under andra halvlek. Som det gick för honom i lördags så fanns det inte en chans att han skulle lyckas med någonting överhuvudtaget.
Edgar Davids och Michael Carrick misskötte sina uppgifter. Davids strödde bollar runt sig som det vore brödsmulor till skatorna, och Carrick spelade på tok för långsamt och omständigt. Gardner har inte spelat i tävlingssammanhang på väldigt länge och det märktes, han och Michael Dawson såg darriga ut genom hela matchen. Ytterbackarna Young-pyo Lee och Stephen Kelly stod för godkända insatser, men inte mer.
Givetvis var detta en usel insats, och spelarna måste skämmas lite, det är förmodligen så dom kommer igång igen. Att skylla på domare och otur håller inte, det här måste laget ta till sig.
Manchester City väntar på White Hart Lane, dessvärre ett City som kommer från en liknande insats som Spurs (lyssna bara på Stuart Pearce). Dessutom vann ju Spurs det förra mötet lagen emellan vilket lär betyda dubbelt laddat Manchester City.
Bästa tre i Spurs (inte helt lätt):
1 Robbie Keane
2 Aaron Lennon
3 Mido
