Washington - San José0 - 5
Oerhört viktig uddamålsseger mot Portsmouth
Tottenham lyckades på söndagen ta en oerhört viktig 2-1-seger över Portsmouth. Segern såg i första halvlek klar ut, men på grund av skador och dåliga avslut av Spurs blev matchen riktigt spännande. Huvudperson blev Didier Zokora som filmade till sig den straff som innebar 2-0 till Spurs.
Som väntat var Martin Jols startelva nästintill omöjlig att tippa (även om jag bara gissade fel på de två anfallsplatserna!). Jämfört med matchen mot Slavia Prag i Uefacupen var bara sex startmän kvar, och resterande fem utbytta. Mest notabelt var att anfallsduon Robbie Keane och Ahmed Mido bänkats till förmån för Jermain Defoe och den nu skadefria Dimitar Berbatov. Den övriga bytena var att Ledley King och Benoît Assou-Ekotto återtog sina ordinarie platser, medan Hossam Ghaly belönades för sitt fina inhopp senaste med en startplats.
Tidigt mål
Tottenhamspelarna var laddade inför denna match och satte full fart direkt. Redan efter 40 sekunder gav den fina inställningen utdelning då Danny Murphy satte sitt första mål för Spurs sedan sin ankomst från Charlton. Upprinnelsen till målet var ett fint samarbete mellan Defoe och Berbatov. Bulgaren driver in bollen från högerkanten och passar in till Defoe på straffområdeslinjen. Defoe tar emot och dribblar förvånansvärt enkelt bort Pompeybacken Sol Campbell, som inte alls har koll på läget, och tar sig till den högra delen av straffområdet. Väl där vänder han upp och slår ett slags chippinlägg in mot en fristående Berbatovs huvud. Dessvärre är inlägget aningen för högt för Berbagol, så han får bara en touch på bollen. Trots avslutets låga hastighet lyckas målvakten David James inte hålla bollen utan tappar ut den till Berbatov som sedan grisar ut bollen till Murphy som iskallt klackar in bollen framför en jublande och segertörstande hemmapublik.
Fortsatt press från de Lijlevita
Efter målet lyckades Spurs att hålla sig ifrån att backa hem och försvara sin ledning, som så många lag ofta gör. Istället fortsatte man sitt fartfyllda anfallsspel och skapade flera riktigt bra chanser. Murphy var ruggigt nära att dubbla sin målskörd, men hans tunga skott räddades vackert av James som fick sträcka ut rejält. Överlag deltog samtliga mittfältare och anfallare förtjänstfullt i anfallsspelet, vilket inte minst flera fina kombinationer olika spelare emellan vittnar om.
Feldömd straff ökade på ledningen
Trots Tottenhams press skulle det dröja till den 34 minuten innan det andra målet kom. Det var Didier Zokora som tog en mycket fin löpning med boll från mittfält, spelade väggspel med Defoe och kapades av Pedro Mendes i straffområdet. Eller? Den straff som såg så självklar ut först visade sig på reprisen vara en rejäl filmning av Spurs ivorian, då Mendes ben var en bra bit ifrån att träffa Zokora. Straffen förvaltades sedan av Defoe som även han fick göra sitt första mål för säsongen. Fast just detta var det inte speciellt stort fokus på efter matchen, givetvis var istället Zokoras filmning det som diskuterades. Även om det kan tyckas osportsligt av Zokora att slänga sig så kan jag inte klandra honom för att lägga sig som han gjorde. Så som fotbollen ser ut idag kan spelare slänga sig och vinna straffar eller frisparkar, och tills någon sorts regeländring kommer till stånd kan inte jag se varför inte även Tottenhams spelare ska kunna lägga sig ibland för att vinna fördelar.
Sen reducering i första ökade spänningen
Med en 2-0-ledning verkade Spursspelarna nu känna att segern var klar, men tji fick dom. Bara fem minuter efter Defoes mål satte Portsmouth sin reducering. Målet gjordes av Kanu som omarkerad kunde knoppa in Gary O’Neils bra avvägda inlägg. Spurs mittback Michael Dawson är den som får ta på sig skulden för målet då han gick bort sig helt och lämnade Kanu helt solo vid målområdslinjen. Lite skäll ska också kanske ges till Assou-Ekotto som igen visade att hans man-mot-man-försvar inte är helt gediget.
Det fina spelet försvann i andra
Under andra halvlek kom Tottenham inte alls upp i samma standard som man i första visade att man har. Spelet såg allt som oftast fantasilöst ut, och de gånger Spurs väl lyckades komma till anfall fanns det en stor oskärpa i avsluten. Framför allt var det återigen Jermaine Jenas som var stor målsumpare. Den unga engelsmannen hade flera bra chanser, men lyckades på dessa bara få iväg ett bra avslut, men ännu en fin räddning av James satte p för ett 3-1-mål. De dåligt förvaltade chanserna kostade så när Tottenham segern när Pompeys Tresor Lomana Lua-Lua var en hårsmån från att kvittera på övertid. Kongolesen nickade ett inlägg mot första krysset, men Paul Robinson hann precis i tid för att få en hand på bollen. Mål där och matchen känts som de flesta andra denna säsong, där Spurs stundtals spelar bra men inte lyckas avgöra och sedan tappar.
Tankar efter matchen
Först och främst var det oerhört skönt att Spurs igen lyckades ta tre poäng och inte tappade ännu mer mark i kampen om en topplacering. Återigen är det dock så att Spurs misslyckas med att prestera bra fotboll en hel match, utan blir istället passiva för att sedan ibland komma bort sig helt. I söndagens match tror jag anledningen till att spelet försvann var de byten som manager Jol tvingades göra. När Pascal Chimbondas skada satte stopp för honom i halvtid fick den pigge Hossam Ghaly gå ner på högerbacken, och Tom Huddlestone in på mittfältet. Denna rockad tror jag hade stor betydelse för hur matchen sedan utvecklades, i negativ bemärkelse för Tottenham. När sedan Berbatov byttes ut mot Keane blev det än sämre, eftersom Spurs inte längre hade någon nickstark spelare på topp att lyfta upp bollen emot. Vid det bytet tycker jag att Jol gjorde fel som tog in Keane istället för Mido, som är Berbatovs naturliga ersättare. Kanske blev Mido bestraffad för sina kommentarer om Sol Campbell?
När Spurs i den 80 minuten tvingades till sitt sista byte när Dawson åkte på en lindrig hjärnskakning, och den osäkre Calum Davenport byttes in, innebar det att det inte fanns något utrymme för byten på trötta spelare som till exempel Murphy. Murphy gjorde inte många rätt i andra halvlek och syntes knappt i spelet. När han efter matchen tackade nej till det vatten han erbjuden att dricka, kändes det som att han inte kunde ha sprungit alldeles för mycket i andra. Att Spurs dessutom tvingades byta två av fyra försvarare tror jag inverkade negativt på den stabilitet som är så oerhört viktig i ett försvar.
Sammanfattningsvis var detta en godkänd insats av Spurs, som dock måste börja hålla uppe spelet även i andra halvlek framöver. Bäst i laget anser jag Zokora, Defoe och Robinson var. Om några minusbetyg måste delas ut går dom till Murphy och Jenas.